Svartsjuk bonus

Han har fått en lillebror alltså en som tagit hans plats som yngst i familjen bara för att de är halvsyskon så känns det inte mindre.
Kan du göra som man gör med mycket yngre barn när de får ett syskon?
Dvs be om hjälp med att tex assistera vid blöjbyten, hjälpa till att laga/mosa, lägga upp maten, passa lite, underhålla mm.
Göra så att bonus får känna att han hjälper till, att det är bra att han är "stor".
Vad tror du om det?

Kanske är bonus rädd att du inte älskar/tycker om honom på samma vis som förut innan du fick ett eget barn? Kanske ska du och bonus göra något själva utan syskonen? Kanske pappan ska ta bebisen och du ta dig an bonusen om det var så tidigare, att du tog mycket hand om dem.

Annars kanske det är pappan som ska ta pojken och hitta på saker med utan er andra? Eller testa tipsen att låta honom vara den stora och bli stolt i det. Förklara att det är så bra att bebisen har så stora och duktiga syskon so kan lära den lilla allt de kan och bli någon den lilla kan se upp till.

Det jag rent generellt kommer att tänka på förutom det som de andra redan föreslagit är ren omvänd psykologi!

Gör honom liten och då med att ta bort de program han tittar på - för sådana får/ska inte små barn titta på, han får lägga sig samma tid som sitt lillasyskon, inte gå ut och leka själv, inte ta hem lekkompisar gå hem till lekkompisar. Dra in lördagsgodis/mys om ni har dom restrektionerna för eran yngsta, samma för honom. Ingen dator/tv-spelande osv, osv.

Låter grymt men om det andra inte fungerar så testa. Om han vill vara liten så gör honom det med samma premisser som eran yngsta har, förutom skola och läxa och de sysslor i hemmet ni har åt honom. Han lär nog märka att vara liten inte är så roligt i längden.

Prata igenom med dom man innan också så han arbetar med dig i det också.

Alla barn e olika men detta har fungerat för oss. Mannens dotter är 8 nu å vår son är 1,5. När hon tjurar eller blir arg över saker som han får göra men inte hon eller när vissa saker är annorlunda så som maten då gör vi lite som ovanstående. Vi frågar om hon vill ha det som lillebror, tex så vart hon sur över att han va uppe sent en kväll för att han inte kunde somna om. Då frågade vi henne om hon ville ta lika många sovstunder i morgon som han gör, det var ju inte kul så då lugnade hon ner sig. Tror det hjälper om man på ett bra sätt kan visa på skillnaden. Å verkligen trycka på alla saker som han får göra som inte lillebror får. Eftersom mycket är riktat mot dig kan jag hålla med tidigare om att det kanske är du å bonus som måste hitta något eget :)

Att vara med vid skötsel av bebisen har de båda fått sedan bebisen föddes så där är det fritt spelrum för honom. Vi har börjat göra så att jag nattar bonusen som förut och min man tar den gemensamma så båda bonusar får mer tid med mej var för sig, först går jag till lille bonusen och sedan till den äldre och vi umgås på olika vis. Men i övrigt så vill jag inte lämna bort bebisen för att umgås enbart med bonusen. Så vill jag inte göra med något av barnen. Däremot så åker han med med pappan på matcher och ibland med mej och så blir det massor av naturliga moment av egentid Förut kom ha med nedsättande kommentarer om bebisens utseende och att det var bara jag som tyckte bebisen var söt men det har han faktiskt slutat med för då sa jag till på skarpen. Men däremot jämför han sig väldigt mycket. Ex söker bekräftelser och vill att jag jämför honom med bebisen i söthet, vilket jag aldrig gör utan jag säger att båda är/ var söta.

Jag funderade på det där med leksaker. Vi har varit väldigt noga med att har hon sönder hans saker så får hon inte leka med något av det. Hon har även lagt upp hans leksaker på ställen som han inte kan nå för anledningar som att hon vill leka med det senare eller tex med duplo så vill hon ha kvar det som hon byggt. Å när vi märkte det så blev det direkt att gör hon om det så får hon inte leka med hans leksaker. Sen så lyssnar hon mer på mig när jg säger till för hon har enbart erfarenheten att säger jag en sak så gäller det. Jag har ett stort stöd av min man när det gäller de regler vi sätter upp. Å är det så att svartsjukan inte ger med sig så kanske han behöver gå å prata med någon, så han kan få hjälp med att sätta ord på sina känslor så att de blir lättare att arbeta med :)