Vi som fått ADHD-diagnosen i vuxen ålder pratar ut!
Hallå där ADHD-vänner!
Jag har levt ett ganska trassligt liv med kraftiga utbrott, låg koncentration, ständig trötthet och allt det där som kommer med ADHD.
Efter en smärtfri utredning som jag genomgick (prisa svensk vård!) så fick jag diagnosen ADHD och jag känner för att prata av mig i alla mina möten med andra som genomgått samma sak och är i vuxen ålder med ADHD. Av någon anledning så blir jag lugnare av att veta att jag inte är ensam.
När jag fick min diagnos blev jag lycklig som aldrig förut, det var en enorm befrielse. Nästan som om jag för första gången fått öppna ögonen. Jag har äntligen fått svaret på vad som är "felet" på mig. Det känns så mycket lugnare nu när det är lokaliserat.
Hur tog ni emot er diagnos?
Hur har det påverkat/förändrat era liv?
Känner någon igen sig i lyckan som jag pratar om när ni fick diagnosen?
Haregött
/ Kurdisk Grabb!