Att leva med en kristen som ateist

Exakt vilka grundvärderingar delar ni inte längre, som ni delade forut?

Det är vanligt att de gör sådär men de flesta brukar faktiskt tröttna när nyhetens behag har lagt sig lite. Fast då finns det en stor risk att han kommer att snöa in på något annat för att fylla tomrummet.

Jag är ateist, eller agnostiker, med en troende, frikyrklig man. Vi har samma grundvärderingar och jag ser det inte som ett problem i vardagen. Kanske att han har svårt för att vår dotter har pojkvän och helt uppenbarligen sex före äktenskapet (vilket även han hade, så det är lite dubbelmoral), men jag påminner honom om att det är hennes kropp och hennes val. Jag följer med till kyrkan under speciella "event" enbart för det sociala. Jag ser det som en del av vår kultur och något fint. Men jag har väldigt svårt för en del av min makes kompisar som är bokstavstroende och dessutom ser ned på mig som lever annorlunda. Hade han varit sådan hade det aldrig fungerat.

Tänk på att man inte kan jämföra en vanlig kristen med en som blivit frälst efter att ha slutat missbruka, de två typerna är väldigt olika.

Tack för era svar,,, Hur menar du med att dom är olika ?,,,

Jag vet att jag måste jobba med mig själv för att inte försöka se ner på honom för att han har valt den vägen men just nu är jag som en 3 åring i huvudet och bara så arg,,, Jag tycker verkligen att han är helt knäpp !!!!!

Jag antar att ni har pratat om hans upplevelser.
I många kyrkor finns det något som heter Alpha-kurs det är en grundkurs i kristen tro man får kort undervisning om bibeln, tron m.m. sedan finns det gott om tid för diskussion och samtal. Det handlar inte om att omvända folk utan att få möjlighet att diskutera existensiella frågor.

Vi har pratat om hans upplevelse när han i sin värld träffade gud,,, för mig låter det så helt galet och jag har försökt få honom att förstå att det är han som har klarat att sluta dricka inte gud !!!!!!!

Folk som blir "frälsta" tenderar att generellt prata mycket mer om sin tro, för som sagt, nyhetens behag. Personer som växer upp med en religion brukar vara lite lugnare med det, iaf om de är medvetna om att de är i minoritet (så som troende i Sverige tenderar att vara).

Jag undrar också mer exakt vilka värderingar har ändrats - s k "kristna värderingar" kan betyda ungefär vadsomhelst, känns det som.