• Äldre 4 Feb 17:01
    4994 visningar
    2 svar
    2
    4994

    Hur fan hanterar man sånt här?

    Vet inte vad syftet med denna tråd riktigt är. sökande efter någon form av stöd eller tröst kanske.
    1 september 2012 föddes vår dotter. helt frisk och underbar. vi bestämde oss snabbt att vi ville ha ett syskon och efter 9 månader av försök och massor av besvikelser så kom det positiva graviditets testet. Lyckan var total! I vecka 9 började jag få hemskt ont. Hugg och värk. Riktig smärta!  fick tid för ett vaginalt ultraljud och där var ett tickande hjärta. MEN detta jävla men, fostrets storlek var 2 veckor för litet och jag hade en hematom i livmodern. En blödning som såg ut att komma från en tvilling.  Fick en tid för nytt vul exakt 2 veckor senare och den tiden gick man på nålar. 2 veckor senare såg allt bra ut, fostret hade växt och var nu 9 veckor istället för 11. Men litade på att mina exakta beräkningar var fel trots allt och att alt var bra. hematomen var mindre och allt såg fint ut. Nu pustade vi ut och litade på att detta skulle gå vägen.

    I vecka 15, 14 + någonting fick jag lite rosa på papperet när jag torkade mig. ringde aldrig för ett ul då jag hörde hjärtljuden i min angel sound. ( Har en för sådana situationer då jag bor 13 mil i från närmsta sjukhus) den rosa flytningen höll sig borta och nu väntade vi bara på rul.

    Och i går var det dags för rul. hoppades på att få redan på om det var en blå eller rosa. Men jag kunde inte vara positiv eller glad.  såg mitt barn på skärmen och jag bara visste att något var fel. Blev dessutom flyttad en vecka tillbaka IGEN! till 15+4 (ungefär). Alltså 3 veckor blev jag tillbaka flyttad.  Vårt lilla hjärta har inte växt som det ska. vi fick sitta och vänta i en halv timme - timme utanför rummet  för ul medan andra var där inne och fick veta vad det var för kön på deras barn. Att allt var bra osv. Ren TORTYR att behöva lyssna på i detta läge!   Fick komma in till en specialist som talade om att vårt barn har grava skador och skulle inte överleva utanför magen eller ens hela graviditeten. Stora fel på hjärtat och i stort sett allt i skallen saknades. Fick göra foster vattenprov och det konstaterades på en gång att fostervattnet var missfärgat.  Fick en tablett för att avsluta graviditeten och imorgon kl 9 läggs vi in för "förlossningen"  Sen återstår bara väntan av provsvaren.

    Hur klarar man det här? hur går allt till? Vad händer sen? Vågar man någonsin försöka igen?

    Tusen frågor i mitt huvud just nu och jag vill ingenting. Jag vill bara ha mitt älskade, önskade efter längtade och planerade barn. Mår så fruktansvärt dåligt och jag känner mig så jäkla ensam och hjälplös.
    Detta skulle ju bli en solskenshistoria om tvillingen som överlevde trotts oddsen. 

    Att behöva sitta och vänta en hel dag och inte få reda på just någonting, bara bli passad mellan läkare, barnmorskor, kurator och abortkliniken och samtidigt  bli behandlad som att dom inte har tid med en och att man bara är i vägen känns för jävligt!!  Ord kan inte beskriva den sorg jag känner, det är inget foster, det är mitt barn!  Att mitt barn inte har växt som det ska och därav är mindre gör det inte mindre värt än andra..Hjärta

    Behövde bara få avreagera mig lite. Har ingen som lyssnar här hemma Gråter

  • Svar på tråden Hur fan hanterar man sånt här?
  • Paxad
    Äldre 4 Feb 18:11
    #1

    Tror inte vårt språk innehåller de ord du skulle behöva höra eller läsa. Så nära som möjligt jag kan komma är nog: kram! Önskar att varken du eller nån annan nånsin skulle behöva uppleva nåt sånt.

    Skulle det kännas skönt att prata med nån kurator eller psykolog? Gör i så fall det. Viktigt att få ventilera känslor och tankar.

  • Äldre 13 Mar 10:20
    #2

    Hej Flumbo,

    Känner så i din sorg. Igår ringde läkaren och meddelade att vårt lilla barn har kromosonfel trisomi 13. Vi har fått tid för avbrytande på måndag. Det är som att sorgen sliter i kroppen. Kom på inatt att jag glömde att fråga om det är en pojke eller flicka, fick idag svaret att det är en pojke där inne. Vår fina älskade lilla pojke!

    Det gör verkligen så ont.

    Styrkekramar <3

Svar på tråden Hur fan hanterar man sånt här?