Pappan - prioriteringar

Är ni föräldralediga samtidigt menar du?

Ni kan ju laga mat ihop. Det är rätt trevligt att pyssla med sånt tillsammans. Samma sak med att gå på stan - ta med barnvagnen!

Ts: oj vad jag känner igen mig. Min gubbe är likadan. Som mamma till mina underbara barn så har jag haft svårt att förstå att barnen inte är det absolut största intresset för min man. Nu, efter tre barn så har jag accepterat att han prioriterar annat. Klart han leker och umgås med barnen men han värdesätter även sina egna intressen och sin egentid högt.
Medan en annan stressduschar för att barnen inte ska behöva sakna mamma så tar han låånga bad, ingen stress där inte.
Jag får typ va på honom om att han måste passa barnen, skynda sig på med matlagningen och sånt och då förstår han men han skulle nog inte ta egna initiativ.
Så mitt råd är att prata med honom och kanske oxå acceptera att han är som han är. Det kanske ändras med tiden.

Ja precis, det är en stor omställning att få barn och man vet ju inte hur ens partner eller en själv är dom förälder. Det kan ju oxå ta tid att hitta sina roller.
Det blir lättare med tiden, när barnet blir större och kräver mer uppmärksamhet av er båda.

Som man är det lätt att man tror att man ändå inte kan ta hand om en liten lika bra som mamman. En myt (omedvetet)påspädd av inte minst kvinnor. En myt som vi gärna går på iaf jag är lat av naturen. Släpp mera ansvar till honom och du ska se att priorteringarna blir där efter. Sen är det inte lätt att konkurera med dom där fantastiska tuttarna. Vilken genial uppfinning ;)

Ansvaret är bådas. Men det är svårt att ta ansvar för en så liten bäbis som är så beroende av sin mamma.
Om du tillåter honom att ge bäbisen modersmjölks ersättning så kan han ta hand om bäbisen på ett helt annat sätt. Så kan du fixa i köket och handla kläder lika mycket som han. Och vem vet,,,,sova en Hel natt !

Det finns väl mycket pappan kan vara delaktig i som att vagga till sömns, ge närhet, byta blöjor, bada den lille o s v.

Kanske är det så att pappan inte riktigt vet vad han ska bidra med för att känna sig nyttig/värdefull eller dylikt och då visar han det genom att handla saker till bebisen och se till att ni får god mat. Jag kan förstå tanken bakom hos din man samtidigt som jag förstår din frustration. Samtidigt har nog vi kvinnor ett större behov av att dela upplevelser medan männen behöver få ta en paus av sk egentid ibland. Min sambo stänger av och slutar lyssna om jag pratar för mycket, vilket resulterar i att han inte har koll på viktiga saker ibland.

Enda lösningen är nog att ni pratar ordentligt om vad ni har för förväntningar på föräldraskapet och föräldraledigheten. Det är en ny situation att vara en barnfamilj. Båda kan behöva kompromissa. Om han tycker att det är viktigt med god vällagad mat och du hellre äter makaroner för att istället ha tid till annat så kanske ni kan göra en överenskommelse om att ett visst antal gånger i veckan åter ni mer avancerad mat och resten äter ni enklare mat. Sen kan jag tycka att är han föräldraledig så ska han spendera tid med barnet det är ju det som är poängen med föräldraledighet.

Men alltså vad vill du att ni ska göra då istället för att han lagar god mat till er? sitta i soffan eller? jag menar kan inte du och barnet sitta i närheten av köket så att ni kan prata samtidigt som det lagas mat? Tror nog att han kan behöva ett alternativ, inte bara måste du laga krånglig mat?

Min man är lite av en 'myror i brallan' typ av person, jag kan lätt sitta och slappa i soffan en hel dag medan han måste ha något att göra så han kan gå och städa garaget bara för att liksom, det är inget som stör mig direkt men visst jag kan förstå om det är du som får ta allt barnbestyr men då tror jag att det är kommunikation som gäller! du tror att det är självklart för honom men han kan nog behöva höra att , du ta nu XX så ska jag gå och duscha/byta sängkläder eller vad du nu ska göra

Nu var det ganska länge sedan detta skrevs.. jag visste inte då hur jag skulle svara och sedan kom livet emellan... 

"God mat" eller inte har det inte handlat om. Det handlade om att lägga ner mycket tid på att laga mat, mer tid än vad jag tycker/tyckte är befogat med tanke på omständigheterna. Det går att laga god mat på kort tid. Det går att laga näringsriktig och varierad mat utan att stå i timtal i köket. Det handlade i det här fallet t.ex. om att prova nya maträtter som skulle både jäsas och friteras. 

Sitta i soffan? Jag ville att han skulle umgås med oss. Situationen då var att jag ammade väldigt mycket, att sitta i köket och se på när han lagade mat kanske gick en liten stund, men jag ville att han skulle anpassa sig efter oss och inte tvärtom. Jag vände redan in och ut på mig själv för att anpassa mig efter dottern och hade ingen ork att också anpassa mig / hänga mannen i hälarna där han ville befinna sig.

Alternativet - "Jag vill umgås med min dotter och min fru som tar hand om vår dotter" menar du inte skulle kunna finnas i hans huvud självmant? Det är liksom det som är poängen. Jag var ledsen över att han valde att stå i timtal i köket istället för att umgås med oss. Det var lättare för honom att laga mat en kvart och sedan vara hos oss än att vi skulle stå/sitta med honom medan han stökar runt i köket. Om det skulle vara praktiskt möjligt vette sjutton, med tanke på att han inte kan bli störd när han gör saker (då blir det fel). Vad dottern skulle fått ut av det vet jag inte heller eftersom hon var så liten då. Och när hon sov var hon lättstörd, vilket skulle begränsa möjligheterna ännu mer... Nåja. 

Och bara för att berätta lite om nuvarande läge så minskade han ner på lagandet av krångliga maträtter, jag föreslog att vi kunde laga mer mat på helgerna och minska ner på vardagarna och det följde vi ett tag. Nu lagar han ibland mat när dottern (och jag) sover på dagen eller kvällen, vilket fungerar ok.