Skullnad på KPT och KBT?

Vad är KPT???

Kognitiv psykoterapibehandling står det för.

Antar du syftar på den mer kognitivt fokuserade grenen i kbt. kbt är ju ett paraplybegrepp för den kognitiva skolan som även inkluderar beteendeterapeutiska metoder.

Inom KPT jobbar man främst med tankar och då brukar man dela inte i automatiska tankar, schema och livsregler, när de uppstår och hur man kan arbeta med dem.
Inom KBT ingår också beteenden, dvs vad gör man i en situation och hur påverkar det mående kort- och långsiktigt. Kan förklara mer ingående men lättare om du nämner vilken typ v problematik. :)

Jag var på psykmottagning och de ville att jag skulle gå på KPT. Jag är deprimerad, har självskadebeteenden och även haft självmordstankar, även fast de är bättre nu så finns de fortfarande. Tog även lite mycket tabletter en kväll som resulterade i en natt på akuten..

Har en historia med flera depressioner, ett självmordsförsök och självskadebeteenden.

Jag tycker att KPT är bra för depression. Jag ha faktiskt själv gått i det i tonåren då jag var deprimerad (nu är jag betydligt äldre och mådde mycket bättre av det). Om man är mycket passiv, mest hemma, slutat träffa vänner och göra saker behöver man förmodligen beteende-biten i KBT också, dvs planera in aktiviteter och göra dem, se hur man mår när man gör saker och efteråt (det är mest det jag jobbar med).
Spontant tänker jag dock att om man har ett självskadebeteende, att känslor som är obehagliga triggas av tankar man behöver jobba med, och i KPT kommer du att få undersöka närmare de tankar du automatiskt får i situationer, och varför de uppkommer (ofta av scheman, ungefär inlärda mönster). Om du har blivit erbjuden en terapi, ge det ett försök med öppenhet och se vart det leder!

Så passiv är jag inte, gör saker och träffar vänner så har inte låst in mig, var bara när jag var som mest nere jag inte hörde av mig till folk och knappt gick utanför dörren.

Kommer ge det en chans men känns otroligt jobbigt! Jobbigt med hemuppgifterna som man ska gå igenom tillsammans sen, en del saker vill man ju inte gärna berätta för någon..

Känns som jag kommer må ännu sämre än jag redan gör i början av behandlingen bara för att man ska öppna sig. Hoppas innerligt att jag blir mer sjukskriven, finns inte på världskartan att jag skulle fixa att jobba som det är nu! :/ har ett väldigt ansträngande och tålamodskrävande jobb, vilket jag verkligen inte kommer orka..