Initiativlös miffo till make som luras om förändringar. GRRR

Kan inte någon tycka något. Det är så många som läst men ingen so. Känner något?

Känns spontant som att det är du som saknar något diffust och liksom projicerar det på din man, som att allt är hans fel. Titeln på ditt inlägg är också ganska konstig, vadå luras om förändringar? Vad har han lurats om? Börja med att försöka definiera vad exakt det är du vill att han ska göra. Han kanske trivs jättebra med allt och då kan du inte bara säga att han ska "ta initiativ". Initiativ till vadå liksom? Du måste nog liksom tydligt förklara om du exempelvis vill att ni ska utveckla ert sexliv och du vill att han ska komma med ideer om hur. Sluta var passivaggressiv och börja kommunicera ordentligt. 

Har han alltid varit sån?

Han kanske är trött? Lite deppig?

Vilka är förändringarna han lovat som inte blir av? Att han ska bli mer initiativrik?

Han luras om att han ska bli mer initiativrik. Nej han har inte varit sådan, som jag skrev i ts så var han den mest initiativrika människa jag mött men har helt latat ur när det gäller oss. Detär lixom löjligt, han tar verkligen INGA initiativ. Nu de senaste dagarna har han blivit ,lite bättre men då pratar vi om nivån att han kan högt säga att vi ska ex handla! Det är på DENnivån vi pratar om.

Många, MÅNGA blir soffpotatisar när dom väl fått till en relation (både kvinnor o män). När kusten är klar o man tycker sig ha sitt på det torra lutar man sig tillbaka o orkar inte anstränga sig längre. Visar sitt rätta jag liksom, skiter i allt (eller mycket).

Eller om han är deprimerad? Då är det terapi o medicin som gäller, just nu verkar han försöka "lugna" dig med att säga att ni ska handla. Är han trött på relationen kanske?

Jag har frågat honom om han är less på våran relation men han säger att han älskar mej mer än något annat på hela jorden. Deppremerad tror jag inte att han är men jag har tagit upp det med honom å han säger att han inte alls känner sig deppig, han har varit så här i flera år nu. Jag är så less. Jag sa åt honom under julen att han får gå till en psykolog och dt lovad han att han skulle göra och att vi kanske skulle gå ihop oxå, han lovade att första jobbveckan skulle han ta kontakt. Det sket han i och låtsades som inget och när jag sedan frågade så sa han att han inte ville men skulle bli bättre. Till sakrn hör att han är väldigt intensiv och duktig på sitt jobb, han är chef. Det är krävande och jag förstår att han är trött ibland, men det här är löjligt och jag har oxå ett jobb som är krävande och jag skiter inte i allt annat fördet. Några förslag?

En sak att prata men en annan att visa att man faktiskt menar vad man säger med handlingar. Om det är det att han nånstans tröttnat på förhållandet o visar det på det här sättet?

Parterapi skulle jag föreslå faktiskt.

Jag ska pusha för för parterapi!! Jag har oxå varit rädd att han tycker att jag är trist, men han säger att han har jätteroligt med mej och det känns så för mej med när vi gör saker men hans startmotor är helt av, han är lite halvasperger:)

Bra! Och går han inte med på det alt skjuter upp eller visar några förändringar till det bättre så vet du............(fick också intrycket att han under julen lovade dej detta om psykolog för att bevara julfriden, för att först senare säga att han inte ville. O har han alltid varit lika initiativlös inom sex förresten?).

Men ang parterapin igen, där kan du hålla i rodret o boka tid åt er båda. Hos nån fristående psykolog, familjeenheten på kommunen kanske? eller även kyrkan har sånt.

Nej i sexet har han varit väldigt i initiativrik, det är senaste åren ca två år som det är tydligen bara lämpligt att ha sex precis när man ska sova, på måndagar och torsdagar. Det känns ärligt som han lika gärna kunnat runkat! Han säger att han vill ta för sig av mej mer men att han har svårt att få till det i huvudet att det är ok vilket är konstigt då jag sällan dissat honom.