Barnens farfars sambo

Mina barns (3 och 6 år) farfars sambo har sedan ett år tagit avstånd från vår familj och vi träffar numera endast farfar. Anledning som vi fått veta till att hon inte vill träffa oss är att hon inte gillar vår familj, hon känner sig ständigt förminskad och trampad på framförallt av min man och har valt lösningen att inte diskutera detta utan istället hålla sig undan. Vi har så klart en annan bild av vad det handlar om, svartsjuka, dålig självkänsla osv. Våra barn frågar varje gång vi träffar farfar varför hon inte är med. Svaret de fått är att hon har annat för sig. Men jag och min man känner att det svaret inte håller i längden. De går och tror och hoppas att de ska få träffa henne igen, medan vi ser att det kanske inte blir så. Vi funderar på vad vi ska säga till barnen. Vi vill vara så ärliga som möjligt men på ett sätt som barnen kan ta till sig och förstå. Det vi är inne på är att säga något i stil med att sambon ibland har svårt att umgås med andra människor än sina egna barn och barnbarn och att hon inte mår riktigt bra och därför inte vill träffa oss och att vi inte vet om det kommer att bli bättre men att vi hoppas det. Tips önskas!