Erfarenheter av kontaktfamilj?

Ingen?

Jag har mestadels gamla erfarenheter. Har haft vänner som haft både fosterbarn och kontaktfamiljsbarn. Några var först fosterbarn för att sedermera bli kontaktbarn och till slut fick de flytta tillbaka till sin biologiska förälder. Där fungerade det oftast väldigt bra tyckte jag. Det svåraste är dock föräldrakontakten! 

Från min egen barndom har jag ingen bra erfarenhet av soc och deras omvårdnad och placeringar, dock… men har lyckats klara mig rätt bra ändå, tack och lov.

Mina exempel är från samma kommun dessutom så det beror antagligen på omständigheterna runtomkring; handläggare, föräldrar och kontaktfamilj.

Från modern tid och min nuvarande kommun har jag väldigt lite info. Dels verkar det vara enorm brist på kontaktfamiljer och dels verkar den kommun jag bor i inte ta detta behov på allvar. (Jag har kanske inte samma umgängeskrets heller som jag hade förut?)

Vet dock att en kvinna med väldigt mycket egna svårigheter med blandmissbruk etc fick ta hand om en flicka under en ganska lång period innan man började förstå att flickan fick vara med betydligt värre saker hos sin helgmamma än hemma.  

Det finns ett par familjer som har väldigt många familjehemsplacerade barn sedan många år och där verkar det fungera förvånansvärt bra trots att det är många barn och då paren börjar bli rätt gamla. men de har kanske samlat på sig såpass mycket erfarenhet att de fixar det ändå.

Min man och jag är kontaktfamilj varannan helg,till två barn.
Vi har haft dessa barn i lite över ett år nu.Kontakten med mamman fungerar bra.

Hoppas fler har erfarenheter, jag funderar på att bli kontaktfamilj och skulle vilja veta lite mer :)

Tack för svar. Skulle gärna vilja veta mer om hur det går till rent praktiskt, särskilt i uppstarten av kontakten.

Ingen mer som vill dela sina erfarenheter?

Hej! Vi har varit kontaktfamilj till ett barn i ett och ett halvt år,sen "behövdes" vi inte längre till det barnet.
Allting fungerade utmärkt hela tiden!
Kontakta soc och säg du är intresserad. Man kan vara kontaktfamilj varannan helg,var tredje helg,någon dag i veckan (bara dagtid). Det finns alltid någon att hjälpa!

Tack! Personligen är jag eventuellt i behov av kontaktfamilj, inte att själv bli, hur går det till mes invänjning och så? Nåt annat kag tänkte på, en oro jag har: bär jag låg och gosade med min dotter häromkvällen och föreställde mig att om jag "lånade" henne av nån annan så skulle jag aldrig kunna lämna tillbaka henne. Och även, tanken på att nån annan skulle ta hand om henne och inte älska henne känns svår. Hur har ni känt rent känslomässigt för "era" kontaktbarn? Jag är som sagt både rädd att nån inte skulle känna tillräckligt för min underbara dotter, och samtidigt att nån skulle känna FÖR mycket och vilja behålla henne. :/

Jag hakar på och frågar finnsingetannatnamn en lite ofin fråga: hur mycket får man betalt? Anledningen att jag frågar är att jag gärna skulle vilja bli kontaktperson men har tänkt att börja studera (är ensamstående) och kommer då behöva en extra inkomst. Om inte kontaktfamilj ger "ok" betalt måste jag ta något extra jobb vilket måste bli på helgen när jag har barnvakt och då kan jag ju inte bli kontaktfamilj på helgen också. Hoppas ni förstör hur jag menar, är absolut inte ute efter bara pengarna! TS, jag arbetar på förskola och om jag jämför med de barnen så finns det många som personkemin stämmer väldigt bra med, skulle säga att det finns de jag älskar, men jag skulle inte på något sätt vilja ta dem från deras föräldrar. Tänker att jag skulle ha samma inställning om jag blev kontaktfamilj, dvs förmodligen komma barnet nära och absolut behandla henne/honom väl, men defenetivt inte vara ute efter att "ta" barnet från föräldrarna! Däremot skulle jag önska att jag även kunde få en fin kontakt med föräldrarna men jag har ingen aning om ifall man har någon kontakt alls med dem!?

Kan också lägga till att om barnet och jag inte "älskade" varandra är jag övertygad om att vi ändå skulle kunna få em fin relation. Om det däremot skar sig mellan våra personligheter och jag märkte att barnet inte alls tyckte om mig skulle jag för allas bästa be att barnet fick prova vara hos någon annan där det kunde fungera bättre. Detta såklart efter att ha gett det tid så vi hunnit lära känna varandra ordentligt :)

Vi är kontaktfamilj sedan ett halvår tillbaks, jag tycker det fungerar bra. Vi är den där roliga familjen som man får hitta på roliga saker med och sova över hos. Saknaden av mamma är alltid där under nattningen men jag tycker det går bra. Det tar energi, i alla fall i början innan allt har satt sig och man har hittat varandra, hittat gränser osv. Föräldrakontakten är kanske jobbigast, tar ju längre tid innan man hittar varandra eftersom att man inte umgås. Och så finns det en känsla av skuld i relationen. Man måste ju hitta en bra balans mellan att vara tillmötesgående, hjälpsam och behålla sin egen vardag, struktur och sina styrkor.. Och ibland våga säga nej

Tack för era svar. Finns det nåt som hindrar att man umgås? Eller iaf träffas några gånger? Jag tänker att i början är väl föräldrarna med iaf, vid nån slags inskolning eller hur funkar det? Precis som jag vill ha en bra kontakt och dialog med förskolepersonal känns det viktigt om jag skulle få kontaktfamilj.

Anonym (Linda) Jag har för mig att vi fick ca 2200kr/mån och då hade vi barnet var tredje helg. Ibland var vi också lite extra "barnvakt" någon timma eller två en kväll i veckan, men det var inget som vi krävde betalt för. 
Hade en fin relation till mamman i familjen och vi träffades alla flera gånger innan barnet fick sova över första gången. Då var den lilla mer än förväntansfull!!!
Tycker så mycket om barnet och har fortfarande kontakt med familjen även om det är över ett år sedan vi avslutade. 
Skulle aldrig få för oss att "ta barnet", men absolut hjälpa till mer om det behövdes! Och vi finns här även idag om det skulle vara något!
Soc gjorde en grundlig kontroll av oss och våra värderingar innan vi blev godkända. Jag och min man var i ett varsitt rum och blev intervjuade, detta tog ca 90min har jag för mig och sedan gjorde några andra en analys av svaren som inte träffat oss i verkligheten. 
Vi hade även hembesök två ggr av socialen. 
Lycka till!