Vill inte leva mitt liv längre

Vet inte var jag ska börja men jag har ingen lust att leva längre. Eller lust har jag ju men känns inte som att livet kommer bli bra någon gång och då känns livet meningslöst. Men lust till kärlek och glädje finns och det är det jag vill ha!
Lever ensam med mina två barn som ständigt bråkar, skriker, retas, svär, hotar och slåss. Antingen med varandra eller med mig. Har provat allt tycker jag (tex pratat med barnpsykolog) men det blir inte bättre. Jag får bara höra hur dum jag är och hur mycket snällare deras pappa (som dom träffar varannan helg) är.
Ger snart upp dom. Känner ingen glädje över att ha dom längre. Eller jo när dom sover. Men så fort det är morgon sätter helvetet igång och då är dom känslorna som bortblåsta. Känner inte att jag är rätt person att ge dom ett bra liv heller. Misslyckas ju ständigt och tycker synd om dom.
Dom är ca 7 år och jag och pappan har inte levt tillsammans på några år. Pappan svek mig totalt och efter honom har jag bara träffat killar som gjort likadant.
Vänner har jag knappt några heller...
Känner att jag bara vill kasta in handduken nu! Varför ska jag gå upp varje morgon för att först bråka med barnen, jobba, bråka med barnen, sova och så fortsätter det... Är inget som är kul. Vill ha roligt och mysigt med mina barn och ha det harmoniskt hemma. Vill också träffa en seriös kille/man som älskar mig och som jag älskar tillbaka. Vill ha kärlek, närhet och dela alla svårigheter och roliga stunder med någon. Vill också ha vänner och ett socialt liv. Har ett par stycken som jag ibland kan ta en fika med men det är alltid bara jag som hör av mig och frågar.
Är så jävla trött på det här livet nu!!! Hur fan ska jag göra för att må bra och få det liv jag vill ha? Hela mitt liv har varit en kamp och jag har fått kämpa hårt för precis allt. Känner att är det inte min tur snart..? När ska jag ha lite tur och när ska jag få bli älskad och ha ett fungerande förhållande, familje och socialt liv?
Vill verkligen leva och inte dö men vill inte ha det HÄR livet längre. Allt känns meningslöst