Min sambo är en saksamlare!
Jag och sambon har ett problem som med tiden växt sig så pass stort att det hotar vår relation. Kort och gott, hon samlar på skräp!
Hon går på loppissar, passar på när det är extraerbjudanden att köpa saker vi inte ens behöver och får ofta krims och krams av vänner och släktingar.
När vi blev ihop så kände jag till detta om henne men ett av mina krav för att vi skulle bo ihop var att ordningen skulle hållas hemma och att jag inte skulle stå ut med att det låg saker på golvet. Sagt och gjort, vi flyttade ihop, köpte möbler (skåp och liknande) att förvara det mesta av våra saker i. Hennes står för ca 5 gånger mer än mina saker och det fanns inte nog om plats. Vi löste det på bästa sätt och en del som inte fick plats hamnade i källaren.
Som en konsekvens av att vi fick ordning så verkar det dock som att hon fått för sig att hon kan fortsätta sitt samlande och hennes mor kommer ibland över, konstaterar att vi har gott om plats och dumpar på oss mer skräp som hon tydligen har kvar i sitt barndomshem.
Hon är oförmögen att slänga saker och det blir ofta att jag, eftersom "det är jag som har problemet med det" får ta tag i saken och städa upp HENNES grejer. Motiveringen är att hon tycker det är orättvist att jag ska vara på henne för något som bara JAG har problem med.
Hur hade ni fått bukt med det här beteendet? Att prata om det har inte hjälpt på den långa tid vi bott ihop och jag orkar snart inte mer. Det är så pinsamt att få hem folk hit, vänner vill gärna besöka och undrar varför jag säger nej hela tiden.
