Första steget.

Jag och min fästman har försökt att bli gravida nu i 1 år, men ingenting händer... Vilket har varit otroligt frustrerande, jobbigt, deppigt.. Jag har brutit ihop totalt några gånger när mensen har kommit... Även när andra berättat att dom ska ha barn, har även vägrat att träffa vänner som nyss fått barn för det har varit för jobbigt. Arbetar på fsk så jag blir konstant påmind om längtan efter att få egna barn..

Idag tog jag tag i det och ringde och bokade en tid hos läkare.. Då hon såg att jag har gjort en abort tidigare så tyckte hon att jag kunde komma och träffa läkaren för undersökning och så, för att då se om både jag och min fästman ska komma dit tillsammans vid senare tillfälle.. 
i augusti 2012 fick jag reda på att jag var gravid,(med en kille jag träffade en kort period) vilket inte var planerat men dum som jag var så skyddade jag mig inte.. Jag valde att göra en abort, vilket var rätt beslut.. Jag gjorde en medicinsk abort, jag trodde att allting hade gått bra tills jag kom på återbesök och plussade... Tydligen så var det rester kvar så jag fick nya tabletter.. Sen skulle allting vara bra.. I oktober träffade jag min fästman, mitt i allt kaos.. Efter ett tag berättade jag för honom vad jag har gått igenom och han tog det väldigt bra. Han sa att han såg det som att jag inte vill ha barn med vem som helst.. Och där började vår resa, med att börja prata om barn, framtiden osv..
 På nyårsafton 2012 fick jag kraftiga blödningar så jag åkte in till akuten för att kolla upp det. Läkaren höll med om att det var väldigt kraftiga blödningar, så jag fick piller för att stoppa upp blödningen och fick komma tillbaka dagen efter för att göra ett ultraljud. Då träffade jag en helt annan läkare som ifrågasatte mig hela tiden, frågade om jag tog mina p-piller rätt, fick inte göra något ultraljud osv.. Sen skickade hon hem mig... I det ögonblicket tog jag och min fästman beslutet att sluta med p-piller och försöka bli gravida. Eftersom jag inte kunde släppa allt som hänt så bokade vi in ett nytt läkarbesök i februari för att se om allt var okej. Då fick jag veta att det förmodligen var rester kvar som orsakade blödningarna på nyårsafton.. Läkaren tyckte att allting såg bra ut och att jag inte har något att oroa mig för..

Den 13 februari ska jag träffa läkaren.. Vilket gör mig så nervös, orolig.. Jag vet ju om att jag kan bli gravid men tänk om något har hänt, som gör att jag inte kan bli det igen...
Hur går en utredning till? Vad gör dom? Så jag kan vara lite förberedd på vad som kommer hända...