Kan chefen tvinga mig att gå en utbildning jag inte klarar av?

Berätta för chefen hur du mår av det så måste chefen anpassa utbildningen så att du klarar av den.

Jag gjorde det sist, jag i princip bönade och bad om att få slippa. Men han tvingade mig ändå. Det blev ingen anpassning överhuvudtaget.

Prata med facket.

hur ska du klara att sköta ett arbete om du inte klarar att gå en EN dags utbildning? Jag har gått liknande utbildningar och det brukar inte vara så att man måste säga så mkt om sig själv. De som vill gör det, övriga kanske  mest lyssnar. Det är den erfarenhet jag har.

Har du någon form av diagnos sedan tidigare (social fobi eller liknande?) som gör att du tycker det här är jobbigt?

som chef kan jag förstå att man inte "ger med sig" bara för att en anställd inte vill gå en utbildning. Om utbildningen anses viktigt för arbetsgruppen så får nog personen ge en väldigt tydlig förklaring  till varför man inte kan. Har du berättat om din ångest och hur det känns? Om inte, så förstår jag chefens svar

Jag vet inte, jag ogillar sådana övnignar också, skulle nog göra allt för att slippa. Men jag funderar på om du nu tvingas dit, så är det väl ingen som tvingar dig att öppna munnen.
Frågar dom, så svarar att du är privat av dig och tänker inte säga ett ord om ditt privatliv offentligt.

Jag misstänker att det är en ska temabuilding-historia som det rör sig om.

Du kan också prata med psykologen innan och berätta om din sociala fobi, en utbildad psykolog borde veta att det är en total fel arena för dig och kanske kan stötta dig gentemot chefen

sorry...nu såg jag att du hade skrivit om social fobi...

men vet din chef om det?

Jag har arbetat där i 2 år och klarar av arbetet utan problem, det är endast vid den sortens sammanhang som jag inte fungerar. Och visst, jag kan ju vägra att säga något under utbildningen, men då stirrar alla på mig av den anledningen. Vid social fobi så är det fruktansvärt att sticka ut på ett eller annat sätt, och att ha allas blickar på mig varenda gång jag säger "pass" när det är frågor, det blir inte roligt. Förra gången var det också övningar som skulle göras två och två, då förstör jag för den andra om jag vägrar samarbeta.

Jag sa faktiskt inför hela gruppen sist att jag tyckte att såna här dagar är jobbiga och att jag var väldigt nervös. Psykologen såg definitivt på mig hur tufft det var för mig och frågade också flera gånger "tycker du att detta känns väldigt jobbigt?" och jag svarade "ja" varenda gång. Hade det varit med mina närmsta kollegor så hade det varit lättare, men här blandar man hej vilt så man känner inte personerna som man går utbildningen med. Det känns så orimligt att en person ska behöva lida sig genom en sådan extrem stressfull situation för.. ja jag vet inte ens vilket syfte. Jag har inte direkt haft någon användning av det i mitt arbete då jag inte jobbar med människor utan är administratör på ett kontor. Jag har ju mina kollegor men de känner jag bra och vi står varandra väldigt nära redan. Chefen kan inte motivera på vilket sätt utbildningarna är viktiga för mig att genomföra.

Jag har lite svårt att förstå vitsen med den typen av sk utbildningar. OK, man vill förstärka gruppen, teamet, få en sammanhållning på arbetsplatsen, men jag tycker det är fel väg att gå.
Jag är väldigt anti den typen av sk kurser, utan social fobi eller något annat (vilket kanske gör det lättare för mig att kunna säga ifrån)

Vi har några kolleger, den ena vet jag har AS, de andra vet jag inte vaför, som undviker alla typer av gemensamma sammankomster (och då är det direkt arbetsrelaterat och självklart trevliga aktiviteter också), men det är inget som någon är negativ till. Men så har vi en chef som är lyhörd.

Stå på dig

Ring facket och prata med dom. Ordna även ett läkarintyg där det står att du inte klarar av detta.

Men kan en läkare skriva ett intyg trots att man inte har någon egentlig diagnos i nuläget? Detta är ju bara rester från den sociala fobi jag lidigt av tidigare, som jag hanterade på egen hand. I dagsläget uppfyller jag nog inga diagnoskriterier eftersom det bara är i såna sammanhang som jag i princip blir ett nervvrak.

Du kan alltid ringa din VC och se vad de säger....

Såklart du ska slippa gå utbildningen, prata åter med chef, hon måste kunna motivera varför du har användning av den i ditt jobb. Hon har säkert en budget och en summa ska gå till utbildning, du kan ev föreslå annan kurs som du skulle ha nytta av mer. Har själv gått sån kurs med psykolog med arbetsgrupp och man behöver absolut inte berätta privata saker, det skulle vara suspekt annars. Det handlar oftast om att utvecklas som grupp och att kunna arbeta tillsammans mot gemensamt mål osv...

Andra upplever nog inte att de är privata medan jag gör det. Förmodligen för att jag upplever det som privat att överhuvudtaget tvingas visa något av min personlighet för nya människor. Jag är väldigt tyst och tillbakadragen vid nya gemenskaper, det tar lång tid innan jag vågar visa något av mig själv överhuvudtaget. Jag kan förstå att chefen tycker att jag är tramsig, men jag kan inte hjälpa att jag känner så här. Jag valde mitt yrke just för att jag skulle slippa utsätta mig själv för den sortens situationer. Jag har kämpat mig genom allt det under studietiden, jag tycker att jag gjort mitt faktiskt. Visst ska man kanske kämpa mot sin ångest, men jag har andra saker som jag prioriterar att arbeta på. Det här är ju bara till ett problem vid ett fåtal tillfällen.

Vad är ditt yrke?

Administratör.