Har du blivit nekad GBP eller känner du någon som blivit nekad?

Har ett BMI på 35. Min "vanliga" läkare nekade mig en operation 2010. En annan läkare beviljade mig en operation 2011, remiss skickad, och allt var klart. Då tog den "vanliga" läkare bort min remiss 2012. Suck...

Vaa?? Kan dom göra så?? Skicka in en egenremiss istället..

Det kan upplysas att man faktiskt kan gå ner i vikt utan operation.... 

Vadå "man"? Det är väl just för att vissa inte kan det som operationer finns? Om det är psykiska eller fysiska hinder spelar naturligtvis ingen roll, de kan vara lika handikappande båda två.

Eller att man tycker det är enklare operera sig, i stället för att ta tag i sitt liv.

och är det psykiska skäl ska man definitivt inte operera, då det är totalt meningslöst och personen kommer att bli fet relativt snabbt igen....

och sen är operationer inga leksaker...

Självklart tycker en del att det helt enkelt är enklare, men vad är det för fel med det? Måste man alltid välja det svåraste sättet och vara DUKTIGAST?

Självklart kan man operera vid många psykiska problem. Överdriven hunger är till exempel psykiskt, och då fungerar det utmärkt.

ärligt talat tror du att gbp hjälper när problemet är psykiskt?

Som sagt finns det många typer av problem då en GBP hjälper om det är psykiskt. Kommer du inte på några själv. Jag tycker själv att mitt exempel med överdriven hunger (psykiskt) var strålande.

Får man ens operera sig om man har instabilt psyke eller tillexempel äter mediciner för psyket?

Gbp avråds generellt vid psykiska problem. Detta då det är vanligt att ett missbruk bytes mot annat. Alkohol och andra mossbruk är vanligare hos gbp opade och därför genomför många landsting psykologiska undersökningar vid remiss. Däremot blir jag som opad generellt trött på att folk tror man valt den enkla vägen ut. Det är rejält med svårigheter som kantar viktnedgången efter op. Men att lista dom här är ingen idé då folk redan bestämt sig för att det är enkelt. Och att det är fusk.

Tack för upplysningen..... 
Och som om de inte var något jag redan visste. Men visste du om att kroppen alltid "gillar läget" så är man fet och sen bantar ner sig så kommer kroppen automatiskt vilja gå upp i vikt igen till de "normala".. Vilket betyder att kroppen motarbetar sig själv när man gått ner i vikt vilket kan vara väldigt jobbigt, speciellt om de är många kilo man gått ner.. Och jag tar upp extremt mycket näring från maten.

Även om jag går på 1500kcl dieter går jag inte ner i vikt.. Med operationen försvinner ca 2 av 5 meter tarm som tar upp näring på vilket gör att viktnedgången blir lättare..Samt att de hormoner som gör att kroppen vill gå upp i vikt igen inte frigörs.. 

Det beror ju iof vad man stoppar i sig. Hur mycket kroppen än vill gå upp igen finns det ingen möjlighet för det om du inte tillför kroppen kalorierna och möjligheterna att få upp.

Det är ju ungefär samma som viktplatåer. Vid en viss fas i viktnedgången kan kroppen stanna i vikt trots ett lågt kaloriintag och minska sina utgifter för att skydda sig själv ifrån svält.. Det kan pågå i upp till två veckor. Men om man inte ger upp och fortsätter sin diet måste kroppen ge upp kampen. Om man minskar på kaloriintaget måste man helt enkelt tillslut gå ner. Den kampen du pratar om som kroppen utgör för att stanna eller gå upp igen är alltså överkomlig. Kroppen måste ge upp tillslut om du är entträgen.

Tänk själv. Om kroppen hade förmågan att stanna i vikt eller gå upp i långa loppet hade det ju inte funnits någon svält i världen.

Ber om ursäkt redan nu för långt inlägg, ämnet ligger mig varmt om hjärtat. Jag har blivit nekad GBP. Remiss skrevs av läkaren på vårdcentralen men blev nekad av sjukhuset pga för lågt BMI (35) och för bra värden. För att svara på din fråga har jag all rätt i världen att "ansöka igen", egenremiss finns ju om inte annat. Men jag valde att strunta i detta. Har i 20 år, sedan de tidiga tonåren kämpat med min vikt utan att lyckas. Blev dock förbannad på vården, men framförallt mig själv då jag blev nekad operation. Jag vet ju vad min övervikt beror på! Äter inte mycket godis, men älskar mat! Har ett stort ät-och matlagningsintresse och även om jag aldrig hetsätit så har portionerna alltid varit liiite för stora.

Jag gjorde inga större förändringar egentligen, ville inte banta eller gå på diet då jag älskar mat och matlagning alldeles för mycket (i synnerhet är jag pastaberoende). Jag köpte ett gångband som traskas på dagligen, tv-tokig som jag är kan jag ju se på tv samtidigt. Bytte ut lunchen på jobbet mot soppa (antingen typ varma koppen eller Modifast). På kvällen åt (äter) jag vanlig lagad mat, men är noga med att ta en normalportion. Unnar mig lite extra på fredag och lördag.

Med andra ord har jag med små förändringar, utan att radikalt förändra mitt liv gått ner 15kg sedan januari 2012. Det går inte fort men jag ville hitta ett sätt som jag alltid kan leva med. Alla dieter jag provat har funkat jättebra i en månad eller mindre tills jag tröttnat. Jag trivs ju rätt bra med att äta gott och vara lite lat och jag var tvungen att hitta ett sätt där jag kunde fortsätta med det, annars skulle min viktminskning aldrig lyckas eller vara hållbar. Jag har aldrig räknat en kalori eller betraktat det som en diet eller bantning, och det tror jag är lösningen, för mig åtminstone. Så här kan jag leva och äta i resten av mitt liv. 

En 1500-kaloridiet fungerar för de flesta, problemet är att man inte orkar hålla ut. Vid bantning försöker man äta så mycket mat möjligt, med så lite kaloriinnehåll som möjligt, vilket då blir väldigt trist mat i längden. Eller så äter man jättelite och går omkring och är hungrig. Oftast är man ju faktiskt överviktigt av just den anledningen att man gillar att äta, både kolhydrater och fett. Ge din kropp vad den vill ha, men mindre. Jag dealar med mig själv, kanske tar en kaka om någon bakat nåt gott på jobbet, men struntar då i den där cappuccinon på eftermiddagen. Gör hållbara förändringar och se inte en månad fram i tiden. En klyscha kanske, men stämmer väl; det tog inte en månad eller ett halvår att lägga på sig vikten, det är inte realistiskt att det ska ta ett halvår att gå ned. 

För den sakens skull har jag inte blivit anti-GBP, jag har ett par väninnor som genomgått operationen som är väldigt nöjda. Kan se hur deras syn på ätande och mat förändrats till det normala. För visst handlar det om en ätstörning när man är extremt överviktigt och även om operationen är fysisk så kan operationen förändra psyket och hur man ser och tänker kring mat och ätande.