Gravid igen så snabbt!

Beklagar sorgen över er son.

Grattis till pluset. Försök att inte oroa dig för mycket.

Åh beklagar er förlust=(. Jag har inte råkat ut för detta själv men en vän till familjen förlorade sin förstfödde son på exakt samma sätt som du. Moderkakan lossnade.

Dock märkde dom det först på sjukhuset när hon åkte in för oro för att bebisen inte rörde sig=(. Han föddes död fullgången. Hon blev ockå gravid ganska tätt inpå igen. Inte lika tätt som du men i allafall ett år högst. Hon gick på TÄTA kontroller av barnet och moderkakan och dom plockade ut barnet med snitt i förtid(v 38) för att det samma inte skulle hända igen. 

Hon fick även ett barn till efter det och har idag två friska levande barn. Förstår att du är livrädd men prata med din bm. Hon förstår nog din rädsla. Säg att du vill kolla OFTA hela graviditeten så barnet mår bra. 

Jag beklagar er ofattbara förlust ts.
Vet man vad som orsakade avlossningen?

Jag drabbades också av moderkaksavlossning med vårat första barn. Hon överlevde (även om månadslång sjukhusvård följde), vi befann oss redan på sjukhuset när det inträffade så man kunde snitta urakut. De fick ut henne på 6 minuter tror jag.. Ren tur, bara ren jävla tur. Man har inte tiden på sin sida när detta inträffar.

Jag blev inte gravid så snabbt igen som du, men jag tänkte jag kunde försöka ge lite input på dina andra tankar..

Jag var fullkomligt livrädd för att drabbas av samma sak igen med andra barnet. Gick i kuratorsamtal hela graviditeten, och gick även på specialistmödravården på Karolinska i Solna. Man gjorde många extra ultraljud, kontrollerade navelsträngsflöde, cirkulation i moderkakan, cirkulation i mina blodkärl som försörjde livmoder, tillväxt på babyn x flera, CTG vid varje specialistläkarbesök, etc.. Jag behandlades också med blodförtunnande från vecka 23, då det fanns viss misstanke om att blodproppar varit orsaken till avlossningen vid första graviditeten. 

Min erfarenhet är att man blir extremt noga uppföljd och övervakad efter en sådan här händelse, eftersom det ÄR en fruktansvärt allvarlig komplikation. Dessutom finns det dessvärre en lite större risk att drabbas igen om det hänt tidigare, vilket bara det gör att man måste kontrolleras stenhårt.. För mig skräddarsydde man en vårdplan och höll sig sedan till den graviditeten ut. 

Ser nu att du befarar tidigt MF.. Hur det nu än går, när det än blir dags för dig: prata med barnmorskan och tag redan tidigt upp att du vill remitteras till specialistmödravården (mycket möjligt att du inte ens behöver påtala det själv!). Även samtalsstöd är att rekommendera, för det är tufft att gå igenom en graviditet igen efter ett sådant trauma. Vi begärde 2 samtal med de läkare som var med vid katastrofsnittet, för mig var det viktigt att få "lägga pussel" och försöka bearbeta även de bitar som fattades i och med att jag var nedsövd ganska länge. Jag ville också ha mycket medicinsk information om själva avlossningen, om man kunde förklara varför det skedde och kanske framförallt: hur stor är risken att samma sak händer igen. Prata, prata, prata, ställ frågor, begär svar. Det är ett råd jag vill ge.

Avslutningsvis kan jag nämna att min andra graviditet förflöt så gott som komplikationsfritt, babyn kom i v.39+5 efter en helt normal vaginal förlossning Vad jag vill ha sagt med det är, att det kan verkligen gå hur bra som helst nästa gång.. (även om det kan vara svårt att våga ta till sig just där och då när man är mitt i det).

Jag hoppas att du inte tar illa upp för att jag skrev trots att jag till slut fick med mig ett levande barn hem.
Jag ville ge dig min bild av hur det kan tänkas bli vid nästa graviditet. Just extra kontroller och uppföljning kan ju vara sådant man har mycket funderingar kring..

Varmaste lycka till.

Tusen tusen tack för era svar!! Just nu vet jag inte om det blev ett mf eller ej, tiden får utvisa, och jag väntar med test ett par dagar. Det var bevisligen mycket mer läskigt än jag förstått att få se ett plus på stickan efter vad som hänt oss -jag satt och hyperventilerade ett antal minuter på toaletten. Det här kommer att ta tid förstår jag. Varför moderkakan lossnade vet vi inte än, och högst troligt får vi aldrig riktigt veta tänker jag. Jag tillhör ingen riskgrupp, har en tidigare fullständigt problemfri graviditet bakom mig (som resulterat i en helt fantastisk tvåårig Tuva) och även denna, med Lo, var helt normal fram tills det att moderkakan lossnade innan vi han in till bb. Bigarreaux, givetvis tar jag inte illa vid mig! Självklart inte. Det känns underbart att höra att det också kan gå bra! Läkarna och teamet var vansinnigt snabba när vi väl kom in och igenom den första undersökningen, så de vet verkligen vad de gör. Jag tror, precis som du säger, att vi kommer få täta kontroller och mycket hjälp. Jag ska försöka kräva det om det inte ges automatiskt men jag får alltid kämpa med att inte vara så "duktig". Jag har svårt att visa hur mycket hjälp jag egentligen behöver, men nu behöver jag en massa. Viseversa, jag har också träffat ett par som detta hände. Mitt i allt som vi fick vara med om fick jag ändå hålla mitt livs levande barn, om än för en för kort stund. Att tvingas föda sitt redan avlidna barn, herregud så svårt. Hur det än går med detta, så har jag efter allt som har hänt plötsligt blivit dödlig -likaså har alla runtom mig. Livet har blivit bräckligt och Altgård inte alltid "jättebra". Vilken jäkla skuggsida det finns.