smärtan tar kol på mig.

Förlorade min bror för snart 1 år sen, brukar nästan aldrig öppna mig för någon förutom för min bästavän. Smärtan jag har inombords är så stor, saknaden är så stor. Han har alltid stått vid min sida, och nu så finns han inte mer. Allt hände så snabbt, bara på någon sekund va allt förändrat.. han va helt plötsligt borta. Så fort jag kommer på mig själv med att tänka på honom när det blir sådär jobbigt och jag känner att jag bara vill sätta mig ner och skrika och gråta så kommer det som en spärr att jag inte tänker mer på honom. Jag vill inte tro att han är borta. så finns detta tomrum inom mig, han saknas hos mig. Jag är inte hel längre, vill bara ha honom hos mig. Få se och prata med honom. Vet inte vad ja ska göra, hur jag ska göra....