När har man på riktigt problem?

Inte så mycket att fundera över, klart att han har problem.

Men VARFÖR kan han inte inse detta själv?? 

Han kopplar alkohol med att ha kul.. och visst, vi har haft väldigt kul!! Det har hänt att vi gått ut på krogen och haft kanonkul (framförallt första 6 månaderna av vårt förhållande) Och ibland händer det att han sköter sig.. Men det är alla dessa gånger då han dricker ensam och bara förstör som gör att jag inte ens vill dricka med honom när vi ska på fest... :P 

Det har blivit som en ond cirkel.. för att vi tjafsat så mycket om det.. så ibland känner till och med jag att jag tvivlar och tänker att jag kanske överdriver och gör en höna av en fjäder.. Att jag är tråkig bara :P 

Självförnekelse är en mycket bra egenskap för en som har missbrukar problem.

Kan tillägga att han förmodligen har ADHD (jag skulle även gissa på asbergers eller liknande) som han aldrig blivit utredd för.. men NÅGOT  är det och det är tydligt för mig som lever med honom! Och han har i alla år använt alkohol som medicin.. Enligt honom har det varit värre bara sista åren.. men för 12 år sedan förlorade han körkortet efter en bilolycka på fyllan... då var han bara 22 år! 

Han har inga problem och behöver heller inte inse det. Men DU har problem med att han dricker och då är det ju ett relationsproblem. Skall ha en bra relation med dig så måste han sluta med vissa vanor/ovanor och detta måste ni komma fram till gemensamt. Anser han att han har rätt att förstöra för er genom att dricka, då får du nog ta en funderare på om er relation är värt det. Du mår uppenbarligen dåligt.

Det handlar inte om hur mycket man dricker, när man dricker. Utan om VARFÖR. Och är han sån att han dricker för att vara dum mot dig, hämnas, så är det verkligen ett problem.

Kanske du skall ta kontakt med en stödgrupp för anhöriga till alkoholister? De brukar kunna ge stöd och verktyg så du kan hantera detta och berätta HUR du kan hjälpa din man som ännu inte har nån insikt.

Men hur kan inte HAN ha problem med detta?? Han kanske super ihjäl sig en dag :( Eller förlorar ALLT!

Det har hänt att han bestämt sig för att sluta.. efter att han verkligen gjort bort sig osv.. gått ut med på tex facebook att nu tar jag det lugnt med drickat framöver och dom hejjaropen han får!! Från ALLA.. Det borde säga honom något.. 

Har varit gift med en man som jag ansåg ha problem med alkhol. Detta bråkade vi ofta om. Han ansåg, precis som din kille, att problemet var mest MIN inställning och MIN attityd gentemot hans alkoholkonsumtion, mer än det att han faktiskt hade problem med alkoholanvändningen. Efter ca 11 år så brakade förhållandet ihop. Kanske mycket för att det inte går att ena partnen är "vårdare" och den andra är "vårdnadstagare".

Nu har missbrukar han alkohol, receptbelagd värkmedicin och knark. Ca 1 år efter att vi separerade. Hans förfall gick snabbt och det hela slutade ungefär så som jag förutspådde att det skulle sluta...
Hans familj ville inte heller inse att han hade problem med att hantera rusmedel, under den tiden vi var tillsammans. Nu fick jag tyvärr säga till allihopa "vad var det jag sa?". Jag hade rätt hela tiden. Fick dock väldigt dåligt stöd av hans familj under vårt förhållande, snarare förvärrade de många gånger situationen, tog inte min oro/ilska på allvar (då han inte kunnat bete sig) och på så sätt "uppmuntrade" hans beteende.

Eftersom vi har barn tillsammans är situationen nu minst sagt knepig. Men jag har krävt att om han inte slutar, vilket innebär att han skaffar proffessionell hjälp och regelbundet kan visa rena drogtestresultat, så får han inte träffa sitt barn ensam mer. Han gick med på mina krav. Hoppas han reder upp sitt liv nu.

Så. Din oro är nog befogad. Låt ingen annan (hans föräldrar? han?) få dej att tro att du överdriver.

Hoppas du lyckas få honom att förstå att han har problem, och att han reder upp sig

*kram*

Vad jag menade är att han inte anser sig ha några problem - dvs ingen sjukdomsinsikt. Därför behöver du hjälp med att få verktyg att tackla detta i första hand. Du kan inte göra ett enda dugg så länge inte HAN vill göra något. Den dagen han inser att han verkligen har problem, först då kan ni båda göra något. Just nu måste DU få hjälp.

Vissa med de här problemen inser inte att de faktiskt har ett problem. Och innan dess går det inte att göra något.

Jag tycker du skall sätta dig med penna och papper och skriva upp i stolpar vad som händer när han dricker. Vad han gör. Hur han gör det. Hur du uppfattar det. Vad som händer när han är ute och dricker osv osv osv. Och detta tar du upp med honom när han inte har druckit på ett par dagar. Bara i lugn och ro. Inte skrika och gorma och gråta. Bara ta upp det och fråga om det inte är något han kan tänka sig göra något åt. Tala om för honom att du inte kommer klara att leva så här i många år framöver. Nånstans kommer polletten trilla ner. Om inte samma dag, så har du åtminstone planterat ett frö. Men det värsta du kan göra är att ta upp detta när han är sugen på att dricka, eller redan fått i sig en del. Han skall vara nykter, han skall må bra och ni skall vara sams. Och det skall finnas tid till att prata i lugn och ro.

Förnekelse är en del av sjukdomen. Och ja; han har problem. Stora problem.

jag vill inte att det ska gå så långt.. men ibland känns det som ett rusande tåg som jag inte kan stoppa.. 

Det kvittar liksom om han är nykter i 2 månader.. risken ligger alltid över oss.. Det skulle nog ta väääldigt lång tid innan jag kunde lita på att han verkligen ska vara nykter! 

Vi har också barn och det känns ju förjävligt om vi skulle separera och han ska ha dem på halvtid.. vem vet vad han ställer till med då`?? 

Vi ska på familjerådgivning nästa vecka.. jag hoppas att det kan ge någon knuff i rätt riktning..