Är det ok att säga att man inte vill ha vissa presenter?
Både jag och min sambo är väldigt måna om att inte vara till besvär. Vi bor relativt trångt och jag är rätt stökig av mig, så helst vill vi undvika att samla på oss för mycket saker för att hålla det trivsamt hemma. Vi sparar t ex. till dyrare skor och jackor så att vi bara har det som faktiskt behövs och vi har gått över till att köpa e-böcker och e-tidningar så att vi inte har sånt liggande i lägenheten.
Problemet är att båda våra familjer är sådana som tycker att det är roligast och smartast att köpa många billigare saker istället för färre dyrare. De kan spontant komma hem till oss med 10 muggar från Dollarstore och 15 burkar vita bönor från Lidl. Till jul får vi en massa småkrafs var och allt är inte så litet heller. Min sambo fick t ex. en jättelik spexig "hundmatskål för män". Alla våra köksskåp svämmar över och vi har använt varenda kvadratcentimeter under sängen. Då och då får vi åka till IKEA och köpa fler förvaringsboxar.
Självklart rensar vi ur regelbundet, men då får det bli saker vi själva har köpt eller riktigt gamla presenter. Vi har inte hjärta att slänga ut sånt vi har fått och dessutom brukar våra familjer glatt prata om presenterna vi har fått och vilka fynd de var. Det skulle vara så skönt att ha lite mer kontroll över vad som kommer in i vår lägenhet. Numera brukar vi önska oss saker som inte tar för mycket plats, t ex. ETT doftljus, EN mugg ur kollektionen vi samlar på, EN burk pesto eller någon annan festligare matvara, presentkort på e-böcker eller iTunes så att vi kan köpa musik och film. Vi brukar få det vi önskar oss, men likförbannat tillkommer det minst en korg med annat småplock för att "vi önskade ju oss knappt någonting".
Är det taskigt att till nästa födelsedag säga att vi helst inte vill ha för många separata presenter för att vi vill ha det lätt att hålla ordning hemma? Det skulle vara så skönt, men vi vill verkligen inte bli sedda som besvärliga och snobbiga. Hur skulle ni reagera om en släkting sa så till er?
