Hur ställa upp under IVF?

Prata med din vän säg att du vill vara stöttande och fråga hur hon känner. Jag har gjort ivf, "känner" en massa andra som gjort det och alla har nog velat stöttas på olika sätt. Somliga vill inte prata om det med andra alls, andra vill älta sannolikheter/risker/chanser så mkt det bara går och allt där i mellan. Finns inget facit.

Hur ville du?
Jag kan kanske få lite råd/tips och sedan utgå från oss som personer och den situation vi är i. För mig, som redan har barn och aldrig haft dessa "problem" kan det ju vara svårt att se saker som den som genomgått/genomgår det ser och känner.
Jag ber inte om ett facit utan, som sagt, om tips och råd för vad man kan tänka på som utomstående/närstående som alltså inte har så lätt att sätta sig in i situationen. Mitt liv pågår ju som vanligt, medan hennes kretsar kring detta. Förstår du hur jag menar?

Jag tror inte heller hon vet hur hon skulle vilja ha stöttning om något tråkigt händer och om en sådan situation uppstår så kan det även vara svårt att svara på. Att jag stöttar henne vet hon :) Men då jag vet mycket lite om detta och är ute efter andras erfarenheter så är det spännande att se hur andra ser och tänker på saken.

jag har gjort två ivf-behandlingar och jag kan säga att det jag saknade var engagemang... flera av mina närmaste vänner slutade helt enkelt prata med mig kändes det som och när vi pratade var det deras liv.

Kanske var det jobbigt för dem, den ena hade 3 barn och den andra har inga och har aldrig velat ha.

Men jag hade velat ha frågor som

vi lyckades på andra försöket, har en liten ett-åring som kryper på mig just nu Det var ingen skillnad på hur vänner betedde sig tyvärr.

Risker ska det inte vara annat än vid an vanlig grav men jag som var 39 hade ju större risker pga min ålder.

Fråga din vän om hon vill göra ngt annat, det är viktigt att inte glömma bort sig själv och som du skriver kanske man behöver ngt annat än behandlingen men jag kan ärligt säga att livet faktiskt kretsade runt detta och allt annat var suddigt i perifirin.

Fråga hur det går så märker du om hon vill prata eller inte. Ofta vill man gärna prata om sprutandet, vad doktorn har sagt, hur äggplocket gick osv. Det man inte vill är att få goda råd som slappna av, har du testat akupunktur, oroa dig inte, osv osv.

Det var bara första gången vi berättade och p.g.a inget stöd gav vi upp alla andra behandlingar. Skryt över egen fertilitet,urkorkade råd eller dumma förslag är absolut det sista man bör säga! "Jag kollade upp mig hos läkare innan vi gifte oss och han sa att jag var lika fertil som en 20-åring" Det fick jag höra av en 41-åring med en 10-månaders och gravid på nytt! Trots att hon visste allt om oss! Vad trodde hon det skulle tillföra mig!?

Så ts.säg inget dylikt,finns mest där och lyssna,det räcker långt.

Jag måste fråga om det i något jag skriver uppfattas som att jag säger sådana saker, vill veta så jag i så fall kan tänka mig ännu noggrannare för. 

Nu vet inte jag vad dumma förslag och korkade råd är... Alltså det är ju lite det som är min fråga. Vad ska jag tänka på. Hur stöttar jag bäst? Jag vet inte ens hur man råder i en IVF, jag kan ju inte styra över den. Mer än att jag lyssnar om hon vill prata.

Nu är det ju en utav mina bästa vänner vi pratar om och hon är ju ganska medveten om hur fertil eller inte jag är, eller hur jag tänker i många situatioiner. Jag hade inte tänkt att fokusera på mig så mycket i mitt stöttande... Utan henne. Jag har inget behov av att hävda mig och vet ju inte alls hur jag själv hade mått eller tänkt i en sådan situation. Det är jättesvårt att sätta sig in i det på något vis, även om det är så uppenbart att jag varit mycket ledsen i alla fall.

Har förståelsen varit viktig för er eller har det liksom bara varit att folk ska bry sig om hur det går/känns?

Du heter "7st" men säger att ni gav upp efter första behandlingen. Gav ni upp att söka stöttning eller vad är det du menar?