Fortsatt östrogentillskott efter vecka 11?

Är mamma till en liten äggdonationstjej som snart är 5 månader. Har en diagnos som gör att jag inte har fungerande äggstockar och ägg och ingen egen hormonproduktion. Därför fick jag inför behandlingen och under början av graviditeten äta progynon tabletter och ta progesteron vagiatorer .Fick också ett nedtrappningsschema och vill minnas att jag åt tabletter och tog vagiatorer fram till vecka 12 ungefär och inget övrigt hormontillskott under resten av graviditeten. Hade exakt samma tankar som dig: klarar sig min kropp utan hormontillskottet? var nojig och rädd för missfall som man ju är från början. Men det gick bara fint, klinikerna vet exakt vad de gör. Det noggrant uträknat att när graviditeten gått så långt har kroppen förstått att den är gravid, man har bildat tillräckligt med graviditetshormon och moderkakan har tagit över. Följ du bara ditt nedtrappningsschema, vad jag förstått är det ovanligt att få missfall vid nedtrappning. Glöm inte bort att njuta av graviditet och inte oroa dig i onödan, vilket är lättare sagt än gjort.

Lycka till

Tack Löparnörden! Vilken härligt svar; det gör att jag kan andas ut lite! :) Jag antar att du har helt rätt; det har ju varit fler före oss som gått igenom detta och klinikerna har därför så klart erfarenhet från tidigare behandlingar.

Måste passa på att fråga dig eftersom vi verkar ha liknande problem; hur har du gjort med östrogentillskott nu efter att din lilla tjej fötts? Jag har tidigare (innan äggdonationsbehandlingarna startade) haft Sequidot-plåster för att få någon form av normal östrogen-nivå i kroppen. Dock känner jag mig lite vilsen inför hur man från sjukvårdens sida kommer att ge mig råd efter att graviditeten är avslutad. Det känns som att jag på en "vanlig" landstingsklinik mest hittills fått generella råd; men hur vet man att det verkligen är det bästa att använda plåster eller annan behandlingsmetod under så pass många år som man har kvar tills andra personer "på riktigt" kommer i klimakteriet (är idag 31 år)?

Tack för dina ord och råd - nu ska här försöka njutas :)

Ja minns precis hur det var, finns det något att noja och oroa sig för så gör man det som gravid:)

Är det första äggdonationen eller har ni gjort flera försök?

Dottern tillkom vid tredje äggdonationen med en stor portion tur tack vare ett återbud i Huddinge där vi gick så fick vi ett extra försök som vi egentligen inte skulle ha fått (de tidigare försöken misslyckades). Äggen den gången var inte av optimalt kvalitet (blev inget ägg till frysen) och jag hade låga förhoppningar, förväntade mig ett minus i vanlig ordning på testdagen. Men läkaren lyckades välja ut guldägget som idag är vår underbara dotter. Går inte en dag utan att jag tänker på vilket otrolig tur vi haft.

Har ett kromosomfel som innebär att jag saknar en del av mina könskromosomer vilket leder till att jag inte har fungerande äggstockar och ägg och därmed ingen egen hormonproduktion så lite liknande problem har vi:)
Har därför ätit hormonsubstitut i form av östrogentabletter ända sedan tonåren, är 36 år. När jag började med behandlingen inför äggdonationen slutade jag med mina vanliga östrogentabletter och enligt min läkare bör man inte äta östrongen-substitut när man ammar för det kan påverka mjölkproduktionen så för första gången på måånga år är jag pillerfri:) Kroppen klarar sig visst på amningshormonerna under den tiden. Något att tänka på för dig om tänkt amma sedan och din läkare inte tar upp det.  

Men så fort jag slutat amma ska jag börja med östrogen igen för enligt min läkare behöver kroppen absolut östrogen om man inte har egen produktion. Att inte äta hormonsubstitut kan leda till bland annat benskörhet och det påverkar ju också slemhinnorna och en rad andra funktioner i kroppen. Så östrogentabletterna får jag snällt dras med i ett antal år sedan. Östrogen behövs för kroppens välbefinnande.

Detta är resultatet av vårt tredje äggdonationsförsök. Man kan inte håla tummarna nog, eller oroa sig mer, känns det som -detta måste lyckas! Jo jag håller med; det är nog få gånger i livet man tänker/nojar o oroar sig så mycket som under en graviditet; kanske särskilt om man haft svårt att ens få till en.

Jag ringde vår klinik (igen :) ) för att försäkra mig om att det inte kan vara någon fara att sluta med östrogenet och proggisarna; och det var det ju så klart inte. Sköterskan menade att vi som gjort äggdonation verkligen äter/tar tabletter etc med "hängslen o livrem" jämfört med de som "bara" gör en IVF. En graviditet som avslutas någon gång efter att man satt ut östrogenet och/eller progesteronet avslutas inte pga just utsättningen; då är det något annat som är fel som kroppen känner av. Hm nja; lite lugnare blev jag väl...

Just det; det sägs ju verkligen att kroppen behöver östrogenet - absolut - men jag har också hört att risken för bröstcancer och/eller proppar ökar när man tillsätter östrogen på konstgjord väg. Men det positiva med tillskottet överväger väl den lilla risken att råka ut för något sådant - det är väl iaf så man får tänka :)

Har ni fått gå på några extra kontroller efter att dottern fötts, till följd av äggdonationen? Antar att så inte är fallet?

3 verkar vara ett lyckotal.
Har man gått så långt som du gjort nu går det ju i de allra flesta fall vägen,
Att något händer på vägen när man väntat länge och äntligen lyckats borde vara olagligt:)
Händer något är det ju som din sköterska sade något fel på fostret och det går det ju tyvärr inte att göra något åt.
Antar att du varit på något vul/ul/kub-ul och fått se det lilla underverket och hört att allt ser bra ut.

Jo man får väga fördelarna mot riskerna. Tror nog också att det är om man har normal hormonnivå och tillför kroppen extra hormoner som riskerna uppstår.

Under graviditeten fick jag gå på lite extra kontroller eftersom äggdonation ökar risken för högt blodtryck, vilket jag aldrig fick, samt att jag i v. 26 ungefär fick göra ett notch-ultraljud för att kolla flödet i navelsträngen men inga extra koller av dottern efter förlossningen. Då är ju äggdonationsbarn som vilket barn som helst.

Nu är både östrogen och progesteron helt utsatt sedan några dagar tillbaka. Det känns lite lugnare nu; kanske för att jag inte märkt att något "hemskt" hänt som följd av utsättningen :) Precis som det hemska som teoretiskt sett skulle kunna hända skulle märkas - det är konstigt att man kan bli så insnärjd i ett sätt att tänka :)

Kunde du slappna av mentalt efter att du slutat med preparaten, och vara lugn i att du så småningom kunde SE att magen växte och att bebisen därmed mådde bra och utvecklades? Det känns svårt tycker jag, eftersom man inte får några direkta bevis på att pyret där inne mår bra; rörelser känns inte än och det är svårt att se att magen växer...

Jo det verkar som om vi kommer att få besöka sjukhuset några gånger framöver för extra kontroller, men även då beroende på min diabetes. Det känns tryggt att man följer upp oss äggmottagare lite extra ultraljud.

Ha en bra vecka! :)

Härligt att nedtrappningen är klar, det är ju en liten milstolpe på vägen:)

Minns att jag vid varje minskning förväntade mig ett missfall men inget hände.
När jag slutat helt med alla mediciner tog det nog cirka en halv vecka innan jag slappnade av helt och tordes tro att det gått vägen. Började känna dottern i vecka 20 och jag hade väldigt enkel gravisitet med lite symtom så fram tills jag började känna hennes sparkar tvivlade jag på att det fanns någon i magen. Sedan när jag började känna henne kändes allt säkrare fram tills sista veckorna när jag började noja över att något skulle hända sista tiden eller under förlossningen. Visst njöt jag också av att se min växande mage och av att känna sparkarna.

Ja diabetes medför ju lite extra kontroller men det  måste ju kännas tryggt att ni bli noggrant övervakade.
En hel del extra tillväxt-ultraljud då antar jag.

Ha en fin vecka du också:)