• Anonym (Svårt)

    Abort - han vill inte ha barnet

    Hej!

    Jag skulle gärna vilja prata med andra som är i min situation. Jag och min sambo har varit tillsammans i över fem år. Vi har en väldigt bra relation. Vi är mellan 25-30. Jag studerar, han har vikariat  på ett bra jobb fram till oktober. Efter det är hans framtid lite oviss, men jobb kommer han ju ha eftersom vi inte kan överleva endast på mitt CSN. Vi har alltså inte de bästa ekonomiska förutsättningar, men alla andra parametrar är egentligen bra. Vi vet att vi vill leva med varandra. Vi vill ha familj "någon gång". Vi har en fin trea i ett bra område. Våra familjer är väldigt stöttande och alla är sugna på barnbarn och syskonbarn.

    Vi däremot - vi vill hinna uppleva lite saker innan vi får barn. Hinna resa tillsammans, se saker, bo på en strand i ett varmt land, backpacka.. ni vet allt sånt.

    Jag har blivit oplanerat gravid. Allt förändrades för mig direkt. Jag känner ju hur min kropp förändras efter bara några veckors graviditet. Såklart kan min sambo inte känna de sakerna. Han är i stort sett klar med sitt beslut - han vill inte ha barn. Jag inser ju att det är bra med en stabil ekonomi. Min SGI kommer - efter vad jag förstått - bli lika med noll eftersom jag varit arbetslös några veckor där eller där för ett par år sedan, och sedan dess har jag pluggat.

    Så jag vet väl innerst inne att en abort är det bästa just nu. Samtidigt.. hur överlever man det psykiskt? Jag har gråtit ända sedan jag ringde och bokade tid. Jag är extremt skör. Hur gör man?

  • Svar på tråden Abort - han vill inte ha barnet
  • Anonym (Svårt)
    Anonym (Ma) skrev 2014-01-24 16:27:03 följande:
    Vill du ha barnet?

    Ja. Det vill jag. Det känns fruktansvärt att göra abort. Men jag vill inte riskera vårt förhållande.
  • Anonym (tänk mer)

    Fundera mer. Du är mellan 25-30 du blir inte yngre. Om ni ändå pratar om barn och din sambo vill så småningom. 
    Jag har dessvärre kvinnor i min omgivning där ångrar de flesta sin abort.
    Livet tar inte slut för att man får barn. Det börjar. Man kan resa och hitta på saker även med barn. 

  • Anonym (Svårt)
    Anonym (tänk mer) skrev 2014-01-24 16:36:09 följande:
    Fundera mer. Du är mellan 25-30 du blir inte yngre. Om ni ändå pratar om barn och din sambo vill så småningom. 
    Jag har dessvärre kvinnor i min omgivning där ångrar de flesta sin abort.
    Livet tar inte slut för att man får barn. Det börjar. Man kan resa och hitta på saker även med barn. 

    Det är lite så jag känner. Man blir ju som bekant inte yngre direkt. Samtidigt vill jag inte försöka "övertyga" honom, liksom behöva sälja in konceptet. Jag kanske kan få honom att säga ja nu, men var hamnar vi sen? Vi måste för alltid leva med tanken att han egentligen inte ville.

    Är det någon som varit i min sits, med en ovillig pappa?
  • Anonym (torsten)

    Är du inte bara förstoppad då?

    Isf så ska du äta gröt så släpper det. Är du förstoppad så behöver du inte oroa dig. Du behöver inte heller göra abort.

  • Anonym (tänk mer)
    Anonym (Svårt) skrev 2014-01-24 16:51:27 följande:

    Det är lite så jag känner. Man blir ju som bekant inte yngre direkt. Samtidigt vill jag inte försöka "övertyga" honom, liksom behöva sälja in konceptet. Jag kanske kan få honom att säga ja nu, men var hamnar vi sen? Vi måste för alltid leva med tanken att han egentligen inte ville.

    Är det någon som varit i min sits, med en ovillig pappa?
    Fast om du verkligen vill så får du kanske sälja in konceptet...mannen är ändå inte gravid och kan inte alls förstå hur man känner sig som gravid kvinna. Även beslutet om ev. abort slutförs så får även du bära det själv inom dig med alla känslor som kan uppstå även om ni kan prata om det och han är omtänksam och underbar och lyssnande kan han inte förstå dig fullt ut. 
    Kan ni inte få prata med någon på mvc om hur du/ni känner? Få lite rådgivning.

    Min man var lite avig till en början, då jag blev gravid oplanerat och hade timanställning. vi hade då också levt ihop i 5 år. Jag var också riktigt olustigt inställd men samtidigt kände jag inom mig att jag kommer inte göra abort.
    Mannen lättade upp under graviditetens gång och det är en omställning för mannen också. Mycket som snurrar i skallen. 
    Nu har vi 3 barn och mannen älskar sina barn. (Jag med)
  • Anonym (Ma)
    Anonym (Svårt) skrev 2014-01-24 16:28:09 följande:

    Ja. Det vill jag. Det känns fruktansvärt att göra abort. Men jag vill inte riskera vårt förhållande.

    Då tycker jag du ska behålla barnet. Gör inte abort för någon annans skull. Ni är vuxna med god marginal, bor bra, har varit ihop länge, socilat nätverk...ni har goda förutsättningar. Han har många månader på sig att fixa jobb/börja plugga, i "värsta" fall får han ta största delen av föräldraledigheten och du återgå till jobbet

    Det är inte hans arbetslöshet som spökar? Att han är orolig inför framtiden? Ring mvc och be att ni båda får komma till kuratorn som är knuten dit så att ni får prata igenom detta ordentligt. Lycka till!
  • Anonym (Svårt)

    Tack för era svar. Det känns skönt att veta att det inte är jag som är knäpp, vi har faktiskt goda skäl att behålla ett barn. Nu börjar bara vägen att hitta min sambos glädje. Önskar på ett sätt att detta aldrig hänt, isåfall hade livet varit lite lättare just nu.

  • astegmatism
    Anonym (Svårt) skrev 2014-01-24 16:23:23 följande:
    Hej!

    Jag skulle gärna vilja prata med andra som är i min situation. Jag och min sambo har varit tillsammans i över fem år. Vi har en väldigt bra relation. Vi är mellan 25-30. Jag studerar, han har vikariat  på ett bra jobb fram till oktober. Efter det är hans framtid lite oviss, men jobb kommer han ju ha eftersom vi inte kan överleva endast på mitt CSN. Vi har alltså inte de bästa ekonomiska förutsättningar, men alla andra parametrar är egentligen bra. Vi vet att vi vill leva med varandra. Vi vill ha familj "någon gång". Vi har en fin trea i ett bra område. Våra familjer är väldigt stöttande och alla är sugna på barnbarn och syskonbarn.

    Vi däremot - vi vill hinna uppleva lite saker innan vi får barn. Hinna resa tillsammans, se saker, bo på en strand i ett varmt land, backpacka.. ni vet allt sånt.

    Jag har blivit oplanerat gravid. Allt förändrades för mig direkt. Jag känner ju hur min kropp förändras efter bara några veckors graviditet. Såklart kan min sambo inte känna de sakerna. Han är i stort sett klar med sitt beslut - han vill inte ha barn. Jag inser ju att det är bra med en stabil ekonomi. Min SGI kommer - efter vad jag förstått - bli lika med noll eftersom jag varit arbetslös några veckor där eller där för ett par år sedan, och sedan dess har jag pluggat.

    Så jag vet väl innerst inne att en abort är det bästa just nu. Samtidigt.. hur överlever man det psykiskt? Jag har gråtit ända sedan jag ringde och bokade tid. Jag är extremt skör. Hur gör man?
    Typiskt killar! varför vill de inte ha barn?
  • Anonym (Kör!)
    Anonym (Svårt) skrev 2014-01-24 16:28:09 följande:

    Ja. Det vill jag. Det känns fruktansvärt att göra abort. Men jag vill inte riskera vårt förhållande.
    Angående SGI och studerande så går det faktiskt att plugga med en nyfödd, särskilt första 6 månaderna. Min närmsta vän var exakt i samma situation som dig och gjorde så. Hon hade med honom på föreläsningar och under grupparbeten, spädisar sover ju mest. Om de inte äter.
    Ekonomi löser sig! Och resa kan man göra ändå! Livet tar inte slut bara för att man får barn.
    Självklart är det två om beslutet, men i slutändan är det faktiskt kvinnans beslut :)
Svar på tråden Abort - han vill inte ha barnet