• mallar

    Aldrig mer KUB (dock en lugnande historia)

    Vill bara berätta min historia för att lugna er som gjort KUB och fått dåliga resultat på grund av blodprovet.
    I juni var jag och min man och gjorde KUB. Vi gjorde det mest för vi skulle få se vår bebis på UL och hade egentligen ingen tanke på att ngt skulle kunna vara fel.

    UL såg jättefint ut och nackspalten var 1,1 mm. När barnmorskan sen räknade in blodprovet blev resultatet för downs plötsligt 1/238. De andra trisomierna såg bra ut (minns dock inte siffrorna, men risken var väldigt låg).

    1/238 kändes dock katastrofalt. Jag var då 29 år så det var bara blodprovet som drog ner resultatet. Efter KUB var vi chockade och rädda. Vi visste inte hur vi skulle gå vidare. Vi läste på nätet om blodprovet, pratade med läkare och barnmorskor för att försöka få en förklaring. Men ingen kunde ge någon vettig förklaring till varför blodprovet var som det var. 

    Efter mycket gråt och prat så bestämde vi oss dock för att inte göra FVP eller MKP. Risken för missfall var högre än att få ett barn med downs och vi kände nog båda att även om det skulle visa sig att vårt barn hade downs så skulle abort inte vara ett självklart val.

    För drygt två veckor sedan föddes vår dotter. Frisk och pigg och utan downs. 

    Dock måste jag säga att så här i efterhand förstörde nog KUB lite av min graviditet. Jag läste allt jag kom över om downs och vågade inte ens tänka tanken att få ett "friskt" barn. Nästa graviditet kommer vi inte göra KUB. Kanske att vi gör NUPP men blodprovet hoppar vi nog helt. Känns alldeles för osäkert för att våga lita på.

    Så till er som fått dåliga resultat pga blodprovet vill jag bara säga att i de flesta fall så betyder det ingenting (iaf av det  jag läst - och det är mycket!).

    Njut ist av er graviditet och låt inte oron och tankarna ta över för mycket!

    Lycka till alla!

  • Svar på tråden Aldrig mer KUB (dock en lugnande historia)
  • Alla hemma

    Det är det som är felet. De flesta gör kub "för att få se bebisen", men tänker inte på att de faktiskt kan få ett dåligt resultat.

    Tycker många barnmorskor är dåliga på att poängtera att det är viktigt att man gör det av "rätt" anledning.

    1:238 räknas som relativt liten risk, även om det är på gränsen. Resultat som är sämre än 1:200 brukar resultera i rådet att göra fvp eller mkp.

    Finns även de som fått jättefina resultat på kub, men sedan fått barn med tex Downs.

    Kub ska tas som en indikation och inte som ett definitivt resultat och blir så ledsen att föräldrar blir så dåligt informerade innan. Det leder bara till en massa onödig oro.

  • vill bli mamma 2009

    Jag förstår inte riktigt. Med risken 1:238 blir det ett sjukt barn och 237 friska barn.... Alltså får de flesta med denna riskbedömning ett friskt barn. Det är ingen katastrofalt hög risk.

  • Knapsu

    Nog för att 1:238 kan kännas jobbigt men samtidigt är det en relativt stor chans att barnet är friskt.

    Vid min förra graviditet gjorde vi också KUB (vi fick detta betalt av landstinget pga att vi tvingats till abort av ett gravt fosterskadat barn). Resultatet av detta blev att nackspalten mättes upp till 3,3 mm och sannolikheten låg på 1:2 för Downs och 1:3 för trisomi 13 och 18. Riktigt urursla siffror alltså. Läkaren var mer än säker på att barnet hade en trisomi. Vi gjorde självklart ett mp i det läget.

    Vi fick ingen som helst information vad dessa siffror kunde betyda, hur stor risken var för ett barn med den nackspalten osv. Jag hittade tillslut en sida på nätet där en nackspalt på 3 mm enbart innebär en något ökad risk och att de flesta barn med den nackspalten föds friska.

    Vi fick vårt provresultat (hade gjort en fullständig kromosomanalys) och det visade att barnet inte led av någon trisomi. Vi fick också göra ett hjärt-UL och en organscreening där allting såg normalt ut. Några månader senare födde jag en liten pojk, frisk som en nötkärna. Han fyller fyra i år  och är en mycket livligt och glad pojke

    Nu är jag gravid igen och jag valde att enbart göra ett tidigt UL i v 12 för att se att alla delar är på plats. 

    Det är precis som TS säger oerhört påfrestande och ångestfullt att få dåligt resultat på KUB och precis som för TS tog det bort mycket av glädjen att vara gravid. Det dröjde några veckor efter att min son kom ut innan jag riktigt vågade lita på att han var fullständigt frisk och bara vara glad.

  • Leea2012

    Här har du oxå en vars förra graviditet blev helt förstörd pga kub.
    Fick en risk på 1:74 pga av nackspalten (4.2 mm) Vår son var utdömd och jag hade väldigt svårt att glädja mig..oroade mig för mkt under hela graviditeten och tom efter förlossningen kunde jag glädja mig...var så inställd på att han var sjuk så jag inte kunde ta in att han var frisk.

    Nu är jag gravid igen i v. 15+0 och vi har givetvis tackat Nej till kub eller ens ul i de här veckorna..känns skönt att vi gått förbi dom här veckorna då man kan se nackspalten.
    Har extremt svårt att förstå argumentet för att göra Kub nu faktiskt. För när det väl kommer till kritan..skulle man kunna ta bort sitt barn i v.17-18 som vi hade blivit tvugna till?!

    Jag hatar HATAR dessa riskBEDÖMNINGAR som kubet innebär!!!!!

    Vi tar det hela med ro denna gången och hoppas rutinul om ett par veckor ser bra ut, vi väntar ett barn och vi hoppas det är friskt men vi tänker inte laborera med liv en gång till!

    Som det här med d.s. Hur kan man först säga att dom är värda lika som "alla andra" för att i nästa andetag göra abort om barnet visar sig ha det?

  • ninaflower

    i gjorde KUB på alla våra foster (snart 3 gångs mamma)
    Vi har haft över 3 000 på alla våra 3. 
    Men visst var man nervös varje gång. 

  • gbgumman
    mallar skrev 2014-02-04 13:54:33 följande:

    Vill bara berätta min historia för att lugna er som gjort KUB och fått dåliga resultat på grund av blodprovet.
    I juni var jag och min man och gjorde KUB. Vi gjorde det mest för vi skulle få se vår bebis på UL och hade egentligen ingen tanke på att ngt skulle kunna vara fel.

    UL såg jättefint ut och nackspalten var 1,1 mm. När barnmorskan sen räknade in blodprovet blev resultatet för downs plötsligt 1/238. De andra trisomierna såg bra ut (minns dock inte siffrorna, men risken var väldigt låg).

    1/238 kändes dock katastrofalt. Jag var då 29 år så det var bara blodprovet som drog ner resultatet. Efter KUB var vi chockade och rädda. Vi visste inte hur vi skulle gå vidare. Vi läste på nätet om blodprovet, pratade med läkare och barnmorskor för att försöka få en förklaring. Men ingen kunde ge någon vettig förklaring till varför blodprovet var som det var. 

    Efter mycket gråt och prat så bestämde vi oss dock för att inte göra FVP eller MKP. Risken för missfall var högre än att få ett barn med downs och vi kände nog båda att även om det skulle visa sig att vårt barn hade downs så skulle abort inte vara ett självklart val.

    För drygt två veckor sedan föddes vår dotter. Frisk och pigg och utan downs. 

    Dock måste jag säga att så här i efterhand förstörde nog KUB lite av min graviditet. Jag läste allt jag kom över om downs och vågade inte ens tänka tanken att få ett "friskt" barn. Nästa graviditet kommer vi inte göra KUB. Kanske att vi gör NUPP men blodprovet hoppar vi nog helt. Känns alldeles för osäkert för att våga lita på.

    Så till er som fått dåliga resultat pga blodprovet vill jag bara säga att i de flesta fall så betyder det ingenting (iaf av det  jag läst - och det är mycket!).

    Njut ist av er graviditet och låt inte oron och tankarna ta över för mycket!

    Lycka till alla!


    Exakt. Vi hade pratat igenom hur vi skulle ställa oss till olika beslut redan innan.

    Ni fick ett friskt barn med resultat 1:238 men någon annan med samma resultat behöver inte få det. Inte heller var det någon garanti för mig som fick 1:20000.

    Istället för att skriva aldrig mer kub tycker jag du ska skriva. Innan kub läs på mer.

    För mig var kub mycket bra. Inte något jag gjorde för ett ul extra.
Svar på tråden Aldrig mer KUB (dock en lugnande historia)