Är det möjligt att sluta amma utan grát?

Lite högst personliga tankar från en trebarnsmamma som gillar AP-tänk som du kan kasta i soptunnan om du vill eller använda om det är något som känns vettigt

För det första tycker jag att du ska ignorera eventuella kommentarer kring bortskämdhet. Man skämmer inte bort så små barn med amning, samsovning, bäras, somna i famnen eller vad det nu handlar om.

Det första du måste göra/ta ställning till är vad DU vill. Hur känner och tänker du kring amningen av din son? Vad vill och behöver du som du känner nu? Känner du att du vill avsluta amningen helt? Är det nattamningen du är trött på? Är du orolig för att han inte äter annat? etc etc. Försök att bena ut hur DU skulle vilja ha det med din son . 

När du väl vet hur du vill ha det så inser du troligtvis att det kommer att strida till viss del mot din sons önskemål. Och det är ingen katastrof . Barn lär sig allt eftersom de växer upp att andra människor de har runt omkring sig har egna gränser, behov och önskemål och att det går att mötas.....även om det kan vara jobbigt ibland.

Utgå från din situation och din son. Hur kan ni mötas på bästa sätt? Vad är du ok med att kompromissa och vad känner du att du verkligen behöver och din son verkligen behöver och gör sedan förändringar som passar för er. Mina har varit lite yngre när jag slutat nattamma. Jag har valt att enbart ta bort just amningen - vi har samsovit genom det hela, jag har inte "försvunnit" (jag har inte låtit pappa ta över) men gett den fysiska närheten och insomningshjälpen på annat sätt än just amning. Mina är sjalade och vana vid att somna och sova i sjal så att sjala eller sitta med liten i famnen och guppa på pilatesboll har varit bästa vägen för oss.

När det gäller den övriga maten så var min äldsta rätt lika din son. Ett tips är att hålla sig till mat som inte är så kladdig, men ändå plockvänlig och varje sak för sig (många barn vill ha rena livsmedel). Kan han hantera sked? Det finns ju mat som är kladdigt men ändå rätt enkelt att hantera då det är lite klibbigare.....som potatismos exempelvis. 

Något som har förändrats hos mig för varje barn är osäkerheten kring mina barns gråt och protest. Jag ser absolut ingen pedagogisk vinst eller så med att små barn är ledsna, men däremot är jag inte längre (som med första barnet) lika rädd för gråten. Att gråta i trygg mammas varma, kärleksfulla famn när man är ledsen är inte farligt. Jag ammar min yngsta som är halvåret fritt dygnet runt. Han hade dock ett par nätter för ett par veckor sedan då han var vaken och ammade hela nätterna. En av de sista nätterna så var jag bara ruskigt trött framåt morgontimmarna och hade jätteont i brösten efter ett par bett. Han var inte hungrig så jag valde att ligga och hålla om honom tätt tätt. Han var ledsen och grät en stund tills han somnade om. Jag berövade honom inte trygghet eller lät bli att möta hans behov, men jag behövde få ha mina bröst i fred en liten stund just då och gav honom närhet och kärlek utan bröst. 

Hoppas jag var till någon hjälp .