Hur slutar man ta åt sig av taskiga kollegor?

Funderat på att gå till en psykolog för att få riktig hjälp med detta?

Anses inte i tillräckligt behov då det krävdes mobbing eller att jag mådde så dåligt att sjukskrivning var ett faktum. Har inte råd att gå privat.

Kan du ge något eller några konkreta exempel på vad som händer?

Känner igen mig i din situation. Blev kraftig mobbad med taskiga kommentarer av 2 kollegor på ett tidigare jobb.
Blev så klart ledsen men började tänka i andra banor för att inte ta åt mig som;

ni känner inte mig ett dugg....tyck vad ni vill
jag vet att jag duger, och är till och med bättre än ni, fast det vet ni inte om....så jag bryr mig inte
om ni bara visste vad jag tycker om er.....massor.....men jag behåller det för mig själv

Det hjälpte mig

Svårt och jobbigt... Jag har varit i samma sits och hittade väl heller ingen 100% lösning utan slutade tillsist. Insåg att det inte är hållbart att gå till ett jobb där man mår dåligt och blir illa behandlas varje dag. Men det som hjälpte medan jag var där var väl att helt gå upp i jobbet och försöka ha så lite kontakt som möjligt med de personerna. Tillslut började jag också visa att jag blev arg och sa rätt ut ex "det var väl onödigt sagt" vilket fick dom att backa lite. Dessutom sa en vän till mig något klokt som faktiskt gjorde att deg kändes lite bättre, nämligen att dessa personer förmodligen mår dåligt själva, för om man mår bra och är lycklig har man i te behovet av att trycka ner andra. Jag tänker att det ligger mycket i det och att börja tänka att de förmodligen inte trivdes vidare bra med saker i deras liv och därför gav sig på andra gjorde att det faktiskt kändes bättre på nåt vis. Hoppas det löser sig för dig, du ska inte behöva ha det så!

Gör som jag - sluta. Jag startade eget, det bästa jag nånsin gjort! Hade två totalt puckade chefer, knäppa baktalande kollegor som dessutom inte kunde sitt jobb (jag fick göra deras sysslor) osv.

Kommer ALDRIG ta en anställning igen, vill själv bestämma mitt dagliga arbetsumgänge. Som egen och chef så har jag makten. Det känns så j-a bra. Hoppas det löser sig TS - jag vet vad du går igenom. Jag hade 5 års helvete på min förra arbetsplats innan jag sa upp mig och startade eget. Lycka till!!

Ingen av dessa personer är tillfreds m sig själva privat så därför lever de sina jobb, något de gärna kommenterar m "vi stannar kvar och jobbar", "jag har varit här i helgen"... Hade de inte varit så beundrade av chefer (för projekt jag styrt upp) hade jag nog inte brytt mig. Nu vill de få mig att framstå som "smitare" som går hem (jobbet är fullt möjligt att genomföra på arbetstid) och om jag påpekar min delaktighet i projekt som gått bra framställs jag som "divig"/ngn med bekräftelsebehov (och blir du uppläxad om att det är ett team-work). Om dessa två kollegor inte varit så småspydiga alternativt behandlar mig som luft, men fjäskar järnet för att få övriga kollegor att beundra deras "ödmjukhet", hade jag bara sett dem som "klagande martyrer". Jag vet nu att en av dem gärna skulle se att jag slutade. Men jag trivs i övrigt bra m alla andra kollegor, jobbet i sig mm så jag vill ogärna sluta.

Är ditt största problem att de faktiskt får det att låta som du som inte bidrar så mycket?

JAAAA     Jag vill starta eget och börja tillverka strössel

Det är ju bra att du kan se att de inte har ett bra privatliv, kanske kan du ta det till dig ordentligt och verkligen fokusera på det. För sitter man helger och kvällar med ett jobb som bara kräver arbete dagtid så är det ju säkerligen som du säger, att de inte har något bättre att komma hem till. Kanske har du något de är otroligt avundsjuka på hemma: man och barn eller tvärtom singel och lever livet :) Och tar de åt sig av beröm för saker du gjort så är de ju uppenbart imponerade av ditt arbete. Men skulle du våga "sätta dem på plats" genom att snäsa ifrån? Jag var jätte nervös att göra det för min kollega var väldigt hård och kall och riktigt hånade andra så jag förväntade mig att hon skulle bli jätte arg och få mig att gråta. Men tvärtom som backade hon och började ursäkta sig och skämta bort det hon sagt. Det kändes faktiskt bra att stå upp för mig själv!

Mitt enda råd är att fokusera på att gå inåt. Du känner ditt värde.
Låt de inte ta det ifrån dig. Det andra är nog att byta jobb..eftersom det inte är ngn bra miljö att vistas i länge.

Annars kan du väl fräsa ifrån? Läs Elaine Eksvärds böcker om härskarteknik? Finns sätt att ge igen och lära sig hantera sånt.

Ett annat sätt är att helt enkelt säga:

-Menar du att vara elak?

-Nej?

-Jag upplever dig som elak.. och jag önskar att du kunde fundera litet över din attityd och hur den uppfattas, jag blir faktiskt illa berörd. 

Det brukar fungera på de som är småtaskiga. 
 
Stå på dig!

Gå via landstinget? Efter några gånger får man ju högkostnadsskydd.

När jag var yngre och min självkänsla vacklade läste jag boken:

"Älska dig själv" som var fantastiskt enkel och lättläst. Använder det än idag när det känns som ett det behövs.

Vilken skitkommentar.

Det svåra ligger i att berörda personer inte ser något fel hos sig själva. Att ifrågasätta dem blir som att prata m en vägg. Felen ligger hos alla andra.

Ignorera, om de verkar vänta sig ett svar: "Det ska jag Veeeeeeeeeerkligen tääänka på" *överdrivet leende*, alternativt endast ett leende, återgå sedan till vad än det var du gjorde. De borde tröttna rätt fort.

Jag klarade mig igenom skolan genom att se alla som håller på och försöker mobba som exakt det de är: idioter. Vilka jäkla värdelösa liv de måste ha liksom, att de inte har något bättre för sig.

Tufft läge. 

Jag hade nog sett det som en extremt rolig utmaning att roa mig kungligt på deras bekostnad. Men jag har ju jobbat med mig själv en del genom åren. 

Du har varit där ett tag och tagit det ett tag och då är det extremt lätt att tappa sugen.
Jag vet inte om det hjälper dig.. men jag hade en vän som jobbade och hon har varit mobbad. Hon hamnade i kassan på ett större varuhus och hon var väluppfostrad. Hon var otroligt duktig på kundhantering av just den anledningen.
Hon kunde replikera på vad som helst. Jag blev imponerad och lärde mig mycket av henne.

Desto otrevligare folk blev-desto trevligare blev hon. Desto mer de blev arga-desto mer log hon.
Sen när chefen gav henne en annan avdelning (trots löften om att det inte skulle ske) hämnades hon med att ge bort 5-krs plastpåsar en hel dag. När de bytte system och en praktikant hade tagit hennes pärm med de nya koderna så slog hon in långfredagens samtliga varor som 5-kr. (Mycket lax och det var storhandlingar.)

Det handlar alltså om att byta jobb eller försöka roa dig på deras bekostnad, med humor eller vilken metod som helst. Jag minns när vi gick in på statoil hon och jag en gång och hennes kort var gammalt och fungerade inte alltid. Så säger killen i kassan snobbigt och nedlåtande:

-Jasså...har du redan gjort slut på dina pengar den här månaden? 
Hon svarade snabbt som ögat:
JAG gör aldrig slut på mina pengar innan jag får nya.

Med trycket på JAG så syftade hon direkt på att han gjorde det. Hon förolämpade honom tillbaka så snyggt att jag inte tror att han uppfattade det ens. 

Vanligen så har det uppstått på grund av avundsjuka eller något annat. Hitta din metod för att hantera dom.
Eller byt jobb och hantera det så gott det går.

De får dig att känna dig mindre -vilket får dom att känna sig större.

Hittade den här nu och vet inte om det kan hjälpa dig:

www.foreningenstopp.se/

blogg.foreningenstopp.se/

Kika runt på sidorna och kolla om du kanske kan hitta mer info här?

HIttade det här med-vilket styrker att det finns något att vara avis på..

350 000
mobbas av chefer eller arbetskamrater enligt Arbetsmiljöverkets senaste undersökning.

De drabbade är oftast högpresterande och och drivande medarbetare på arbetsplatsen.
Grogrunden för vuxenmobbning
Pressad arbetssituation.
Rädsla för uppsägningar.
Dåligt ledarskap.
Auktoritär organisation där handlingsutrymmet är begränsat och de anställda har svårt att påverka arbetssituationen.
För lite stimulans.
Oklara mål, regler och rutiner.
Konkurrens eller avundsjuka som innebär överdriven bevakning av varandra

----

Vad kan man göra om man blir utsatt?

- Det man kan göra är att dokumentera. Skriv ner datum, klockslag, vad som händer, när det händer och så vidare. Det är mycket enklare om man har det när man ska gå och söka hjälp hos till exempel facket. Men allt för få får den hjälp de behöver.

- Om man är utsatt är det viktigt att man behåller livet utanför jobbet. Man ska se till att behålla fritidsintressen, sina vänner och inte stöta bort utan söka hjälp. Det kräver väldigt mycket av en och är jättesvårt att ta sig igenom sådant här.

När ska man ge upp?

- När det kommer till mobbning så finns alltid en maktobalans. Det är svårt att ändra på det faktum och i det läget har det man säger ingen effekt. Saknas uppbackning från kolleger och chefer är det oerhört svårt, det är svårt ändå! Ju mer jag arbetar med det här ju mer känner jag att det är rätt att lämna arbetsplatsen när man råkat ut för mobbning och inte får någon backning. Det är allt för tufft att vara kvar.
---

Jag önskar att du hittar något som kan hjälpa dig vidare.

Och sen...

hittade jag det här...

www.socav.gu.se/digitalAssets/1393/1393044_19kraenkningar.html

Du får leta runt litet och googla mer. Hoppas ngt av det jag skrev kan ta dig lite vidare.

Känner med dig.