Läste en upprörande debatt om otrohet. Jag är jätte emot otrohet. Men är nyfiken på hur ni upptäckte det. Vad va signalerna? Accepterade ni att ni blivit bedragna. Och sen måste man väl haft på känn att ens partner inte är otrogen eller kom det som en chock?
Ha på känn att ens partner ÄR otrogen ska det stå. Har haft en kompis dör det kom som en chock. Barn bra sexliv och kära.
Jag upplevde ett avvikande beteende från hans sida och det gav mig en dålig magkänsla. När jag ställde honom mot väggen förnekade han inte ens. Efter ett halvhjärtat försök att reparera det tog jag ut skilsmässa.
Har man råkat fylleknulla med någon eller någon liknande "engångsgrej" så tycker jag att de inte är så farligt. Har man däremot inlett något förhållandeliknande med någon annan är det en annan sak.
en varninglampa är att ens partner plötsligt blir sjukt svartsjuk och ska veta allt om vad och alla.
så kom jag på exet,hans beteende,nya kläder,har mobilen på ljudlös i fickan osv osv
Man råkar inte va otrogen. Om man fungerar så kan man väl ha ett öppet förhållande med sin partner då. Skulle du inte bli ledsen? Älskar du inte henne? Man super sig inte full så man inte vet vad man gör när man är en vuxen ansvarsfull människa. Du e rätt ung va?
Kan det va så att ens partner är svartsjuk om han/hon blivit bedragen i sitt tidigare förhållande. Att man är mer på sin vakt? Att det kan misstolkas
Ett ex, länge sen. Han hade en tjejkompis som han hängde mycket med, och när han i stort sett från en dag till en annan slutade prata om henne så visste jag.
har man levt tillsammans en längre tid så känner man sin partner bra och avviker beteendet från det vanliga så känner man instinktivt att nåt stämmer inte. magkänslan ska man alltid tro på för den får man inte om relationen superduper bra.
Magkänslan säger mycket. Jag har fått lära mig att skiljande magkänslan och hjärnspöken. Vet sen tidigare att det klassiska är två konton på datan med lösen. Mobil i fickan in på toan. Ljudlös telefon. Avstånd från närhet. Sena utekvällar. Svävande svar och pratar inte om jobbet som innan för att i mitt fall va det då det skedde.
Om man verkligen älskar sin partner är man inte otrogen! 
Om ni har nära kontakt med kramar så känner du ny lukt. Har han /hon varit med någon så känner du ny lukt lite överallt , kläder kropp.
Ett tips
Tror inte det finns några tecken som kan funka på allt. Ja, för en del men inget som man med 100% säkerhet kan säga är ett bombsäkert tecken på att partnern är otrogen. Jag tror snarare på den beryktade "magkänslan" eftersom den brukar infinna sig innan man börjar leta tecken.
Just det där med tecken kan vara förrädiskt för början man tro att en person är skyldig så är det lätt att se bevis på det i det mesta den gör. Oavsett om det nu handlar om otrohet, eller i någon annan situation. Men kan lätt projicera det man fruktar eller misstänker på personen och då se det man (inte) vill se. Dessutom är det så att man alltid får höra berättelser om tecken som senare visade sig vara en pågående otrohet men aldrig höra motsatsen där de hade fel (för vem vill berätta en sådan).
Trots detta så kan vissa förändrade beteendemönster peka på något. Då med att man redan innan har fått en magkänsla att något inte är som förut. Att personen verkar dölja något och även på kort tid blivit annorlunda. Återigen finns det ingen generella tecken på det som funkar på alla så felmarginalen är fortfarande stor.
Ett exempel på detta är att vissa otrogna kan plötsligt blir mer kärleksfulla hemma och vill ha mer sex medan andra otrogna kan dra sig undan och bli mer avståndstagande. Sen finns det de otrogna som inte förändrar sig något utan är precis som vanligt (så uppfattar den bedragne det iaf). Till dessa kommer även de oskyldiga som kan ha precis samma beteende trots att det inte ens tänkt tanken på att vara otrogen. Mao, det finns utrymme för feltolkningar. Vilket ibland kan orsaka svartsjuka eller oskyldigt anklagande och slitningar på förhållandet.
Det jag försöker säga är att man måste vara lite försiktigt med bevistolkningen så man inte skapar något som inte finns där. Men känns det olustigt i magen så är det vissa som menar att man kan man börja föra någon typ av "dagbok" över när misstankarna kom just den dagen, vad det var som triggade det hela, hur det hela utspelade sig och vad som hände innan känslan kom. Med tiden kommer man då kunna se ett mönster på om det är en själv som inbillar sig eller det är tydligt att just dessa dagar/tider så sker det oftast, eller om personen har svårt att hålla ihop sin historia över tiden.
Men jag varnar här att man skall vara försiktig med att "spionera" på någon eftersom det för vissa lätt kan spåra ur och man ser saker som inte finns där. Därför tror jag att det bästa är att konfrontera personen och fråga rakt ut - "Det här kanske låter konstigt men jag måste få fråga - Finns det någon annan?"