Grön som "bonusmamma", råd o tips mottages :)

Anonym (Me)

Äldre 15 Feb 11:19
29 svar

Visa endast Anmäl

Grön som "bonusmamma", råd o tips mottages :)

Har träffat min stora kärlek. Blev introducerad för hans 4 åriga son förra helgen, det gick tipptopp! Var hemma hos dem nu i veckan igen. Ungen sken som en sol hela tiden och vi hade jätte skoj. Han bad mig till o med vara med när godnattsagan skulle läsas. I alla fall, mitt under skoj o stim så råkar jag säga "snart fredag", då blev han tyst och sjönk med huvudet.

Jag frågad honom "gillar du inte fredagar?"
Han: Nä
Jag: Varför gillar du inte fredagar?
Han: Nä, jag ska till mamma då.
Jag: Det ska väl bli skoj att se mamma igen?
Han: Nä, hon är bara sur och arg hela tid
Jag: Varför skulle hon vara det?
Han: Vet inte, hon är bara sur o arg på mig hela tiden.

Jag stod som ett frågetecken och fick inte fram ett endaste ord. Det skar i mitt hjärta när jag inte kom på något att säga. Han lättade stämningen själv med att leka vidare. (Jag snackade med pappan efteråt och han vet att mamman kan vara sur, men han har aldrig hört sonen säga det såhär och till någon "främmande" på det sättet.) Hur hade Ni reagerat? Och framför allt, vad säger jag till sonen i sånna ögonblick? Jag misstänker att jag kan hamna i fler sådana situationer. =/

I morgon ska jag träffa andra sonen, 10år, (bonusbarn egentligen) och jag vet att han tar hand om alla hela tiden. För mig skär det i hjärtat bara jag hör av att hur mycket han tänker på hur alla mår... han är ju bara ett barn? I vilket fall som helst så kommer jag göra allt för att han ska känna sig trygg och avslappnad med mig, jag vill inte att han ska behöva tänka på mina bekymmer eller att jag "snor hans bästa vän (bonuspappan)". Behöver tips på hur jag får honom att känna sig trygg med mig och inte som ett hot?

Jag har NOLL erfarenhet av barn innan. Dock vet jag att barn ska vara barn. Jag sak i alla fall läsa på lite om hur barn fungerar så jag kan förstå bättre. Några böcker eller liknande som ni rekommenderar?
- «
- ‹
- Sida 1 av 2
- 1
- 2
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Grön som "bonusmamma", råd o tips mottages :)
Mirella

Äldre 15 Feb 11:51
#1

Visa endast Anmäl

Jag har aldrig varit i din sits men har vänner som varit det och de har alltid sett till att få "bra" kontakt med mamman, går och fikar ibland och så för barn är jobbiga och spelar gärna ut föräldrarna mot varandra. 4 åringar har ofta lärt sig det och det behöver i te ligga nån sanning alls bakom orden de häver ur sig, de kollar reaktionen för det är den de vill ha, så försök stå över reaktioner och lär känna mamman. Ang 10åringen låter bra att han bryr sig om andra att sen vuxna feltolkar det och pratar om sina bekymmer är knappast 10åringens fel. När det gäller båda så använd sunt förnuft
Anonym (spring!)

Äldre 15 Feb 11:53
#2

Visa endast Anmäl

Det enda jag av erfarenhet kan säga av att inleda en relation med en man sedan tidigare är: spring så långt bort du bara kan innan du sitter fast i helvetet! Sök en man utan barn att bilda din egen familj med. Det är svårt att hitta lyckan i någon annans familj. Oftast så kommer man aldrig att få tillbaks det man ger vilket på sikt förstör förhållandet. Man tröttnar till sist. Och går ut över hur du känner för de så kallade "bonus"barnen.
Anonym (spring!)

Äldre 15 Feb 11:56
#3

Visa endast Anmäl

Med en man med barn sedan tidigare givetvis!
nymedlem

Äldre 15 Feb 14:17
#4

Visa endast Anmäl

Mirella skrev 2014-02-15 11:51:58 följande:
Jag har aldrig varit i din sits men har vänner som varit det och de har alltid sett till att få "bra" kontakt med mamman, går och fikar ibland och så för barn är jobbiga och spelar gärna ut föräldrarna mot varandra. 4 åringar har ofta lärt sig det och det behöver i te ligga nån sanning alls bakom orden de häver ur sig, de kollar reaktionen för det är den de vill ha, så försök stå över reaktioner och lär känna mamman. Ang 10åringen låter bra att han bryr sig om andra att sen vuxna feltolkar det och pratar om sina bekymmer är knappast 10åringens fel. När det gäller båda så använd sunt förnuft
Tycker detta var mycket bra skrivet, ungefär såhär skulle jag också vilja säga.

Ta inte allt så gravallvarligt ts. Jag kan nästan garantera att han säger mindre smickrande saker om sin pappa när han är hos mamman. (möjligen även om dig ifall det ger "rätt" reaktion från mamman)

Ta det lugnt även med 10 åringen, du har inte ens träffat barnet och har redan förutfattade meningar om denne.
Anonym (Me) Trådstartaren

Äldre 15 Feb 14:29
#5

Visa endast Anmäl

Vill tillägga att mamman har psykiskt misshandlat båda papporna till barnen när dem har varit i förhållanden. Där av min oro för ungarna. Det märks väldigt tydligt på min partner idag att han inte hittar på om den psykiska misshandeln. Det finns även dokument för det.
Anonym (spring!)

Äldre 15 Feb 14:35
#6

Visa endast Anmäl

Anonym (Me) skrev 2014-02-15 14:29:46 följande:
Vill tillägga att mamman har psykiskt misshandlat båda papporna till barnen när dem har varit i förhållanden. Där av min oro för ungarna. Det märks väldigt tydligt på min partner idag att han inte hittar på om den psykiska misshandeln. Det finns även dokument för det.

Förstår inte varför du behöver oroa dig för barn som du inte ens känner eller knappt har träffat? Det är ju föräldrarnas sak och är det så att mamman inte är kapabel att sköta sina barn är det din partners ansvar som förälder att reagera på det, du har varken skyldigheter eller rättigheter till barnen. Så akta dig för att klampa in med för stora skor, det kommer att sabotera ännu mer än det kommer bygga upp. Det bästa är att hålla låg profil i början och ge det tid att byggas upp någon slags relation mellan er innan du kommer in och börjar dominera i deras liv.
Defeateris

Äldre 15 Feb 14:38
#7

Visa endast Anmäl

Anonym (Me) skrev 2014-02-15 11:19:15 följande:
Har träffat min stora kärlek. Blev introducerad för hans 4 åriga son förra helgen, det gick tipptopp! Var hemma hos dem nu i veckan igen. Ungen sken som en sol hela tiden och vi hade jätte skoj. Han bad mig till o med vara med när godnattsagan skulle läsas. I alla fall, mitt under skoj o stim så råkar jag säga "snart fredag", då blev han tyst och sjönk med huvudet.

Jag frågad honom "gillar du inte fredagar?"
Han: Nä
Jag: Varför gillar du inte fredagar?
Han: Nä, jag ska till mamma då.
Jag: Det ska väl bli skoj att se mamma igen?
Han: Nä, hon är bara sur och arg hela tid
Jag: Varför skulle hon vara det?
Han: Vet inte, hon är bara sur o arg på mig hela tiden.

Jag stod som ett frågetecken och fick inte fram ett endaste ord. Det skar i mitt hjärta när jag inte kom på något att säga. Han lättade stämningen själv med att leka vidare. (Jag snackade med pappan efteråt och han vet att mamman kan vara sur, men han har aldrig hört sonen säga det såhär och till någon "främmande" på det sättet.) Hur hade Ni reagerat? Och framför allt, vad säger jag till sonen i sånna ögonblick? Jag misstänker att jag kan hamna i fler sådana situationer. =/

I morgon ska jag träffa andra sonen, 10år, (bonusbarn egentligen) och jag vet att han tar hand om alla hela tiden. För mig skär det i hjärtat bara jag hör av att hur mycket han tänker på hur alla mår... han är ju bara ett barn? I vilket fall som helst så kommer jag göra allt för att han ska känna sig trygg och avslappnad med mig, jag vill inte att han ska behöva tänka på mina bekymmer eller att jag "snor hans bästa vän (bonuspappan)". Behöver tips på hur jag får honom att känna sig trygg med mig och inte som ett hot?

Jag har NOLL erfarenhet av barn innan. Dock vet jag att barn ska vara barn. Jag sak i alla fall läsa på lite om hur barn fungerar så jag kan förstå bättre. Några böcker eller liknande som ni rekommenderar?

När det gäller fyraåringen hade jag nog hållt mig till att försöka lyssna och - innan man VET något - kört stilen att "Du vet, ibland är vuxna ledsna och sura men jag tror inte att det beror på att du har gjort något dumt, mamma är nog bara trött..." ungefär. Det SISTA du ska göra är självklart att "kasta skit" på mamman eller förstärka killens intryck av att mamman är arg och sur på honom.. Njut av att få vara med, men se också till att du inte kan uppfattas som att du försöker "ta över" - var en trygg och stöttande vuxen för honom, men ändå tydlig med att biomamman är hans mamma och inte du. Låt också honom få mycket kvalitetstid med sin pappa såklart..

När det gäller bonusbonussonen hade jag låtit honom ta alla initiativ. Vänta tills han närmar sig dig och visa då att du är öppen och intresserad av honom men att du finns till för honom och inte tvärtom. Ge även här mycket kvalitetstid mellan honom och bonuspappan - exempelvis låter du dem leka/umgås medan du fixar maten eller liknande - om det inte är så att pappan och bonussonen ska fixa maten tillsammans, så kan du umgås med fyraåringen som du verkar ha fått bra kontakt med redan.

Lycka till, med lite smidighet och lyhördhet kommer du att fixa det här galant!
Mirella

Äldre 15 Feb 14:52
#8

Visa endast Anmäl

Anonym (Me) skrev 2014-02-15 14:29:46 följande:
Vill tillägga att mamman har psykiskt misshandlat båda papporna till barnen när dem har varit i förhållanden. Där av min oro för ungarna. Det märks väldigt tydligt på min partner idag att han inte hittar på om den psykiska misshandeln. Det finns även dokument för det.

Vad vill du med tråden när du slänger ut detta? Jag uppfatta att du ville ha tips och råd för att få bra kontakt med barnen och helt plötsligt känns det som du vill baktala mamman med nåt sånt här. Ligger det en uns sanning i det du säger så undrar jag varför barnen är kvar hos mamman, vad gör papporna för att barnen skall må bra när de lämnat dem hos nån de säger misshandlat dem? Dubbelmoral
nymedlem

Äldre 15 Feb 15:17
#9

Visa endast Anmäl

Du känner oro för ett barn du har träffat EN gång och ett barn du ALDRIG har träffat och detta enbart baserat på din nya killes ord?!

Jag känner oro för dig och vad du kan "ställa till med" för dessa barn om du inte backar ordentligt och det nu genast!
Fånga dagen

Äldre 15 Feb 16:17
#10

Visa endast Anmäl

Mirella skrev 2014-02-15 14:52:38 följande:

Vad vill du med tråden när du slänger ut detta? Jag uppfatta att du ville ha tips och råd för att få bra kontakt med barnen och helt plötsligt känns det som du vill baktala mamman med nåt sånt här. Ligger det en uns sanning i det du säger så undrar jag varför barnen är kvar hos mamman, vad gör papporna för att barnen skall må bra när de lämnat dem hos nån de säger misshandlat dem? Dubbelmoral
Jag har aldrig förstått varför man håller inne med sån viktig information i trådstarten. Nej, det ska portioneras ut lite i taget.. Det är mer regel än undantag.

«
‹
Sida 1 av 2
1
2
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Grön som "bonusmamma", råd o tips mottages :)

Grön som "bonusmamma", råd o tips mottages :)

INNEHÅLL