att adoptera eller behålla, 4 barn att beakta

Grattis till bebisen TS. Skulle inte era äldre barn tycka det var underligt om ni adopterar bort deras syskon? "Om jag inte är ett perfekt barn kanske de överger mig också" kan de ju tänkas fundera över i sånt fall.. Det eventuella extrajobbet som er nya familjemedlem kräver är nog en bagatell jämfört mot glädjen & kärleken ni kommer att få.

Jag kan förstå att det kräver mkt tid och tålamod med ett barn med handikapp för alla inblandade i familjen. Men kan man leva med sig själv av att ta det valet att adoptera bort sitt eget barn pga ett handikapp? Man älskar väl alla sina barn ?!. Jag har själv 3 barn och förstår att det hade vänt upp och ner på ens värld att få reda på att ens barn har DS , men jag ger aldrig för mitt liv kunna lämna bort mitt barn pga det.

Läs denna dikt och försök hitta något fint med Italien, en liten fin sak varje dag så får du se hur det känns om ett tag.

Välkommen till Holland

Jag blir ofta ombedd att beskriva hur det känns att leva med ett barn med funktionshinder
- att försöka hjälpa människor som inte har gjort denna unika erfarenhet att förstå,
att föreställa sig hur det skulle kännas. Det är så här...
När du väntar barn är det som att planera en fantastisk semesterresa - till Italien.
Du köper en bunt guideböcker och lägger upp en underbar rutt:
Colosseum. Michelangelos David. Gondolerna i Venedig.
Du kanske lär dig några användbara fraser på italienska.
Allt är väldigt spännande.
Efter månader av ivrig förväntan kommer äntligen den stora dagen.
Du packar väskorna och ger dig iväg. Flera timmar senare landar planet.

Flygvärdinnan kommer in och säger: "Välkommen till Holland."
"Holland?!?" säger du. "Vad menar du med Holland??
Jag bokade en resa till Italien! Jag skulle vara i Italien.
Hela mitt liv har jag drömt om att åka till Italien.
" Men flygrutten har ändrats. De har landat i Holland och där måste du stanna.

Det väsentliga här är följande:
De har inte tagit dig till en förfärlig, vidrig, snuskig plats, full av farsoter, hungersnöd och sjukdomar.
Det är bara en annorlunda plats.
Så du måste bege dig ut och köpa nya guideböcker.
Och du måste lära dig ett helt nytt språk.
Och du kommer att möta en helt ny folkgrupp som du egentligen aldrig skulle ha mött.

Det är bara en annorlunda plats.
Det är lägre tempo än i Italien, mindre tjusigt än i Italien.
Men efter att du varit där ett tag tar du ett djupt andetag, ser dig omkring...
och upptäcker att Holland har väderkvarnar...
och Holland har tulpaner.
Holland har till och med verk av Rembrandt.

Men alla du känner är upptagna med att resa till och från Italien...
och alla skryter de om vilken härlig tid de hade där.
Och i resten av ditt liv kommer du att säga
"Ja, det var dit jag skulle åkt. Det var vad jag hade planerat".
Och den smärtan kommer aldrig, aldrig, aldrig någonsin att försvinna...
därför att förlusten av den drömmen är en mycket, mycket betydande förlust.
Men...om du ägnar ditt liv åt att sörja över att du aldrig kom till Italien,
kommer du aldrig att kunna glädjas åt det mycket speciella,
det väldigt härliga... med Holland.

© Emily Perl Kingsley, 1987.

En guide bok som kanske gör att du förstår dina egna känslor och kanske även din mans känslor som ofta inte är lika och i olika takt är Gurli Furs häfte (väldigt tunn ) Den förbjudna sorgen. Kolla om den finns på ert bibliotek eller hör med Barnhabiliteringen dit ni nog snart får komma om ni inte redan varit där.  Att adoptera bort er son är ett beslut ni kan ta när som helst i livet men hur ska ni kunna veta om det är det ni vill innan ni lärt känna varandra er son och ni föräldrar. Det låter som om ni just nu sörjer det barn ni inte fick och det är helt normalt, ni måste nog sörja färdigt det innan ni av hela ert hjärta kan älska den son som nu är er. Be att få mycket stöd och ring till FUB:s rädgivare nära där du bor och be att få prata med någon annan förälder som har DS barn

www.fub.se/rad-och-stod/fraga-FUB/medlemsradgivare/lista-over-medlemsradgivare

FUB är föreningen för utvecklingsstörda barn och ungdommar.

Nu ungar så får ni säga hejdå till ert syskon för han var lite defekt så vi vill inte behålla honom.....Resten av barnen lär väl växa upp i skräck för att också bli bortlämnade om nåt skulle hända dem.

Skulle aldrig klara adoptera bort mitt barn och synd om era barn som får skiljas från sitt syskon.

Har själv ett barn som ska utredas för autism, och periodvis har det varit oerhört tufft.

Men skulle inte för nått i världen vilja ha han ogjord älskar han precis lika mkt som sina syskon.

Som jag skrev i den andra tråden så får du gärna smsa så ringer jag så kan jag berätta min historia både plus och minus så vet du hur vi har det.. lättare kanske när man hör hur en familj lever med ett litet barn med downs till vardags :D
0761157646
kram
Annika

Ts! Grattis till bebben!

Jag ska inte uttala mig, egentligen. Har ingen egen erfarenhet av ds. Men jag har jobbat inom omsorgen och har goda vänner som har barn med ds. Alla som jag har träffat som har ds har varit helt underbara! Min väns barn är alltid glad och en riktig going! Men visst är det problem också. Med hjärtat. Övervikt. Synen. Kortare livslängd. 

Jag tänker såhär. Man vet aldrig hur det blir med barnen. Man kan få så kallat friska barn, som visar sig kräva jättemycket ändå! Man kan få barn som mår psykiskt dåligt, som blir mobbade, som mobbar, som får diagnoser senare i livet som tar tid från familjen och syskonen (autism, asberger, ADHD, ADD är "populärt" att ge barn just nu). Man vet aldrig! Bara för att barnet inte har ds behöver det inte betyda att det är "felfritt". 

Hur har det gått? Vad har ni beslutat er för?