• Anonym (Kaffedraken)

    2 frågor om anknytning

    Funderar på 2 saker. Tänkte att ni kanske har lite reflektioner att dela med er av.

    1. Ett barn som vid 6 månaders ålder fick skrika sig till sömns på kvällen. Föräldrarna kom inte in alls förrän på morgonen. Har sedan dess inte fått tröst vid uppvak på kvällen/natten förutom vid speciella tillfällen som ex sjukdom. Skolades in på förskola runt 12 månader, jobbig inskolning, mycket gråt. Gråt vid varje lämning under de första månaderna.

    Hur tror ni anknytningen påverkats av detta? Är det möjligt att den inte påverkats negativt alls? Om ni tror att anknytningen är skadad, kan man reparera skadan? Barnet i fråga är nyss fyllda 3 år.

    2. Främmandesituationen är ett sätt att utforska mindre barns anknytning på. Hur gör man med äldre barn?


    Tror på anknytningsteori och attachment parenting
  • Svar på tråden 2 frågor om anknytning
  • Anonym (Kaffedraken)

    Jag tror helt säkert att anknytningen kan ha tagit skada av det du berättar.. 
    En trygg anknytning brukar ha stabiliserats vid 3-4 månader, men det går absolut att förstöra den genom bl.a. dina exempel ovan.. 

    Jag tror inte de finns en chans att ett barn som utsats för de inte påverkas negativt.. 

    För din andra fråga.. Hur beter sig barnet när du hämtar hen från dagis? Man kan se tendenser till trygg resp. otrygg anknytning i sånna situationer. 

  • Anonym (Kaffedraken)

    Ett barn slutar vanligtvis gråta sig till sömns efter ett kort tag, dvs det fortsätter inte år ut och år in. Och samma gäller förskolelämningar. Min erfarenhet är också att lämningar med gråt går över så snabbt att det inte påverkar något större. Jag skulle säga att anknytningen inte har med sådana hör tillfällen att göra, det handlar mer om resten av tiden. Och självklart kan man få bättre anknytning senare i livet.

  • Anonym (Kaffedraken)

    Självklart kan anknytningen ha påverkats negativt. Föräldrarna har ju helt ignorerat barnets signaler under en väldigt lång tid, det är klart att det påverkar. Däremot tror jag absolut att det är möjligt att reparera till stor del. Det är ju bara att se på adoptivbarn och hur de kan utvecklas från väldigt otrygga barn till att vara trygga och välmående, genom att adoptivföräldrarna är lyhörda för barnet och tar väl hand om det.

  • Anonym (Kaffedraken)

    Otrygga barn kan absolut bli trygga. Men då gäller de att som förälder ändra sitt beteende och tillgodose barnets basala behov av kärlek, omsorg och struktur.. De innebär att om föräldern försöker ändra sig, och under en period gör de väldigt bra, men sen tappar humöret eller orken att vara konsekvent i sitt beteende kan de leda till "ambivalent otrygg anknytning" dvs att barnet inte vågar lita på föräldrarna eller andra vuxna då dom blir vana vid att ibland blir man sedd, och ibland inte..

    Jag rekommenderar att om man misstänker att man har problem med anknytningen söka hjälp för de. Man kan få tips värda guld och massor med hjälp och stöd.

    Vad jag förstått är de lättare att vända en otrygg anknytning till trygg än tvärtom. :)

Svar på tråden 2 frågor om anknytning