Min kompis pappa tog livet av sig

Åk till din kompis och krama om denna. Våga dig in men var beredd på starka känslor. Det räcker att mest lyssna.

kram  

Finns det något jag kan ta med mig? Vad brukar man behöva när man är i sorg? Mat? Godis? Blommor? Förutom kramar alltså... vet liksom inget. 

Mat , blommor och sånt behöver du inte ta med . Du är det som duger och bara du . Att ha någon där . Hon kanske inte kommer prata med dig utan bara kommer vara tyst . Men att ha ett stöd som kan lyssna , ge en axel , el en famn är värt guld . Att du bara åker dit kommer betyda mkt .

Jag tror de är bäst att låta henne sörja lite först, om några dagar kan du skicka ett till och skriva "hur är det med dig? Tänker på dig"! Jag har själv haft dödsfall i familjen nyss, och visst är de skönt att folk bryr sig men jag vill inte ha folk springandes hemma hos mig, för mig har det bara varit jätte jobbigt när telefonen plingar konstans med sms som ska påminna mig om hur "för hemskt" detta är. Jag behöver tid, hon vet nog att du finns där för henne.... Tycker du ska ge henne lite tid också, lycka till kram

Ring din vän, säg att du kommer klockan....... , om det är OK, och har med dig t ex fikabröd. Åk dit och var beredd på att lyssna, ställ inga krav. Ställ inte frågan: -Hur mår du? Hur har du det? för det kan hon inte svara på. Säg inte att du förstår hur hon känner, för det kan du inte göra eftersom sorgen är så personlig. Det viktigaste är att du finns där för henne.

Fråga henne om du t ex kan handla åt henne, passa barnen, gå ut med hunden, skjutsa henne någonstans, ser du att det finns disk så diskar du. I en sådan här situation är det du som ska hjälpa henne, inte hon som ska be om hjälp för hon är van att klara saker själv. Det är bättre att du gör någonting praktiskt, t ex lagar mat, för hon är förstås i chock och kan inte tänka klart. Under ert samtal dyker det kanske upp saker som du kan vara behjälplig med.

När jag var som mest sårbar så kom mina grannar in och sa att de skulle klippa gräset åt mig, en annan kom och bjöd in mig på lunch. Efteråt inser jag att det var just sådana saker jag behövde hjälp med, vardagssaker som man inte ens tänker på, men som underlättar och gör bördan lättare att bära.

Jag hade uppskattat att ha en vän som du!