mamman vill inte träffa hen!

Ingen?

Så fruktansvärt att läsa detta! Jag tycker så synd om femåringen och om er allihop. Är mamman psykiskt sjuk? Har ni kontakt med barnpsykolog? I er situation skulle jag rådfråga en skicklig och erfaren barnpsykolog om hur man på bästa sätt kan prata med barnet om mammans svek. Hur man kan hjälpa barnet att hantera det. 

ja det är ju för hen det blir jobbigast. Lider så otroligt mkt med hen. 

Nej det har vi inte gjort, hade velat nå hen själv först. 

När hen inte försöker nå sin mamma och lyckas komma in i "glömske"trallen så går det rätt så bra. men när dom här svackorna kommer vill man bara åka raka vägen till mamman och berätta hur otroligt hemsk hon är mot sitt barn.

Är det BUP man ska kontakta?

Vad gäller mamman så vet jag inte. men rent logiskt sett vilken frisk människa beter sig så mot sina barn...

Ja, jag tror att du kan kontakta Bup. Eller kanske kan BVC förmedla en kontakt. Jag skulle gå själv först, alltså bara ni två vuxna, och inte barnet. Men hur ni ska göra med det kan ni ju fundera över. Tror att det är viktigt att ni så fort som möjligt försöker hitta sätt att hjälpa barnet.

Förmodligen är barnet rädd att förlora pappan, eller också skyller barnet på dig på något sätt? Eller vill inte släppa in dig för nära eftersom det skulle vara att svika mamman? Det är nog bra att försöka se situationen från barnets håll. Mycket kärlek, tålamod, trygghet och tydliga ramar borde ge ett visst stöd. 

Hur länge har du funnits i barnets liv då? Och hur många dagar i stöten är pappan egentligen borta? 

kan ju testa ringa BVC först och se vad dom säger. Att hen är rädd att förlora pappan är mkt möjligt men hur ska man göra för att få hen att förstå att pappa finns här? 

Sen fick vi vårat gemensamma barn och jag tror att det kan vara det som gör att hen vänder sig mot mig. Hen ser kärleken till mitt eget barn. Det är klart jag tycker om hen också men det är ju hur som helst inte samma band mellan mig och 5 åringen. 

Trygghet tror jag hen  känner, men det är den där biten att få hen att förstå att det hen gör eller säger kan göra oss ledsna. Hen har börjat vara taskig med 1 åringen, håller fast, nyper och lurar hen att göra saker som kan göra 1 åringen illa. Det oroar mig

Att barnet riktar sin ilska mot dig kan ju vara att han/hon inte litar på vuxna kvinnor. Mamma svek så det kanske du också gör en dag...

Kanske är han/hon avundsjuk på sitt syskon som får ha sin mamma. Det finns massa saker. I vilket fall är det så klart inte okej att skada sitt syskon. Hoppas att ni får hjälp så att din bonus och ni andra får må bra. Stackars lilla barn.

jag slutade läsa när jag träffade den första "hen", dvs andra rad. Omöjligt att fortsätta.

MVH

Usch, stackars liten! Och vad svårt för er vuxna att veta hur man ska hjälpa barnet.. Håller med om att det för barnets skull säkert skulle vara bra att få prata med någon på BUP, man kan ju bara tänka sig vad som måste röra sig i huvudet när man blir sviken av sin mamma på det sättet.

Reflekterar över vilka starka reaktioner det blir när en mamma inte är intresserad av sitt barn, jämfört med om det är en pappa som håller sig borta.