Panikångest vid ensamhet. Nån annan?

Ja. Jag tycker du ska prata med någon. Vad är det som väcker ångesten? Vad i ensamheten blir jobbig??

Jag tar citalopram mot ångest/deppression. Största anledningen till att jag började med dom var för att jag fick panik, blev ledsen och ältade precis ALLT och vart totalt paranoid så fort jag var ensam. Förut var jag en ensammänniska, jag hade många vänner och kunde umgås med folk så fort jag vela, jag var singel och sov ensam varje kväll. Sen träffade jag en kille och vi var tillsammans 1½år och sov nog med varandra varje natt sen första dagen, under vårat förhållande träffade jag en tjej som jag blev kär i och från dag ett att jag och killen gjorde slut har jag varit med henne, och nu två år senare är vi fortfarande tillsammans. Men vi hade ett uppehåll i början och jag mådde så JÄVLA dåligt när vi inte var tillsammans (hennes mamma bor en bit ifrån så hon är ofta borta ca 1 vecka osv).

Kan tillägga att jag är hemma hos henne nu och hon är ute på krogen, trots 6månader med citalopram så är jag deppig och paranoid och gråtfärdig.. men jag tror de har med pmsen att göra ikväll.. 

Vad gör du för dig själv då??? Hon går ut på krogen och du sitter hemma.

Jag får oxå ångest när jag är ensam. ALLT blir tråkigt så fort man är helt själv, inte ens serier och film är kul.
Allt bara är kasst, det är som ett stort ångestmoln täcker mig så fort jag är själv. Det är skitlöjligt. 

Men det hjälper typ inte vad jag än gör, förutom om jag går hem till någon eller om någon kommer hit.
Jag blir så rastlös att jag får ångest.
Nu har jag 2 diagnoser så jag vet inte om det har med dom att göra, för jag har alltid haft såhär.
Jag kan vara ensam stundtals om jag känner att jag behöver space, men efter någon timme är jag helt förstörd.

Idag skulle jag egentligen på fest, sen var det ingen som hörde av sig eller svarade på mina sms.
Så jag skickade till annat folk och hoppades på iaf ett sms tillbaka. Nepp. 

Har haft 2 långa förhållanden (ca 5 år vardera) så jag har inte behövt vara ensam sådär jättemycket. Nu när jag är singel och mitt ragg inte svarar så suger allt :P Jag vet hur löjligt och drama queen det låter. Det är nog nästan det som stör mig mest, att skitsaker påverkar mig så himla mycket. 

Gud vad de låter som om du är jag! Jag pendlade fram och tillbaka mellan den här tjejen och killen för att jag inte kunde vara ensam.. De tog ett halvår innan hon och jag blev tillsammans (går i samma klass och jag hade inte "kommit ut") så medans vi velade fram o tillbaka om hur vi skulle ha de så var jag med honom för att inte vara ensam..  Hatar också att känns såhär, får så dåligt samvete också, i början kunde jag ringa henne tusen ggr under en utekväll.. Idag har jag dock bara ringt en gång.. men kvällen är ju ung :(

Har själv haft samma problem i flera år. Tar mediciner som hjälper lite men utsatthetskänslan när man är ensam försvinner inte helt för det. Ett råd är att försöka koncentrera sig på andra saker, uppehålla sig med något som skingrar tankarna och fokuset på det egna måendet. T.ex. skriva, teckna eller läsa något intressant. Det finns knep att ta till men då får man tänka kreativt. 

Försök att inte låta panikångesten ta överhanden. Låt den inte "vinna" över dig och göra dig handlingsförlamad.

Lättare sagt en gjort kanske men värt att försöka.

Från en som haft panikångest i över 13 år och blivit "tvungen" att själv lära sig hantera den.