Varannan vecka

En tvååring är för liten för att bo varannan vecka.

Tack för ditt uttömmande svar..

I normala fall är ju en 2-åring ganska liten då de inte anses ha ett bestående minne av den andra föräldern. Du kommer själv märka när dottern börjar använda tidsbegrepp och prata om saker som hände för flera dagar/veckor sedan. Å andra sidan kan det ju fungera bättre i och med att de flyttar som syskon, men det normala är att man inte rekommenderar vv före 3 års ålder utan täta kontakter flera gånger i veckan. Antingen träffa dem 2-3 kvällar i veckan eller ha ett 2-2-3-system eller liknande, d v s de byter hem med 2 eller 3 dagars mellanrum under förutsättningen att ni båda varit aktiva som föräldrar så barnen är trygga med er båda.

Så med tanke på den stora omställningen för barnen med både flytt OCH separation skulle jag rekommendera dig att vänta något år tills du känner att barnen är trygga med ert nya liv. Dessutom missar du så mycket av barnens uppväxt då det ju händer massor i de åldrarna. Sedan ska ju ni som föräldrar vara överens om upplägget då du annars ger mamma ett större ansvar.

Jag har ett barn på 3 år som träffar sin pappa 2 timmar varannan söndag och det är för lång tid för henne egentligen, men då pappan är psykiskt sjuk i perioder och hellre umgås med sin flickvän så får vi vara glada för det lilla. Konsekvensen blir att dottern inte vill träffa sin pappa när jag påtalar det. Då han ringt en timma innan ibland för att han fått förhinder eller inte alls dyker upp så kan jag inte påtala hans besök mer än en timma innan, vilket inte låter henne få se fram emot pappans besök i förväg.

Separerade när min yngsta var 1 1/2 år. Var inga som helst problem att de var hos sin mamma varannan vecka. Gjorde så från dag ett. Mitt råd till dig är att du ska ha dem så mycket som det bara går när du är hemma. Tror absolut inte att det kommer vara några problem med barnen. Självklart så blir det en omställning och jobbiga stunder men det kommer gå bra och barnen kommer att anpassa sig.

Lycka till! =)

Tusen tack för era svar det är guld värt! Jag sover knappt på nätterna just nu pga alla funderingar. Tog upp det med min mor för några dagar sen och hon blev helt förkrossad( hon försökte se samlad ut) de kommer ju inte kunna följa sina barnbarns uppväxt på så nära håll som de hade trott. Det är inte direkt något sömnmedel. Jag oroar mig för precis allt nu. Barnen, jobbet, föräldrarna.dessutom känner jag inte för orten.. Ännu iaf.. Hur ska jag bo? Ska jag verkligen jobba rotation? Jag vill, men hur påverkar det barnen att jag tex jobbar 9/12 vilket innebär jobba 9dgr ledig 12. Känns ju underbart att kunna fokusera 100%, men hur påverkas barnen av att jag är borta 9dgr? Det ska tilläggas att de har många som engagerar och bryr sig om dem när jag är borta.