Hej, kanske är lite sent ute, men för dem som ennu har det framför sig! Jag gjorde igår en medecinsk abort, var i vecka 6! hade läst mycket här på olika forums, vilket hade skrämt upp mig supermycket! Jag ville göra den i sjukhuset men de skickade ändå hem mig, eftersom jag var så tidig. Fick utskrivet 600mg burana och några andra liknande värktabletter. En bekant hade också gjort abort, så jag fråga henne hur det kändes, vilket jag inte borde gjort, hon hade haftt en ganska smärtsam abort samt kräktes som räckte flera timmar...
Så till en början var jag inte så positivt intsälld på aborten. Men jag lugnade mig nog,och en dag före aborten berättade för mig mamma som stöttade mig massor! Jag förberädde mig superbra, tog ut medeciner, värmepåsar, spyhink, mat och så gjorde jag en lista på dagen, vad jag skulle göra och när! på morgonen steg jag upp, åt morgonmål och tog (ganska många) värktabletter. någon timme senare, typ 11 stoppade jag in de 4 första tabletterna som sätter igång sammandragningarna. 20 min senare började ganska kraftiga sammandragningar och värk. Detta var nog inte så skönt, måsta fa upp till mitt rum och lägga mig ner i sängen. Kunde typ knappt andas. Då tänkte jag nog att helvete om det är såhär ont i 6h! MEN värken avtog efter ca 45 min. då började jag blöda smått. Resten av dagen var helt normal, kunde gå till butiken och stallet utan problem. Lite mensvärk hade jag såklart och ont i nedre magen, men något man helt klart klarar av. Det var först kl 5 som de rediga blödningarna började och klumpar började komma ut. Men det var ju inget som tog ont eller så, måste bara springa och byta binda stup i kvarten :D Idag har jag ennu mensvärk, och blöder mycket, men mår helt ok! Så aborten för min del var inge farligt :) Det som är viktigt är att äta värktabletterna FÖRE värken börjar, eftersom många kräks under aborten, och då kräks man ju upp värktabletterna(så gick det för min kompis).. Och att försöka äta ordentligt på morgonen och under dagen så man har krafter! Jag vilade också med en värmepåse på magen och gick i en varm dusch! Att hållas igång och göra saker hjälper också, istället för att ligga i sängen och tänka på smärtan. Stöd av någon annan är också viktigt, jag hade mamma och en kompis med mig! :)
Lycka till! Det är nog inte så farligt, tänk på att det är lindrigare i smärtväg än en förlossning! :D