• Anonym (luffaren)

    Känner mig underkvalificerad för mitt jobb!

    Känns som att jag hamnat i en helt absurd situation. Jag har ett FÖR bra jobb.
    Jag ska försöka göra en lång historia kort.


    Min uppväxt var inte den bästa, den var på ett ungefär "dagsattskrivabokom-förskräcklig". Det resulterade i misslyckad skolgång med ofullständiga betyg i högstadiet, och jag har varken gått gymnasie/komvux eller universitet. Jag har alltså status 0 när det kommer till utbildning.

    Istället flyttade jag hemifrån och började jobba svart för 30kr/h ca 12h/dag 7 dagar i veckan för att överleva.
    Jag har slitit som ett djur för att ta mig uppåt till ett vanligt jobb. Gjort många men smarta arbetsplatsbyten. I höstas sökte jag en tjänst jag verkligen ville ha men som jag inte trodde jag kunde få. Jag trodde fel för jag fick den! Det blev ett stort kliv för mig från att hatta omkring och göra lite av varje till en arbetsplats där det faktiskt finns framtidsutsikter. Jag hann arbeta i lite över två månader innan de berättar att min tjänst kommer göras om och från och med våren kommer jag snarare vara systemförvaltare än administratör. Jag blev såklart jätte glad och tackade ja. De frågade om jag ville lära mig mer om vad det innebar och jag sa att det behövs definitivt så de skulle ordna det.


    Nu börjar jag känna att jag tagit mig lite vatten över huvudet, kommer jag verkligen att klara av det här? Kommer jag kunna leva upp till deras förväntningar? Vad exakt är det som förväntas av mig?
    När jag läser om yrkesrollen blir det inte bättre, i beskrivningen står det att det ofta krävs universitetsutbildning.

    Jag håller på att spricka från insidan för att jag känner mig så pressad över det här. Lyxproblem,  jag vet.

    Hur fan löser jag det här på bästa sätt??

  • Svar på tråden Känner mig underkvalificerad för mitt jobb!
  • Philippa

    Prata med din chef, han/hon måste veta om det är över din kompetens eller inte.

  • Anonym (Chef)

    Finns inget bättre än anställda som vill göra allt de kan för att göra bra ifrån sig och samtidigt är ödmuka inför uppgiften. Så oroa dig inte, med den attityden kommer det gå alldeles utmärkt för dig i arbetslivet. Fundera på vilka konkreta svagheter du menar att du har och fråga om du får gå en utbildning för dem. 

    Jag tror aldrig jag nekat någon att gå en relevant utbildning.

  • Anonym (luffaren)

    Någon typ av utbildning hade varit toppen, men då lär jag väl börja med gymnasiekompetensen och det kommer ta jätte lång tid.

    Jag hittade dock en utbildning man kan bekosta själv, men då ska jag ju lyckas hosta upp 12.5k också. Inte så troligt. Det kanske är något jag kan be arbetsgivaren betala?

  • Anonym (Chef)
    Anonym (luffaren) skrev 2014-01-15 13:16:20 följande:
    Någon typ av utbildning hade varit toppen, men då lär jag väl börja med gymnasiekompetensen och det kommer ta jätte lång tid.

    Jag hittade dock en utbildning man kan bekosta själv, men då ska jag ju lyckas hosta upp 12.5k också. Inte så troligt. Det kanske är något jag kan be arbetsgivaren betala?
    Det är svårt att svara på generellt men i mitt företag hade en utbildning för 12 000 kr inte varit någon stor sak om den är relevant och det är en anställd jag tror på. Det är ju hursomhelst bara en liten del av vad du redan kostar ditt företag varje månad.

    Vanlig gymnasiekompetens tror jag inte arbetsgivaren betalar och antagligen bryr de sig inte om det heller. Om gymnasiekompetens vore en förutsättning hade du aldrig fått jobbet. Så snart du börjar jobba handlar allt om vad du åstadkommer och väldigt lite om vilken formell kompetens du har. Tänk på att flera av världens mest framgångsrika entreprenörer är dyslektiker.
  • Duktig69a

    1. Prata INTE med din chef om den saken - säger du det nu så kommer du ha en liten "tvivelmarkering" i marginalen för all framtid.

    2. Gå in som fan för att ingen "skall komma på dig". Det lustiga är att många jag känner brukar säga just så. Undrar när dom skall upptäcka att jag suger på mitt jobb. Mörka alltså.

    2b. (orka numrera om)
    Ingen utbildning i världen kan slå att jobba med nåt för att bli bra på just den grejen. 

    3. När det gäller vad som krävs (förväntas) av dig får du snoka lite. Har du en företrädare som du jämföra  med (rapporter eller annat som den lämnat efter sig)? Luska runt lite diskret och måste du fråga gör det utifrån: "Hur gjorde ni innan?".

    4. Kämpa på - när du är trygg med dina arbetsuppgifter kommer du säkert åka upp ett pinnhål och uppleva samma sak igen! 

  • Anonym (luffaren)

    Jag jobbar för ett stort företag med god ekonomi. På mina månader jag arbetat har jag hjälpt dem spara in ca 4-5 miljoner / år inom mitt område så 12.000 är nog inte mycket för företaget, men det är det för mig och kanske även för min chefs kontadsställe/budget.

    Jag vet inte, jag kanske är hispig helt i onödan. Jag vill ju göra ett bra jobb och det känns inte som jag kan det när jag inte har all kunskap. Jag är en sån som gärna läser exakt all information som går att finna om något innan jag sätter igång, så den här situationen gör mig ganska otrygg.

  • Anonym (luffaren)

    Just nu känns det som att jag kör på "ingen skall komma på mig" grejjen. Jag sliter som fan och låtsas som att jag är minst lika kunnig som någon annan. Jag känner mig verkligen i underläge när det kommer till utbildning och som att jag måste göra allt dubbelt så bra bara för det.

    De två som haft hand om området tidigare kommer lämna över till mig nu under våren, de har väl egentligen inte haft någon konkret strategi. De kommer finnas till hands även efter överlämnandet och jag kommer kunna ta hjälp av dem så fort det behövs.

  • Anonym (Chef)
    Duktig69a skrev 2014-01-15 13:27:11 följande:
    1. Prata INTE med din chef om den saken - säger du det nu så kommer du ha en liten "tvivelmarkering" i marginalen för all framtid.

    2. Gå in som fan för att ingen "skall komma på dig". Det lustiga är att många jag känner brukar säga just så. Undrar när dom skall upptäcka att jag suger på mitt jobb. Mörka alltså.

    2b. (orka numrera om)
    Ingen utbildning i världen kan slå att jobba med nåt för att bli bra på just den grejen. 

    3. När det gäller vad som krävs (förväntas) av dig får du snoka lite. Har du en företrädare som du jämföra  med (rapporter eller annat som den lämnat efter sig)? Luska runt lite diskret och måste du fråga gör det utifrån: "Hur gjorde ni innan?".

    4. Kämpa på - när du är trygg med dina arbetsuppgifter kommer du säkert åka upp ett pinnhål och uppleva samma sak igen! 
    Det där skulle jag karakterisera som trams till stora delar. Om du har en bra chef kommer denne uppskatta ärlighet och har troligen redan en ganska bra koll på dina svagheter och styrkor. Om det är något jag avskyr så är det anställda som försöker framstå som att de kan mer än de verkligen kan. Sådana får verkligen en "tvivelmarkering" på sig, eftersom jag inte kan lita på dem. Om kulturen på ditt företag är "cover your ass" - byt jobb. Der företaget kommer inte gå bra och inte vara en trevlig arbetsplats. Livet är för kort.
  • Anonym (Chef)
    Anonym (luffaren) skrev 2014-01-15 13:34:51 följande:
    Just nu känns det som att jag kör på "ingen skall komma på mig" grejjen. Jag sliter som fan och låtsas som att jag är minst lika kunnig som någon annan. Jag känner mig verkligen i underläge när det kommer till utbildning och som att jag måste göra allt dubbelt så bra bara för det.

    De två som haft hand om området tidigare kommer lämna över till mig nu under våren, de har väl egentligen inte haft någon konkret strategi. De kommer finnas till hands även efter överlämnandet och jag kommer kunna ta hjälp av dem så fort det behövs.
    Det är som sagt bara ett gott tecken att du känner dig ödmjuk inför uppgiften. Har du en bra chef kommer hen stötta dig och ge dig den hjälp du behöver, så länge du jobbar på hårt med bra attityd.

    Sammanfattningsvis - no worries. Nu måste jag jobba lite...
  • Anonym (nyexad)
    Anonym (luffaren) skrev 2014-01-15 13:34:51 följande:
    Just nu känns det som att jag kör på "ingen skall komma på mig" grejjen. Jag sliter som fan och låtsas som att jag är minst lika kunnig som någon annan. Jag känner mig verkligen i underläge när det kommer till utbildning och som att jag måste göra allt dubbelt så bra bara för det.

    De två som haft hand om området tidigare kommer lämna över till mig nu under våren, de har väl egentligen inte haft någon konkret strategi. De kommer finnas till hands även efter överlämnandet och jag kommer kunna ta hjälp av dem så fort det behövs.
    Det är inte bara du som känner "ingen ska komma på mig grejen". Jag har gått en krävande, femårig högskoleutbildning på en skola med bra status. De flesta av mina kursare som kommit ut på jobbet har känt samma sak, trots att många av dem har varit betydligt bättre än genomsnittet.

    Jag håller inte med Duktig69a ovan om att du inte ska prata med din chef, däremot kan du fundera på vad du ska lägga fram. Du kanske inte ska komma och säga att du inte tror att du kan, utan komma med tydliga önskingar om vad du behöver för att genomföra ditt jobb på bästa sätt. Är det en utbildning, säg det. Däremot är det nog inte gymnasiekompetens som behövs, men kanske kortare kurser inom ditt område eller så.
Svar på tråden Känner mig underkvalificerad för mitt jobb!