Min pappa är så arg och skrikig..... orkar inget mera

Varför är det bara din pappa som jobbar?

Han är ju helt slut och utarbetad.

har han en depression? Har han sökt hjälp? Finns det någon utanför er familj som han lyssnar på, som ni skulle kunna be prata med honom, eftersom han bara blir arg när ni försöker?

Självklart kan man som vuxen må dåligt och vara stressad, få depressioner mm men är man vuxen så vet man också att när man börjar ta ute på övriga familjen så söker man hjälp om man mår så dåligt.

Är han stressad pga av jobb då får han ta tag i det och antingen prata med chefer och omplaceras eller så byter man jobb, mår man dåligt går man till en psykolog mm, men att bete sig som en barnrumpa och få resten av familjen att må dåligt och att strunta i att hjälpa till mm det är absolut inte ok.

Det kanske finns förklaringar till varför han mår dåligt men det finns inga ursäkter för hans beteende.

Han får ta tag i sina problem och börja bete sig vuxet istället för som ett surt litet barn eller så kommer han kanske stå där utan sin familj en dag.

Jag tror säkert han har depression men det är inget som han sökt hjälp för. Han blir bara arg om man skulle ens med all välvilja fråga hur han mår, om han skkulle kolla upp det osv..

Han har gjort ramlat eller skurit sig väldigt illa många gånger och vägrar alltid läkaren.. trots att han haft t.ex. riktigt stora blodfyllda svarta blåmärken över halva kroppen i flera månader. Han är omöjlig på det :(

Nej han lyssnar inte på sin mamma eller syskon heller, han bara hånar dom om dom säger något. Han har inga vänner som inte är kopplade till jobbet och hans intressen (dessa sitter liksom ihop).

Fattar inte hur vi ska lyckas få han att skaffa hjälp... ?

Han är en envis åsna.. Aldrig söker han hjälp..

jag är väldigt rädd att han kommer bli själv om det blir ett likadant år igen. Jag vill inte det!  :'( Vi alla andra i familjen mår dåligt och jag och min lillasyster har blivit deprimerade. Känner jämt att vi får höra hur dåliga vi är (jämfört med han), att när vi lagat mat och städat kan han komma och smutsa ner med uteskor på och vara arg utan anledning hela kvällen.

Hjälps man åt går allting snabbt att få till i ett stort hushåll som vårat men nu hinner jag och min mamma främst, inte mycket. Vi sköter det mesta själva (syskon är småa...) och får ändå höra otrevliga saker hela tiden.

jag tycker ärligt synd om min mamma som får leva med en man som säger och beter sig såhär. han förstör så mycket glädje för henne :(

Känner igen mig en hel del i det du skriver. Jag är själv 17 och befinner mig i en liknade situation. Har en pappa som jag bråkar med väldigt mycket och som aldrig tycks bli nöjd med mina prestationer. Vilket är surt och jävligt frustrerande ibland. Dock har jag stora drömmar och planer för framtiden. och det råder jag dig att också ha, nu är det ett helt nytt år, du är ung och världen ligger för dina fötter. Snart kan du flytta hemifrån och kanske plugga på annan ort eller utomlands. Det viktigaste är att du tror på dig själv, och uppskattar de bra härliga personerna du har i ditt liv. Energitjuvar är inget att lägga energi på. Du älskar säkert din pappa och någongång i framtiden när han har tagit tag i sig själv och sina problem, kan ni säkert få ett mycket bättre och mer hälsosamt förhållande.

Lycka till, styrkekramar!!

Känner igen mig så väl.. Levde i ett sådant hem med en styvpappa som man alltid fick trippa på tå runt! Och särskilt arg var han mot mig och min lillebror av nån anledning. Jag är tycker inte om att ta skit från andra och säger därför ifrån, har även HSP och är väldigt stark känslomässigt...

För mig blev det lättare när jag flyttade hemifrån efter studenten. Han och jag har en bättre relation nu när vi inte bor under samma tak. Han är även lugnare hemma. Men har ingen riktig aning om varför, det har bara avtagit med åren...

Så tyvärr har jag inga bra tips än att bara försöka visa honom vänlighet och respekt även om det inte känns som han kanske förtjänar det, och hoppas att det kan få honom att lugna ner sig något...

Tack så mycket!

Han är ju förutom detta världens bästa pappa. Har lärt mig så otroligt mycket.

Jag vill bara inte lämna dom andra i sticket... Men det kanske löser sig så småningom.. Hoppas jag :)

Nya året började väl inte så bra. Halv ett på natten fick han något utbrott på katterna som fräste till åt honom. (Kanske dom gjorde något hyss och blev sur när han sade åt dom, men ändå.. Man skriker inte sådär ens på nyårsnatten...)

Jag måste faktiskt få säga en sak här.

Jag är nu 21 år gammal och har haft en ganska intressant uppväxt måste jag säga.

Det du upplever är antagligen en sida av historien, jag fanns bara på den ena sidan och hade aldrig förståelse för den andra. Jag blev instängd och ville inte lämna mina syskon alls även om det inte var för en aggressiv pappa. Det du förhoppningsvis kommer att upptäcka är den andra sidan av historien, uppleva lite mer om livet och se saker och ting lite annorlunda. 17 år är en skitjobbig tid, och för den andra delen rätt värdelös. Man får ju inte lov att göra någonting. Det som gör mig glad är att du ändå bryr dig om att han inte får lov att göra det han verkligen brinner för. Det var nämligen det jag glömde bort, att dessa äldre personer, auktoriteter är även människor BAKOM föräldrarollen, BAKOM jobbet och BAKOM allting. Fasaden man ser sina föräldrar i kommer att ändra sig när man är lite mer erfaren. 

Tänk dig, jag är inte mycket äldre än dig.
Sen tycker jag att det är lite underligt att eran mor drar in er i situationen, hon skall ju ändå sitta i samma båt som din far och vara förälder. Jag är så glad att min mor inte berättade för mig hur verkligheten såg ut när jag var i din ålder, då hade det funnits så onödigt gnabb där.

Du är ung och det är inte din far, han borde veta bättre än att bete sig sådär. Dessutom, om han hatar sitt jobb så jävla mycket så skaffa ett annat? Det är hans val att gå till jobbet och det är hans val att må dåligt. Om han är så lat och instängd så skall inte det bli erat problem och leva i rädsla. Jag kanske låter naiv, men det är något jag alltid kommer att ha med mig. Världen är stor, full att naiva möjligheter. "Mår du dåligt? Gör något annat förihelvete och sluta tyck synd om dig själv". Man lever bara en gång.

Jag hoppas att allting löser sig för dig och ta hand om dig.