mina svärföräldrar får mig att må dåligt. vad göra?

Varför vill din man umgås mer med sina föräldrar, vill han eller är det föräldrarna som tjatar om mer tid?!

det är mer hans föräldrar som är på och ringer och vill träffas och han säger att han får dåligt samvete om han säger nej. min man har väldigt svårt att säga ifrån till sina föräldrar särskilt sin mamma.

det är fruktansvärt jobbigt!

jag vet inte riktigt vad man ska göra åt det...jag vill inte ha ett liv som går ut på att umgås med svärföräldrarna!

Du måste prata med din man. Det är trots allt hans föräldrar och han måste ta det samtalet med dem. Att ha tid bara hemma med närmsta familjen vissa helger är inget märkligt eller något orimligt "krav". Dt måste ju din man inse också och bara rakt upp och ner säga till sina föräldrar. Sedan kan ju din man åka och hälsa på sina föräldrar hur mycket han vill givetvis. Och så tar han med sig ett eller flera barn.

Nu har inte någon av oss problem med respektive föräldrar, men vi delar på oss jätteofta. Min sambo hälsar på sina föräldrar nästan varje vecka. Ibland åker vi allihopa, oftast åker han med t.ex. ett eller två av barnen. På samma sätt gör jag med mina föräldrar (mindre ofta då de bor längre bort). 

ja men visst! jag tror att alla "normala" människor resonerar på det sättet! jag har aldrig förbjudit han att åka och hälsa på sina föräldrar...vill han göra det varje dag så varsågod men jag vill inte det! dels har jag inte det behovet dels mår jag inte bra i deras sällskap! när jag framför detta till honom får jag till svar: Man måste offra sig lite i ett äktenskap!!

:-/

fruktansvärt!

Oj då! Min spontana fråga är då: Varför vill han inte åka själv eller själv med något av barnen? De enda rimliga svar jag kan komma på är:
A. Han tycker själv att det är jättejobbigt att vara med sina föräldrar och tycker att det är skönt att ha dig med.
B. Han tycker att det är jobbigt att åka iväg själv med barn.

Oavsett vilket av svaren som är korrekt så är det ju till syvende och sist hos honom problemet ligger och ansvaret för det kan han ju inte lägga på dig. Lite fult att göra det. Då får ni ju tillsammans hitta lösningar för att underlätta för honom och hjälpas åt i situationen. Har du frågat honom varför han inte vill åka själv? 

han står inte själv ut med deras prat och deras tjat! han tycker själv att de är jobbiga och att det är påfrestande att umgås med de på egen hand!

och det är ju hans problem inte mitt! jag ska inte behöva stå ut med hans föräldrar när han själv inte gör det!

Jag måste sätta gränser...jag ska inte behöva må dåligt p.g.a någon!

Självklart ställer man upp och stöttar sin respektive, men här känns det snarast som om din man inte klarar av att sätta gränser själv gentemot sina föräldrar och då är det ju inte ok att lassa över ansvaret på dig. Hjälp/stötta honom med att säga nej till sina föräldrar och besök dem ibland . 

javisst kan jag stötta honom om han ville det, men han vill inte säga ifrån! när vi pratar om det hela och jag säger att vi måste ha ett eget liv också inte bara umgås med föräldrarna då får jag ett svar att jag hatar hans föräldrar och förbjuder de att komma hem till oss :-/

lite omoget beteende ärligt talat

vi kommer ingenvart med våra diskussioner

det som är värst av allt tycker jag är att mina känslor till honom är nu verkligen ur balans eftersom jag inte kan begripa att jag har gift mig med en sån pappa-mamma son! särkilt mamma-son

hjälp hjälp hjälp

vuxnabarn.nu/vuxna-barn/om-vuxna-barn-till-narcissistiska-foraldrar/

Kika in på denna och se om det matchar. Finns något som heter gaslightning som påminner om problemet där skulden läggs på dig