• Anonym (noll koll)

    Hur ser ett normalt socialt liv ut?

    Teamet på öppenpsyk vill att jag tar mig ut ut huset mer, eftersom jag uppenbarligen inte mår särskilt bra när jag bara sitter hemma. Jag har aldrig varit särskilt social av mig och har aldrig egentligen haft mycket kontakt med vänner utanför skolan, utan brukar alltid gå hem direkt. Helgerna spenderas också ensam på mitt rum. Inte ens inom familjen gör vi mycket tillsammans. Så, ja, mitt liv består i princip bara av skola  (18-årig gymnasieelev) och en cellolektion i veckan + en orkesterrepetition.

    Vad är ett normalt socialt liv?  Hur gör man? Själv tycket jag att det är jävligt förvirrande alltihopa. Jag har verkligen ingen aning om hur en normal vänskapsrelation ser ut, för att inte tala om romantiska relationer...

    Hur ofta umgås man med folk?
    Hur många vänner har man?
    Hur många gånger i veckan är man ute ur huset för annat än det nödvändiga?
    Vad gör man?

    Hur ser era sociala liv ut?

  • Svar på tråden Hur ser ett normalt socialt liv ut?
  • Nyfiken gul

    nu ska vi se - när jag var 18 år och gick i gymnasiet så: 

    *följde jag med min bästa vän hem för att plugga o fika , åt middag hos henne för det mesta och umgicks då med hennes familj över köksbordet . Var hos henne nästan varje dag. 

    *spelade bowling - en träningskväll i veckan och för det mesta en tävling aningen lördag eller söndag - ibland båda dagarna.  Träningsläger en gång om året på annan ort. 

    *Ledigá kvällar satt jag med föräldrarna framför tv:n  om det var något särskilt jag ville se eller så satt jag på mitt rum och gjorde något eget pyssel.  Pratade rätt mycket i telefon.  (långt före datorer o mobiltelefoner fanns) 

    *Träffade en kille via föreningsliv och jag började dejta , vi gifte oss när jag tog studenten.  Träffade då min bästa vän 2 ggr i veckan och min kille resten av veckan. Sov ofta över hos honom. 

    *övriga kompisar umgicks jag med när det var något på gång, klassfester, biokvällar, nån bjöd hem på middag. 

    *shoppade på stan en gång i veckan - käkade lunch med mina kompisar 1-3 ggr i veckan , alltid på helgerna och nån dag när man skippade skollunchen.

    När jag var 18 år hade jag två riktigt nära vänner jag umgicks med ganska flitigt + min kille då.   Softade runt i andra gäng lite smått men umgicks helst med mina närmaste vänner. 


    Alexander -98- Isaac -00- Victor -08-
  • Anonym (Rebecka)

    Jag har medvetet valt ett asocialt liv.

    Jag studerar på universitet men har inte lagt någon möda på att knyta några vänskapsband till mina kursare. Jag säger hej, pratar artigt och ingår i grupparbeten men inget mer.

    Jag har inga vänner i övrigt förutom min sambo, som i sin tur är otroligt social med stort kontaktnät.

    På min fritid studerar jag, går på teater (ibland med sambo, syster eller på egen hand), går i studiecirklar, sitter i styrelse för en förening, tillbringar tid på mitt landställe, gör utflykter, shoppar etc.

    Jag har inte en enda vän och helt ärligt så sörjer inte jag det. Det är ett medvetet val från min sida.

    Jag trivs oerhört bra med mitt liv och jag uppskattar min självvalda ensamhet, som jag de facto inte upplever som ensam.

    Jag är med andra fel person att ge dig råd men mitt inlägg är mer en bekräftelse på att du är långt ifrån ensam om att ha få sociala kontaktnät. Lycka till i sökandet efter det liv du vill leva!

  • Guapa

    När jag gick på gymnasiet var jag nog rätt social i skolan men det var inte så att jag umgicks speciellt mycket med kompisar utanför skoltid. Tyckte det var rätt skönt att hänga själv, gå och träna, måla eller bara umgås i soffan med familjen. Jag sjöng i kör en gång i veckan och gick alltid hem till mormor och morfar efteråt och hjälpte dem med dammsugningen så det är ju också typer av sociala aktiviteter.

    Jag vet egentligen inte vad som är normalt. Jag hängde nog mer med min familj medan klasskompisarna ofta hängde på stan med jämnåriga. Sen är man ju olika. Vad trivs du själv med? 

  • Anonym (autisten)

    Jag har autism, så jag vet inte hur normal jag är. Minns inte exakt hur jag gjorde i gymnasiet, så jag skriver hur jag gör nu, jag är 25 år.

    Jag träffar vänner ca tre gånger i veckan och jag har fyra vänner, plus min syster som jag umgås med. Med vän nummer ett går jag på bio och spelar Xbox, det gör vi varje onsdag. Med vän nummer två fikar vi hemma hos henne eller lagar middag, ibland går vi på museum eller någon föreläsning. Med vän nummer tre fikar vi i stan och går i affärer/på promenad och vän nummer fyra är främst min telefonvän, vi pratar nästan bara i telefon. Min syster är den jag är mest flexibel med, vi kan göra allt möjligt.

    Jag vet att mitt liv är mer inrutat än de flestas, men jag trivs med det och mår bra av det. Om du inte gillar att umgås med folk så kan du göra saker själv, exempelvis gå på promenader, gå på bio, gå på museum, föreläsningar och dylikt. Du kan börja rida, simma, gå på Friskis och Svettis eller vad du nu gillar. Jag gör en massa sådana saker också, förutom att umgås med mina vänner.

  • Anonym (tjopp)

    När jag var 18 år  var jag väldigt social. Träffade vänner varje dag. Fest nästan varje helg och om det inte va fest gjorde vi något annat ihop. Filmkvällar, träna, shoppa, osv! Sen träffades man ju varje dag i skolan med :)

  • summerhunter

    När jag var 18 gick jag i skola och umgicks med kompisar där.
    På fritiden gick jag på gympa (med kompis ibland, annars själv), red 1 fg i veckan. I övrigt umgicks jag mest med föräldrar och släkt.

    Ibland hade jag o mina kompisar middag tillsammans eller gick på bio.

    I övrigt pluggade jag...

Svar på tråden Hur ser ett normalt socialt liv ut?