Någon som fått ett nytt liv med Mirtazapin?? Erfarenheter, snälla?

Dom räddade mitt liv. Dessa i samband med kbt vart väldigt bra resultat. Var också underviktig precis som du, och blev efter något år normalviktig.

Du sover bra på dom. Men kan dock vara lite seg den första tiden.

Alla reagerar ju olika. Men jag hoppas dom hjälper för dig!

Åhh vad skönt och höra, jag hoppas på det bästa!

Någon mer??????

 Hamnade i djup depression för två och ett halvt år sedan. Fick då Mirtazapin som jag fortfarande äter, 30 mg/kväll.

Det är svårt att veta vad som egentligen är medicin eller inte. Men jag mår i alla fall otroligt mycket bättre nu. Pluggar på universitetet, flyttat ihop med min kille. Ja livet är nästan normalt. Förutom de grundläggande ångestproblemen, men det ska jag ta itu med med KBT.  

Ett stort + med medicinen är att man sover SÅÅÅÅ gott! Och en god sömn gör mycket för psyket. Bara det att veta att man slipper ligga vaken och vrida och vända på sig i hundra år. 

Fråga på om du har några frågor :)

Det låter ju hoppfullt  Jag är också djupt deprimerad, har ingen lust eller ork med någonting. Vill bara att man en dag ska få känna att "jag mår bra", som normalt folk helt enkelt.

Du hade också djup depression alltså? Hur djup? Kunde du jobba, va social? Hur lång tid tog det innan du märkte förbättring? Det brukar ju oftast ta ett par veckor.

Jag gick från att vara så jävla lycklig ena dagen till att nästa dag ramla ner i ett djupt hål. Min depression var som värst från den dagen ochi 2-3 veckor framåt. Då levde jag i ständig panikångestattack som aldrig gick över. Grät varje minut av varje dag. Duschade inte, åt inte, sov inte, jag bara låg och grät. Hade ingen kontakt alls med utomstående. Bara min familj som stöttade mig, såg till att jag inte dog av svält typ. 

Sedan blev det successivt bättre för varje dag. Men det tog 1,5 år innan jag kunde fungera någorlunda normalt.

Idag fungerar jag nog normalt förutom mina ångestbesvär, men de ligger djupt rotade pga saker från min barndom. Så det är väl det jag måste ta itu med nu.

Måste också säga att det inte bara är att knapra mirtazapin, man får kämpa lite. 

Jag hade som tur var ingen skola när det var som värst, men jag jobbade cirka 10% och jag behövde bara vara ledig någon enstaka gång. Men det var också pga att jag städade på ett dagis, så jag var helt själv då och kunde vara ledsen om jag ville. 

När jag blivit lite (obs, väldigt lite!) stabilare, tog kanske en månad, så fortsatte jag med min hobby. Jag gick på alla träningar även fast jag ibland gick sönder inombords. Jag tvingade mig själv. Så man får kämpa lite för att komma in i vardagen igen. Men det fixar du, ta en sak i taget bara!

Mådde jättebra, men gick på ett år upp 25 kg