Vet ej om jag vill ha barnet

Om ni har ett dåligt förhållande så tycker jag inte du ska behålla. bråkar ni mycket nu så lär det inte bli bättre av en graviditet och ett barn. Gör ni slut så lär ni ju bråka ännu mer då än nu, och det känns ju heller inte rätt mot ett barn.

Det är ett jobbigt och svårt beslut men följ din känsla ts så kommer det bli bra.
Har själv gjort abort mot pappans vilja men jag har aldrig ångrat det helt enkelt för att jag inte ville ha barn då.Kram!

Tycker du ska ta kontakt med någon utomstående och prata om det hela (förstår att det är det du försöker göra när du skriver här på familjeliv men tänkte mig någon person irl). På kvinnokliniken brukar de erbjuda kuratorhjälp som kan stötta en när man ska fatta ett beslut. Dit kan man också gå tillsammans med ens partner, vilket kan vara bra. Om du inte känner att du vill ha barn just nu så är förmodligen abort det bästa, men att känna rädsla inför att skaffa barn är nog något som väldigt många upplever. Om du tidigare har haft en längtan efter barn, så kanske det bara är rädslan som tar över det hela. Det finns ju en risk att du inser det när du väl har gjort abort. Men omständigheterna är ju kanske inte så bra de kan bli om ni inte har en fungerande relation. Om graviditeten inte är så långt gången så kan du ju försöka ge det lite tid och låta det sjunka in lite. Det viktigaste är ju att du känner att du fattar ett beslut som du kan må bra med. Lycka till!

Jag hamnade i precis samma sits... att förhållandet är dåligt o att vi vart i mycket konflikter..
fick positivt grav test 27 dec.. kändes inte als bra ändå längtar ja efter barn, men tanken på vårat dåliga förhållande så bestämde ja mej för abort, min kille stötta mej i beslutet o 9 januari gjorde jag medicinsk abort va då i 6+4
ja kände att ja gjorde rätt...

Ja hoppas att du kan känna att du gör rätt val också, lyssna till ditt inre o inte vad någon annan vill..

Lycka till kram 

Jag är så lätt påverkad av vad andra tycker. Min mamma påverkar mig otroligt mkt och hon var inte så positiv till det här och jag känner att om jag bestämmer för att behålla detta så kommer hon bli så besviken på mig. Kan säga att jag är 27 år och varit tillsammans med sambon i 4 år. Men min mamma tycker att jag ska ha en annan kille som är mer lik mig. Våra bråk handlar mest om små saker som att vi glömde köpa frukost eller att han inte diskar och jag inte vattnar blommorna. Så egentligen är det inga stora grejer vi bråkar om! Han vill ju verkligen ha detta och han tycker det är jätte tråkigt att jag är så nere och grinar stup i kvarten för att jag inte rår för mina känslor. Men imorgon ska jag ringa och boka tid för att prata med en barnmorska.

Låter klokt av dej att prata med barnmorskan först. Sedan tror jag att du får undvika råd från din mamma, om hon skrattar när du tar upp ngt så viktigt. Du är vuxen och ska tänka på vad DU tycker. Inte din sambo eller mamma. Ett tips är att skriva dagbok/anteckningar om hur du känner, lite som du gjort här. Det gör jag ofta för att bearbeta och förstå vad jag tycker och känner.

Sedan måste behöver nog du och din sambo jobba på er kommunikation, och kanske lära er att släppa småsaker så det inte blir tjafs som trissas upp till bråk (när jag är irriterad över ngt försöker jag gå undan först för att lugna mig och ibland skriver jag en arg lapp, som sedan går över till att också be om ursäkt för att jag kommer på det som JAG gjort fel i situationen och sedan brukar jag börja tänka på hur mkt jag tycker om honom och skriver om det. Sedan brukar jag riva sönder lappen och prata om problemet på ett konstruktivt sätt istället :)  ifall jag inte går undan lite först så brukar det jag säger komma ut så hårt och efteråt brukar jag lugna mig och komma på att det inte var så farligt och att jag också gjort fel, men då har jag startat ett bråk i onödan)

Jag har bestämt mig för abort och har en tid på tisdag. Önskar att min sambo kunde stöta mig i mitt beslut och stå för det han säger. Han sa att det var helt upp till mig och att han skulle förstå varför jag tänker ta bort barnet. Men nu får jag kalla handen känns det som och han är nere och pratar knappt med mig utan pratar och gullar med hunden istället. I såna här tillfällen så skulle jag lika gärna behålla ungen för att göra min sambo nöjd och glad. Sätta mina känslor och så åt sidan för att göra andra glada. Hur ska jag få honom att förstå när han inte pratar eller förstår vad jag säger oavsett hur tydligt jag än förklarar??? Känner mig så elak som tar bort barnet och struntar helt i hand känslor

I slutändan är det ändå ditt beslut och jag tror inte att det blir särskilt bra om du väljer att behålla barnet bara för att göra sambon glad. Du är inte elak, utan om du känner att abort är rätt för dig så ska du givetvis göra det och du är inte en sämre människa för den skull. Om du vill ha barn i framtiden kanske du kan förklara det för din sambo, att du känner att det inte är rätt tid nu bara. Hoppas iaf att du och din sambo hittar ett sätt att stötta varandra och att det går bra för dig på onsdag!

Jag har sakt att jag vill ha barn med honom men det är så mkt runt omkring och mina känslor som gör att jag har bestämt för att ta bort detta barn. Då får man till svar att - jamen då kanske inte jag är sugen. Men samtidigt så känner jag att om han vill göra slut efter att jag har tagit bort barnet så var han väl helt enkelt inte menad att vara med mig och jag skulle tycka att han var väldigt barnslig. Tack för dom snälla orden!