Hur ska jag hejda mig från att förminska bonusbarnet?

Ja, jag är impulsiv ibland när min partner berättar något som barnet gjort. Grejen är att det är högst normala saker för barn i den åldern, snudd på lite 'efter andra i samma ålder ibland.

Då händer det att jag kläcker ur mig något som jag sen genast känner var onödigt. Jag borde kunna låta min partner vara stolt över vad barnet gör även om det i sig inte är något som helst märkvärdigt.

Jag har försökt själv och blivit bättre på att om inte berömma så iaf nicka och le, men jag vill helt sluta kläcka ur mig saker som är 'förminskande' eller vad jag ska säga om barnet.

Obs att jag aldrig säger sådant till barnet! Tvärtom är jag mån om att barnet ska ha det bra här och vi har en god kontakt. Här finns mycket av det som saknas hos den andra föräldern (föräldrarna har olika åsikter om vad som är viktigt för barn) såsom pussel, böcker likväl som leksaker av olika slag.