Otrogen flickvän

Prova familjerådgivning!

Vet inte om jag har så mycket råd att komma med mer än att jag känner med dig i din svåra situation. Hon verkar ju inte känna nån ånger för det hon gjort och inte heller nån uppskattning för det du gör eller för att du förlåter. Känns nästan som om hon vill att du ska göra slut så hon slipper. Då blir det också ditt fel... Att stanna är inte alltid det rätta oavsett barn eller inte. Ibland måste man ge upp saker för att få det bättre. Men bara du kan känna vilken väg som är rätt. Båda är svåra som det ser ut. Lycka till.

Hon säger att hon älskar dig men är ändå osäker på framtiden? Låter lite skumt tycker jag. Älskar man någon så vore det extremt konstigt om hon ändå är osäker på vad hon vill.

Jag tror du är alldeles för snäll och ställer för lite krav på henne. Det kan vara negativt att du fixar med allting - hon kan utveckla en känsla av att hon inte behövs. Alla människor mår bra av att känna krav på sig och att känna att man lever upp till förväntningarna andra har. Har man inga krav på sig så får man aldrig en chans att känna sig duktig. Då kan livet bli lite tråkigt och meningslöst. Men det är väldigt svårt att ändra på intränade vanor. Att hon söker fel på dig är ett ganska tydligt tecken att hon i grunden mår dåligt själv - kanske för hon innerst inne har dåligt samvete för att du gör allting mycket bättre än henne där hemma.
Har själv upplevt det där med ständig kritik - men det blev mycket bättre när hon bantade ner sig och blev nöjdare med sin kropp. Dessutom började jag säga ifrån att jag inte mådde bra av hennes kritik. Man blir totalt knäckt av att bara få kritik och inget beröm. Det är totalt själsdödande. Funkar inte i längden. Och dom som håller på så fattar inte själva hur illa dom gör, vissa är ganska dåliga på självanalys och fattar inte att det är dom själva som har problem.

Bara lite egna tankar - har tyvärr inget facit...

Du har ju inte gjort något egentligt fel. Om förhållandet kraschar är det din sambo som bär det fulla ansvaret. Otrohet kan inte bara tolereras rakt av som du verkar göra. Otrohet måste få konsekvenser för den som bedrar.

Det är upp till din sambo om du någonsin skall kunna lita på henne igen. Har hon inte den ambitionen, är hon definitivt inte värd din fortsatta uppmärksamhet och kärlek. Du mår dåligt, barnen mår dåligt och din sambo kan fortsätta på sin inslagna väg, medveten om att hon har dig lindad runt lillfingret.

Du måste avkräva henne ett svar på vart hon anser att ni är på väg och vad hon ämnar att förändra för att ni skall kunna komma vidare.
Det enda jag tror hjälper är att du sätter ned foten och "Man the f-ck up and grow some balls", om du inte vill må ännu sämre och bli tvungen att ha liknande diskussioner och problem lite då och då i framtiden.

Tycker du verkar vara ett kap...Sluta ta skit från henne. 

En bra början är att du börjar ställa krav på henne.

Hon tar sin del av hushållssysslorna, hon lämnar/hämtar barnen i samma utsträckning som du, hon bryter helt med den hon var otrogen med, du får full insyn i vad hon håller på med och ni går på parterapi - tillsammans.

Stå på dig helt enkelt! Du har varit alldeles för snäll, för mjäkig! 

Är din flickvän psykiskt sjuk på något vis? Vad jobbar hon med?

Inser du att det inte är du som bär det största ansvaret för det här? Om hon kommer m skit om att det är du som tar 10 steg bakåt ska du komma ihåg att det är skitsnack, det är hon som har gjort fel och det är hon som har dragit er (och fortsätter att dra) åt fel håll. Det är översittarsnack och du måste syna det, högljutt eller åtminstone tyst för dig själv. Hon måste ta ansvar för sina handlingar och deras praktiska såväl som relationella och emotionella konsekvenser utan att lämpa över ansvaret på dig.

Även om du älskar din flickvän måste du inse att hon är lite trasig just nu, på vissa sätt mer trasig än vad du är eftersom du fortfarande har kvar en moralisk kompass, schyssthet och kärlek. Du måste försöka syna det hon säger och gör och förhålla dig åtminstone lit.e kritisk

Just nu älskar hon inte dig. Om hon frågar ifall det inte räcker att hon är där ska du säga, mkt tydligt: NEJ. Det räcker inte. Fråga henne då om hon är helt tappad, om hon inser hur barnslig och dum i huvet det är att tänka som hon gör. Fast hon kanske inte inser det eftersom alla de andra gångerna hon har varit otrogen mot dig så har det gått bra? Ja, då är det kanske dags att hon lär sig.

Om hon kritiserar allt du gör ska du säga åt henne att hon får börja göra lite mer själv, bidra till ert gemensamma liv, dra sitt strå till stacken när det gäller barn och hushåll. Och om det inte hjälper får du, åtminstone under de första tre månaderna, vara frikostig m att svara med, "Och? Du var otrogen så du får helt enkelt hålla käft om du inte har något vettigt att säga din trasiga jävla häxa."

Jag tycker inte att du ska börja alla meningar i era samtal med, "Lyssna nu din dumma jävla själviska trasiga slyna," men jag tror att du måste hitta tillbaka till din ilska och låta det balansera din sorg och svikna kärlek. Annars tror jag inte att du kommer att kunna vidare, på egen hand eller tillsammans med henne. Ta det jag säger med en nypa salt men försök uppmana lite konstruktiv ilska så att du kan överleva det här på bästa möjliga sätt. Ilska kan leda en fel, men det kan också vara en drivande och mkt positiv kraft. Lycka till

Kräv åtminstone att hon går med på familjerådgivning/parterapi. Träffa en kurator på egen hand.  Samtidigt tycker jag att du på allvar ska börja sätta dig in i det juridiska och det ekonomiska kring en separation. Se till att vara väl förberedd. Om du har möjlighet kan det vara en idé att låta barnen åka iväg till någon vettig släkting någon helg/lov.

* Hon visar ingen ånger för snedsteget.
* Hon säger att hon älskar dig, men är "osäker" om framtiden.
* Hon undviker att prata om era problem.
* Hon verkar skylla allt på dig.
Rådgivning i all ära, men jag tvivlar starkt på att det hjälper i ert fall. Jag tror snarare att hon kommer att att vänstra igen. Om hon inte redan gör det. Jag förstår att det tar emot för dig eftersom du älskar din familj och dina barn. Men du får nog rikta in dig på att separera.  

Okej ni har varit tillsammans i sex år men era barn är 8 & 3 år gamla? Fick ni erat första barn 2 år innan ni ens träffades?

Du säger att det är du som gör allt jobbar, sköter hemmet och allt. Men vad gör hon om dagarna jobbar eller?

Har ni bra sexliv?

Vad tror du det är som fått henne att vara otrogen?

Mycket i din beskrivning stämmer inte

Detta kanske låter löjligt men fundera på om

Du är kär och älskar henne som hon är nu

eller om det är bilden av hur du vill att hon ska bara som du älskar.

Kanske målar du upp en bild som inte längre finns av henne?

Oj! Det låter som om balansen i ert förhållande är totalt skev.
Din sambo kastar all möjlig skit på dig och utsätter dig för det värsta tänkbara, ändå finns du kvar! Hon vet nu att oavsett vad hon gör eller hur hon beter sig så finns du där, all makt är hennes.

Du kanske tycker att du har gjort rätt genom att göra ALLT för din älskade och att hon borde uppskatta dig för det men det fungerar inte så. Genom att offra dig själv helt så tappar du din värdighet och manlighet. Detta är mycket oattraktiv för din kvinna och hon kommer att förakta dig och tycka att du är ynklig. Du är inte "leader of the pack" och hon kommer fortsätta attraheras mer av andra män. Anledning till att hon över huvudtaget stannar kvar är troligtvis bekvämlighet.

Du måste nu stå upp för dig själv. Hävda dig och krav din rätt. Sätt hårt mot hårt. Troligtvis går det inte att rädd ert förhållande men du kan ta dig ut med värdighet vilket kommer vara bra för dig men även för er framtida relation som tack vara barnen måste finnas kvar.