Är min vän en kleptoman eller är det jag som är dum?

Hej! Till att börja med så vill jag säga att jag försökte göra ett konto på Flashback, men det gick inget vidare så därför gjorde jag ett här istället.

Jag är en tjej på 18 år som har ett problem. Fram tills i somras hade jag en väninna som jag var väldigt nära. Vi gjorde allt tillsammans och pratade om allt. Men sent i våras (2013) märkte jag att bland annat två av mina favorittröjor var borta. Normalt så misstänker man ju inte sin bästa vän för att ha stulit kläderna det första man gör, och det gjorde självklart inte jag heller. Jag tänkte att jag kanske hade glömt dem hemma hos min mamma/svärmor/svärfar då jag och min pojkvän flyttade runt och bodde hos alla under en period innan vi flyttade till lägenhet. Men efter att ha letat ihjäl mig utan att finna kläderna gav jag upp. Jag tyckte detta var mycket märkligt då jag knappt sover hos mina kompisar längre eftersom jag är tillsammans med min pojkvän.

En dag tidigt i höstas när jag var hemma hos, låt oss kalla henne Elin, kom en annan tjej och ville låna en tröja av henne. Elin tar fram en vit stickad tröja och jag ser direkt på detaljer att det där är exakt den tröjan som har försvunnit för mig. Jag säger rakt ut till Elin "men det där är ju min tröja?! En exakt sådan har försvunnit för mig" Elin tittade nervöst på mig och sa att det var minsann hennes för den hade hon haft jättelänge. Jag frågade vart hon hade köpt tröjan och fick då till svar "tror du jag kommer ihåg det eller". Jag tittade lite på tröjan och kände mig lite konstig inombords. Någon vecka senare när tjejen som lånade tröjan kom tillbaka med den i skolan frågade jag en gång till, men blev dumförklarad igen. Nu började jag bli fundersam på riktigt. Någon dag senare hade Elin på sig en annan tröja, en rosa med kedja bak upptill och en bröstficka. Jag tyckte jag kände igen tröjan men struntade i att säga något. Efter någon timme när jag hade sett henne ur flera vinklar sa jag "men det där ser också ut som min tröja, både den och den vita har försvunnit för mig". Hon nekade och ville inte säga vart hon köpte tröjan. Samma dag berättade jag för henne att jag skulle bli storasyster, och när jag berättade det filmade jag henne samtidigt. Under resten av dagen var Elin överdrivet smörig och snäll mot mig.

Efter ytterligare någon vecka, i början på september, hade Elin på sig den vita tröjan igen. När vi hade kommit ut från en affär inne i stan så sa jag ytterligare en gång "alltså Elin är så du verkligen säker på att den där tröjan är din? För den köpte min mamma åt mig på en väldigt ovanlig affär nere i Skåne (vi bor i Norrland)." jag spelade även dum och sa att tröjorna kanske har råkat följt med henne hem när jag och min sambo skulle flytta till en ny lägenhet, det var nämligen stökigt då. Men hon svarade att nej så var det inte.

Hon svarade att det var hennes, då frågade jag "men kan jag få titta på lappen inuti tröjan så ser vi vart den är ifrån då?" Hennes svar blev kort "nej jag hinner inte, ska till bussen nu hejdå" sen sprang hon iväg. Jag pratade med en annan tjejkompis om detta för jag måste få prata med någon om det. Hon tyckte det hela var väldigt konstigt.

Efter detta använde hon inte tröjorna mer inför mig. En gångs oktober var jag och en tjejkompis hemma hos Elin,. Jag skulle borsta Elins hår och hon bad mig gå upp i hennes rum och hämta en borste. När jag kom upp tänkte jag "undrar om någon av tröjorna ligger här" tittade runt och mycket riktigt låg den rosa tröjan intryckt i en tygpåse. Jag tog upp den och granskade den och fick klart för mig att det var MIN tröja. Min svärmor säger att hade det varit hon så hade hon snott tillbaka tröjan. Det såg ut som att tröjan var väl använd, men inte inför mig. Jag hann bara komma mer till köket innan Elin skulle fort upp på sitt rum. Hon sa aldrig varför, bara att hon skulle gå upp. Hon var uppe i kanske 30 sekunder och det kändes som hon bara skulle upp för att se om tröjan låg kvar, och det gjorde den ju.

I slutet av november hade hon den rosa tröjan på sig igen. Jag orkade inte vara tyst mer utan blev flyförbannad. Jag sa ingenting men undvek henne. Hon märkte av detta och visste vad det handlade om. Trots det ville hon få folk på sin sida och gick till våra gemensamma vänner och sa att jag var arg på henne utan anledning. Det var naturligtvis dumt av mig att inte berätta varför. Så i mitten på december sa jag att jag ville prata med henne. Jag bad om ursäkt att jag inte hade sagt som det var, och sa att jag tycker det är så konstigt att mina kläder har försvunnit och helt plötsligt har hon likadana. Elins pappa dog i våras och innan det var han alkoholist, hon får nu mycket skadestånd pga det samt att hon alltid har varit "bortskämd" och får mycket av sin mamma. Jag gav även bort min anställning på ett sommarjobb till henne, vilket gjorde att hon fick väldigt mycket pengar efter sommaren (2013). Hon sa "varför skulle jag ta kläder av dig när jag kan köpa egna? varför skulle jag använda dem när jag isånnafall tog dom??" jag höll med henne men sa att jag tycker fortfarande att det hela är konstigt. Jag tänkte för mig själv att hon kanske ville ligga ett steg före och därför använda kläderna.
Jag provade nämna en gång till att kläderna kanske hade råkat komma med henne hem i samband med när jag och min pojkvän flyttade. och DÅ sa hon ja det kanske är så! jag ska leta hemma. Det gjorde mig förvånad då hon tidigare när jag ställde samma fråga sa bestämt att det inte kunde vara så.
Jag frågade även en gång till vart hon köpte tröjorna, varpå hon svarade "jag kommer inte ihåg för det var så längesedan jag köpte dom". jag sa att hon måste ju komma ihåg vart hon köpte den rosa tröjan iallafall. hon svarade "ööh.. jag vet inte, Gina Tricot tror jag kanske" detta sa hon väldigt snabbt och jag svarade att den är från VILA.

Någon vecka innan skolan skrev jag och frågade om hon kunde ta med kläderna till skolan så jag kunde få titta på dom en gång till. Hon svarade väldigt taskigt och otrevligt och sa massa taskiga saker. Hon anklagade mig för att ha anklagat henne, dumförklarade mig etc etc. Jag har försökt att ha en lugn och snäll ton till henne under hela detta och hon agerar sådär. Jag sa att "tydligen är det här lite känsligt för dig, om du är säker på att kläderna är dina har du väl inga problem att låta mig se dem?" Varje dag under 1,5 vecka påminde jag henne att ta med kläderna till skolan. Hon hittade på ursäkter varje gång och sista dagen sa hon ifrån, att jag inte fick se kläderna utan jag fick komma hem till henne isånnafall. Jag sa att det tar en minut men hon vägrade och var så otroligt otrevlig så jag vet inte vad.

Envis som jag är åkte jag hem till henne och då skulle hon ta med sig den vita, stickade tröjan och den rosa, lite mer skjortliknande tröjan. När hon tog fram den vita såg jag direkt att det var helt fel tröja hon hade tagit med. Hon vägrade erkänna och sa att det var endast den tröjan hon hade. Eller hur tänkte jag... Den rosa tröjan hade helt plötsligt fått en knapp på bröstfickan, som jag aldrig tidigare hade sett! Märkligt, färgen passade inte ens in. Det såg även ut som att hon själv hade klippt av och sytt dit en ny lapp där det stod "Gina Tricot". Jag tog upp och visade min mammas tröja, en exakt likadan som den rosa, bara att den är gul. Hon såg på detaljerna att dom var prick lika, och snappade tillbaka tröjan.

Jag åkte hem igen och kunde inte släppa det utan att få kolla på filmen som jag hade på henne. På filmen när jag berättade att jag ska bli storasyster fanns det ingen knapp på tröjan. Jag skrev ett meddelande (borde ha ringt) och frågade om hon kunde förklara hur knappen kom dit. Fick ett argt svar och hon kallade mig än det ena och än det andra.

Min pojkvän nämnde kleptomani, något som jag inte visste vad det var. En del stämmer in på allt det här och en del inte.
* hon har förlorat en närstående
* haft mycket svåra perioder
- hennes pappa var alkoholist
- hennes pojkvän utnyttjade henne
- hennes pappa dog

Det här behöver ju självklart inte stämma men det är så mycket som tyder på att min bästa vän har tagit kläder av mig. Det som gör mest ont är att jag känner mig så besviken. Själva grejen att hon har tagit saker av mig och inte kan erkänna det. Kläderna var ändå värt minst 800kr och för mig som går i skolan är det mycket pengar. Jag har ställt upp så mycket för henne. Efter att hennes pappa dog i våras, samt att hennes pojkvän utnyttjade henne, fick hon bo mycket hemma hos mig. Jag åkte hem till henne med presenter för att få henne glad. Hon var även kattvakt hemma hos oss åt mina katter när jag och min pojkvän var bortresta.

Min vän F sa att Elin reagerar på samma sätt som hennes pojkvän. När F fick höra saker som hennes pojkvän gjort, agerade han väldigt aggressivt mot henne om rykterna var sanna, men om han inte hade gjort något, agerade han lugnt och blev istället ledsen. F tycker att Elin agerar likdant som F:s pojkvän gör när han har gjort något dumt.

Om det ens är någon som har orkat läsa allt det här så skulle jag uppskatta att få höra era åsikter.
Vad tror ni? Är det någon som har blivit utsatt för samma sak? Är hon kleptoman? Är jag fullständigt korkad?