"Män som inte är pappalediga sviker sina barn"

Självklart! Det är en förmån att få den tiden. Vill man inte ha den så kanske man inte vill ha barn?

Jag tycker det är ett större svek mot barnet att istället hetsa det att sluta amma och börja äta flera mål mat om dagen eftersom mamman ska börja jobba när hen är 7 månader…

Orkade inte läsa allt, men håller med om det om man väljer att inte vara ledig bara för att. Om det finns andra bakomliggande faktorer.. mest ekonomiska så kan jag ha överseende.

Första barnet var mannen hemma från 7 månader till 12 månader då barnet behövde börja på dagis. Andra barnet så var det meningen att vi skulle göra samma, men mannen blev diagnostiserad med cancer 3 veckor efter födseln. Så man var ju hemma utan att behöva ta ut föräldrapenning. 

Visst! Självklart ska man anpassa sig efter sitt barn. Men i verkligheten ammar svenskar kvinnor inte så länge. Färre ammar och kortare tid. De flesta i min omgivning har planerat föräldraledigheten så den räcker i 18 mån. Då är det inga bekymmer med amning.

Tycker att han har SÅ rätt. Nu när mina barn börjar bli stora så känner jag mig otroligt glad och tacksam över att de har TVÅ föräldrar som "duger" lika bra, och glad att jag har en man som ser sig som lika mycket förälder som mig oavsett om det handlar om läxor, nattning eller blöjbyten.

Naturligtvis är det vettigt och viktigt att både mamma och pappa är föräldralediga, men det är ju väldigt förenklat (och lite korkat) att säga att "män som inte är pappalediga sviker sina barn."

Man kan vara pappaledig och ändå svika sina barn, likaväl som att man kan strunta i att vara pappaledig och ändå vara en bra och "o-svikande" pappa.

Det är ganska förenklat och onyanserat skrivet, tycker jag. Pappa är man hela livet, inte bara 8 månader, och allt man gör betyder något...

Hade min samboende varit pappaledig hade vi inte klarat månaden. Han sviker inte sitt barn på något sätt genom att jobba så vi kan leva hela månaden.

Har massor med kompisar som ammar sina barn även efter det. Inga problem. Skulle klassa dem som långtidsammare men trots det har de bytt med pappan efter runt nio månader som vi själva gjort. Vi kör växelvis. Turas om att vara hemma respektive jobba. Hetsa barnen med mat sköter de flesta mammorna så bra ändå redan vid fyra månaders ålder. Vi har inte hetsat med mat, gått bra ändå. Har nästan helammat vid byte hemma. Har ammat precis innan mamman åker hemifrån och direkt vid hemkomst om barnet så önskat. Däremellan har det blivit lite annan mat.

Ang. TS. Tja, sviker sina barn. Tycker de sviker sig själv. Kommer säkert likt massor med män på dödsbädden ångra sig att de inte var med sina barn mera. Fattar inte att så många skippar den fantastiska möjlighet vi har här i Sverige. Få föräldrar runt om i världen som har våra möjligheter. Och att då bara förkasta dem, jag förstår inte.

Min man har varit hemma ett par månader med båda barnen, men det är främst jag som varit hemma pga av att han har haft ett bra jobb och det har inte jag. Han är dock en i allra högsta grad närvarande pappa när han kommit hem från jobbet, leker, aktiverar och vårdar sina barn den tid han får med barnen. Det har ÄNDÅ gått lika bra med både mig och pappan vid läggning och tröstande. Som någon skrev ovan så kan man ju vara hemma med sina barn och svika dom ändå. Visst, det är underbart att kunna dela lika på f.l. men det är inte säkert att det går för alla, av olika anledningar. Och det är lätt att sitta och döma ut andra bara för att "vifår det att fungera" - vilket ju inte betyder att alla kan ha det så beroende på ekonomi, sjukdomar, arbete mm. Det viktigaste är att vara närvarande och finnas där för sina barn, hela livet . s

har inte läst artikeln men vettiga sunda föräldrar vill väl dela den här tiden?

Varför vill man inte vara föräldraledig som man begriper jag inte utan väljer att tro att man är något bakom flötet och troligen inte mogen att bli pappa.