• Anonym (Styvmamma)

    Ohållbar situation med biomamman.

    Känner mig lite frustrerad och behöver lite tips och råd. För några månader sedan träffade jag en underbar man som jag vill spendera resten av mitt liv med. Han är några år äldre än mig (jag är 24 och han är 37) och han har 3 barn från ett tidigare förhållande. Jag har inga barn, jag gick ifrån min dåvarande man när jag träffade min nuvarande pojkvän. Han har två söner på 6 och 9 år som jag träffade ganska tidigt in i förhållandet. De älskar mig och jag älskar dom. Sedan finns en dotter på 3 år som jag inte träffat än då hon i stort sett bara bor hos sin mamma trots gemensam vårdnad. Orsaken har varit att hon varit så liten och hon är van att bo med sin mamma. Mamman till barnen bor dessutom bara ca 50 meter bort i nästa lägenhetslänga. Jag har inte heller träffat mamman till barnen. Grabbarna älskar att va hos sin pappa och nästan gråter när det är dags att påbörja sin vecka hos sin mamma. Jag har som sagt inte träffat mamman men har hört en hel del från min pojkvän och har faktiskt kunnat bilda mig en liten uppfattning om hur hon är. Det här är ren fakta som min pojkvän berättat. Hon är arbetslös, går på socialbidrag, är inte helt okej psykiskt om man kan säga så och det är allmänt kaos i hennes lägenhet, hon har ingen kontroll. Hon har sönerna varannan vecka vilket innebär att varannan helg drar hon iväg med dom runt hela Sverige för att träffa sin familj och pojkvän, de är utspridda runt om i landet allihopa. Killarna har aldrig möjlighet att träffa sina kompisar de helger hon har dom. Dottern drar hon iväg med varenda helg. Hela hennes släkt separerar från varandra och det är allmänt kaos mellan alla. Hon hittar aldrig på några saker med barnen, hon sitter hemma, glor på TV och bryr sig inte om att försöka hitta på något att göra tillsammans. Förstår att man inte alltid har orken men så är det alltid. Det behöver inte vara några stora saker men jag och pojkvännen försöker hitta på lite saker att göra med grabbarna ibland, på nyårsdagen åkte vi till ett badland och annars åker vi till olika lekland ibland. Det skulle aldrig falla henne in att någonsin hitta på något liknande med barnen. Hon har nyligen skaffat körkort som tur är för innan tvingade hon min pojkvän att köra runt på henne. Han har en bil han hade ställt av men hon har fått låna den ett tag för att kunna köra runt själv men han har tröttnat och antingen så vill han att hon köper bilen eller ger tillbaka nycklarna, första helgen med körkort drog hon iväg med alla 3 barnen på en långkörning i snöstorm för att hon bara va tvungen att träffa sin mamma. Ska tillägga att lägenheten hon har står hennes mamma på för hon klarar inte av ekonomin, och hon får inte äga någon bil när hon får socialbidrag så när min pojkvän nämnde att hon antingen måste köpa den eller lämna tillbaka nycklarna så blev hon skogstokig på honom, men han har ju ingen som helst skyldighet att hjälpa henne. Min pojkvän är väldigt snäll och han inser nog inte själv att han ibland blir utnyttjad så jag försöker få honom att stå på sig och tuffa till sig lite, utan att stöta mig på något håll då allt är relativt nytt mellan honom och mig. Hon har av någon anledning lyckats börja renovera köket men hon kan absolut inte betala för en bil, då blir hon jättesur. Har försökt prata med min pojkvän om att träffa hans dotter men hon kommer alltid med undanflykter om saker hon ska göra så varken han eller jag får träffa henne. Han har inte träffat henne på hur länge som helst och då bor dom ändå nästan grannar. De har gemensam vårdnad så jag har sagt till honom att börja kräva att få träffa henne mer. Han är väldigt försiktig och rädd att stöta sig med någon. Hon är 3 år och tanken är att även hon ska bo hos min pojkvän varannan vecka när hon blir äldre. Men hon börjar bli stor och jag tycker att det börjar bli dags att han åtminstone får börja träffa henne lite oftare, annars kommer hon ju aldrig vänja sig vid honom. Ju längre de väntar desto svårare. Tycker ändå hon är så pass stor att hon inte bara måste bo med sin mamma dygnet runt, alla dagar. Jag bor i Närke och min pojkvän med barn bor i Östergötland. Innan jag träffade honom hade jag aldrig velat lämna min familj och stället där jag växte upp men i och med att jag vill att han ska kunna ha en bra relation till sina barn och framförallt kunna bygga upp en relation till sin dotter i framtiden så kommer jag definitivt flytta ner till honom om vi flyttar ihop. Vill ju inte ta barnen från deras skola och kompisar. Nu har barnens mamma fått för sig att hon ska flytta till sin pojkvän som bor en bra bit därifrån, och hon tänker ta med sig dottern. Sönerna "ger hon upp" så dom kommer isåfall bo med oss på heltid men de har fortfarande delad vårdnad om dottern. Kan hon verkligen göra så? Då delar hon ju även upp syskonen. Visst, dottern är van vid att mest bo med mamman men ser man till hur omständigheterna ser ut så skulle jag tro hon får det bättre hos oss. Min pojkvän har ett stabilt jobb, jag kommer söka jobb på deras ort (jag har ett stabilt jobb på min ort nu), hans föräldrar bor på orten och med tanke på hur hon lever och har det tycker jag det kommer blir väldigt synd om dottern som inte får träffa varken sin pappa, syskon eller farföräldrar. Min pojkvän avskyr hennes släkt och vill inte skapa några bråk men om det skulle leda till rättegång och vårdnadstvister om dottern, vad kan vi göra för att ha större chans att vinna? I många fall särar man ju inte barnen från mamman men kan absolut inte tänka mig att hon kommer få det bra med henne. Hon ger självmant upp sönerna men jag vill ju inte dela på syskonen. Jag har ju inte träffat henne och jag vill ändå att hon tycker jag är okej, jag kommer ju vara omkring hennes barn men jag kan inte se att hennes sätt och beteende gynnar barnen på något sätt. Har ni några tips och råd? Undanbeder kommentarer om att hitta en annan man utan barn. Jag är otroligt lycklig och det här är mannen jag vill leva med. Jag älskar dessutom hans barn och kämpar gärna för dom. Det gör min pojkvän också men han vill inte bråka i onödan och barnens mamma verkar väldigt kontrollerande. Vad ska jag/vi göra?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-01-06 03:40
    Oj, det blev inga radindelningar av någon anledning. Hoppas ni orkar läsa hela inlägget ändå. Behöver verkligen tips och råd.

  • Svar på tråden Ohållbar situation med biomamman.
  • Knappamamma

    Vid gemensam vårdnad ska den andre godkänna flytt. Sen finns de väl en del som bara flyttar ändå. Bästa är nog att ta kontakt med familjerätten och protestera innan det händer.

  • Anonym (Styvmamma)

    Om hon fått för sig att flytta, då kommer hon tyvärr flytta. Så då kommer en eventuell vårdnadstvist handla om vem som ska ha full vårdnad om dottern. Verkar som att de inte ofta särar barn från sin mamma men eftersom hon ger upp sönerna och med tanke på hennes livssituation tror jag helt klart att dottern skulle få det bättre med oss, även om hon är ovan vid sin pappa. Då har hon ändå sina bröder som hon träffat varannan vecka. Vad kan vi göra för att gynna våra chanser som pappa och styvmamma att få full vårdnad om dottern?

  • Anonym (S)

    Tänk nu på att ni inte känner varandra så bra och att allt är nytt och dessutom så har du bara din killes syn på hans ex och han och hans släkt är nog väldigt färgade i det de säger om henne. Hur ska mamman kunna ta med barnen på lekland om hon har försörjningsstöd menar du? Annat tips är att låt dem sköta allt mellan sig ligg inte på för fortsätter du som du gör nu så kommer du skapa onödig konflikt mellan den familjen, tagga ner. Men som vanligt jag, jag, jag så även i ditt tänk, barnen har biologiska föräldrar så acceåtera det och backa de bestämmer och går det till tr så bestämmer tr utan din inblandning

  • Anonym (wow)

    Du har känt mannen i x- antal månader och talar redan om att få vårdnaden över ett barn du inte känner.?! WOW .. 

    Tagga ner tagga ner och tänk verkligen över ditt tänk..   Detta är inte dina barn..  Och sedan finns det alltid två sidor på ett mynt.. du känner inte mamman och har ingen rätt att yttra dig om hur och vad hon gör på sina veckor med sina barn.. Hur hade du reagerat om hon la sig i det ni gör på faderns vecka?? .. var försiktig om vad det är du ber om.. Du verkar ha tagit ett stort ansvar gällande barnen.. vem vet hur livet ser ut om några år.. när du ansvara för allt.. inkl era gemensamma barn.. 

    Låt de biologiska föräldrarna sköta sitt.. 

  • Anonym (Styvmamma)
    Anonym (S) skrev 2014-01-06 04:17:18 följande:
    Tänk nu på att ni inte känner varandra så bra och att allt är nytt och dessutom så har du bara din killes syn på hans ex och han och hans släkt är nog väldigt färgade i det de säger om henne. Hur ska mamman kunna ta med barnen på lekland om hon har försörjningsstöd menar du? Annat tips är att låt dem sköta allt mellan sig ligg inte på för fortsätter du som du gör nu så kommer du skapa onödig konflikt mellan den familjen, tagga ner. Men som vanligt jag, jag, jag så även i ditt tänk, barnen har biologiska föräldrar så acceåtera det och backa de bestämmer och går det till tr så bestämmer tr utan din inblandning

    Menade inte att hon måste ta med dom på lekland och liknande. Men inte ens att gå till lekparken som är gratis intresserar henne. Hon va likadan även när de va tillsammans. Hon låter dom sysselsätta sig helt och hållet och de får inte ens gå ut när de är hos henne. Finns mycket att hitta på både inomhus och utomhus som inte kostar många kronor och som egentligen inte kräver så mycket av en som förälder, gå till lekparken, pärla pärlplattor, måla gipsfigurer, ta en liten cykelutflykt... Jag ligger inte på så hårt som du verkar tro, bara det att han är så rädd att stöta sig med folk att jag måste pusha på honom för att hon inte ska utnyttja honom helt. Han tycker det är skönt att jag är engagerad och han verkar ha tuffat till sig lite efter att jag träffat honom. Jag låter dom sköta det själva, men jag vill samtidigt inte att han ska gå miste om sin dotter pga att hon och hennes familj är kontrollerande och han är rädd för bråk.
  • Anonym (Styvmamma)
    Anonym (wow) skrev 2014-01-06 04:28:00 följande:
    Du har känt mannen i x- antal månader och talar redan om att få vårdnaden över ett barn du inte känner.?! WOW ..  Tagga ner tagga ner och tänk verkligen över ditt tänk..   Detta är inte dina barn..  Och sedan finns det alltid två sidor på ett mynt.. du känner inte mamman och har ingen rätt att yttra dig om hur och vad hon gör på sina veckor med sina barn.. Hur hade du reagerat om hon la sig i det ni gör på faderns vecka?? .. var försiktig om vad det är du ber om.. Du verkar ha tagit ett stort ansvar gällande barnen.. vem vet hur livet ser ut om några år.. när du ansvara för allt.. inkl era gemensamma barn..  Låt de biologiska föräldrarna sköta sitt.. 

    Angående vårdnaden tänker jag bara på vad som kan ske i framtiden och jag vill vara beredd. Även om jag inte träffat dottern så är det just hans dotter. Jag vill leva med honom och såklart vill jag att hans barn ska va en del av hans och vårt liv. Inget konstigt med det. Det är inte så att vi pratar om det hela tiden, men när det kommer på tal så har jag sagt vad jag tycker. Jag låter dom sköta det själva men eftersom jag älskar honom vill jag se att han får en relation till sin dotter. Flyttar hon så kommer de aldrig träffas mer.
  • Anonym (Styvmamma)

    Jag kan tyvärr inte heller tänka som så att "det är inte mina barn, jag behöver inte bry mig om vad som händer". Det är min pojkväns barn och då kommer dom alltid finnas i hans liv, och nu finns även jag i hans liv så då blir vi alla en familj. Därför vill jag inte att någon blir utesluten från familjen. Att ha full vårdnad är inget som är aktuellt nu, men jag tänkte mest på om mamman begär ensam vårdnad när hon flyttar så vill jag va förberedd på en eventuell vårdnadstvist.

  • Anonym (Lee)

    Men vad är det för karl som inte träffat sin dotter på TRE år?! De bor grannar och han har inte gått dit? Om han inte är välkommen hemma hos henne borde han ha sett till att få hjälp med att träffa sitt barn. Det går utmärkt att lära känna sin dotter även dagtid så att låta sig nöjas med att "hon är för liten" duger inte.

    Jag hade dragit mig ur.

  • Anonym (Lee)

    Ts, du däremot låter väldigt varm och godhjärtad. Det är fint att läsa om en kvinna som genuint bryr sig om sin pojkväns barn.

    All lycka till dig!

  • Anonym (Styvmamma)
    Anonym (Lee) skrev 2014-01-06 08:24:15 följande:
    Men vad är det för karl som inte träffat sin dotter på TRE år?! De bor grannar och han har inte gått dit? Om han inte är välkommen hemma hos henne borde han ha sett till att få hjälp med att träffa sitt barn. Det går utmärkt att lära känna sin dotter även dagtid så att låta sig nöjas med att "hon är för liten" duger inte. Jag hade dragit mig ur.

    Dom gick isär för drygt ett år sedan ungefär så han har ju träffat sin dotter men det va flera månader sedan sist. Tro mig, han har försökt men mamman är liksom aldrig hemma eller så är hon för trött för besök. Min pojkvän avskyr även henne så han vill inte träffa henne mer än nödvändigt. Skulle han gå dit blir det bara bråk och det vill han inte utsätta dottern för.
    Anonym (Lee) skrev 2014-01-06 08:25:51 följande:
    Ts, du däremot låter väldigt varm och godhjärtad. Det är fint att läsa om en kvinna som genuint bryr sig om sin pojkväns barn. All lycka till dig!

    Tack så mycket för de fina orden! :) Även om barnen inte är mina så är det min pojkväns barn och jag älskar honom verkligen så då blir barnen en del av min familj också :) Jag och grabbarna fungerar jättebra ihop och vi trivs verkligen med varandra :) Det enda som saknas är att kunna inkludera dottern men det är biomamman som sätter käppar i hjulet för det just nu. Hoppas vi kommer på någon bra lösning för oss alla i slutändan :)
Svar på tråden Ohållbar situation med biomamman.