Min kille håller på att bli en jäkla fjortis

Det är inte du som har blivit tant då?

Jag har inte blivit en tant, jag har alltid varit en - och han var ju min gubbe! Jag gillar inte alls sättet han har förändrats på, jag tycker han har blivit väldigt tramsig och omogen. Säger och gör saker som han tidigare inte hade gjort, som han tidigare förklarat som puckat. Det hela känns som om det skulle vara någon slags 40-årskris, fast i 20-åldern... Jag vill att han ska bli som vanlig igen.

Skit i anonym (UUU) kommentar!

Du vinner inget på att gå dit och säga till när din pojkvän skypar och säger idiotiska saker. Tyvärr. Han kommer mer känna att du förlöjligar honom framför hans kompisar och därav blicken.

Gillar du inte hans nya vana, prata med honom och försök hitta på roligare saker med honom och era vänner IRL. Byt ut hans tid med datorn till aktiviteter som ni båda gillar. Då kommer det du inte gillar rinna ut i sanden.

Jag tror inte på förbud, däremot kan du säga att du vill vara mer aktiv med honom.

Jag bad dessutom om konstruktiva tips, det där var inget sådant.

Jättebra tips! Tack. Dock så gör vi inte så mycket på fritiden och vi har inga gemensamma vänner att göra något med. Han bor mitt ute på landet, så just där kan man inte göra något mer än att ta en promenad (på en väg, det finns bara en väg). Jag har nyligen bearbetat social fobi och han har utvecklat det det senaste halvåret, så det är lite svårt att gå ut och göra saker med... Skummade igenom en hemsida för någon vecka sedan och hittade av en slump en bok om aktiviteter för par och då jag direkt tänkte på oss, kanske ska klicka hem den och se om vi kan utmana oss själva.
Vill verkligen kunna erbjuda något roligare att göra än datorn, men det man kan göra ute hos honom har vi redan gjort 100 000 000 gånger om och då är det inte så kul längre... Klickar nog hem boken med en gång!

aha, det förklarar saken lite mer.

Jag har en kompis som har samma problem som du. Killen sitter vid datorn hela tiden. Hon har börjat göra saker för sig själv och även hon tycker att det är trist att höra konversationerna från "gänget " hennes kille häänger med.

Köp hem boken, i alldra bästa fall är detta ett utryck för att din kille inte vågar göra något själv och istället vänder han sig till något som är tryggt och inte alls lika farligt som IRL. Om det är så tror jag mer på att entuiasmera honom och få honom att vilja göra saker med dig. Så att datorn inte blir allt för viktigt.

Kan ni starta projekt tillsammans? Renovera, bygga en gäststuga, bastu??? Måla huset?

Jag både älskar och hatar datanördar. De är roliga så länge man kan få vara med och prata spel och spela, men det är när de spenderar 5 timmar med att snacka skit med andra nördar som jag vill slå sönder hans datorskärm.

Hoppas boken kommer snabbt! Hoppas också det väcker någon slags reaktion hos honom så han förstår att jag verkligen vill göra saker med honom. Att måla huset vore hur kul som helst - om vi hade haft ett. Båda bor i hyresrätter, så vi är rätt begränsade. Jag bodde tidigare i en HSB-lägenhet och då fanns det ett hobbyrum i källaren man kunde utnyttja för att måla om stolar är vad som helst. Här har vi det inte utan har en liten gård utanför porten. Både han och jag skulle vilja åka ut på utflykter och t.ex. fiska, men båda saknar körkort så det är inte heller att tänka på. Nu när det börjat krisa sig såhär har jag dock ansökt på körkortstillstånd och jag hoppas verkligen jag lyckas få det snabbt så vi kan åka ut och göra saker.

Vill säga att hans beteende har eskalerat idag. Han har själv startat ett trollkonto och anslutit sig med en massa andra troll (varav jag anmält nästan ett dussin i smyg idag, jag hatar verkligen troll). Jag frågade varför han hade det och jag fick inget vettigt svar, men jag antar att han vill kunna göra saker han annars inte skulle våga.

Jag har i alla fall förklarat för honom hur jag känner med hans nya umgänge, att han har förändrats i sitt beteende. Nu är han mer normal i alla fall mot mig, men jag tycker synd om hans andra vänner som råkar ut för detta. Igår bråkade vi, dels om detta, men blev sams idag. När vi träffades berättade han om hur otroligt roligt han hade igår (med sina nya kompisar), han hade nog aldrig skrattat så mycket i hela sitt liv. Jag hade suttit hemma och tittat på dramafilmer, ätit glass och gråtit ut mitt hjärta. Det är väl bra att han är glad och så, men jag blev liksom ledsen när det kändes som om han inte alls hade påverkats utav vårat bråk... (Ååh, innerst inne hatar jag hans nya kompisar och önskar att de aldrig hade fått kontakt med varandra!!!) Men som sagt så har han börjat bete sig lite vettigare mot mig, det är ju en förbättring (även om han redan tagit 2 steg tillbaka och skapat ett trollkonto).

Uppdatering: Boken hann aldrig komma (försvann det på postkontoret? jag har ingen aning...) och killen gjorde slut med mig idag (igår, tekniskt sett, under lördagen alltså). Känner mig ensammast i hela världen just nu, men jag antar att det kanske är ganska vanligt. (Min kille har ju i all fall sina vänner att chatta med... och där kom jag av mig själv, mitt EX menar jag.)

Han vill fortsätta vara vänner eftersom han fortfarande älskar mig. Jag kan gå med på det i viss grad, men saken är ju den att jag är kär i honom. Tanken av att träffas utan att pussas känns olidlig. Skulle han flirta/fria med någon annan skulle jag aldrig kunna acceptera det heller, jag vet inte om han kommer förstå det. Men jag vill vara med honom och vet inte vad jag ska göra om dagarna annars.

Och jag som gnällde över att han betedde sig som en fjortis, nu önskar jag ju bara att jag kunnat fortsätta vara tillsammans med honom. Han kunde ha betett sig hur fan som helst då. Jäkla skitdag.

Han vill ha kakan och äta den, kunna göra som han vill men alltid ha dig att gå tillbaka till.

Om du inte var kär i honom hade du då velat umgås med någon som beter sig så barnsligt som han gör? Som har börjat bete sig nedlåtande mot andra osv. Din förälskelse går över såhitta någon som du kan se upp till som delar dina värderingar.

Mitt råd är släpp taget och gå vidare. Bli inte förvånad om han en dag då står där och vill ha dig tillbaka, men säg då nej.

Vore jag inte kär i honom så skulle han fortfarande vara min bästa vän. Skillnaderna hade väl varit att jag inte hade velat ha någon sexuell relation med honom eller skulle erbjuda mig att ta med några av hans strumpor och tvätta hemma hos mig när hans tvättstuga är fullbokad.

Tänk om den inte går över? Jag har en bokstavskombination och i min personlighet ingår det liksom att jag inte bara har svårt för förändringar, utan också är otroligt envis och liksom omedvetet "bestämd". Jag hade inte blivit tillsammans  med honom om jag inte känt att jag velat gå all in och spendera mitt liv med honom. Jag har sett honom som min livspartner.

Just nu känns ett "gå vidare" som något omöjligt, även om det är rådet. Det som möjligen skulle paja min kärlek och min lust för honom skulle väl vara om han gick vidare med någon annan. Fast då skulle jag varken vilja vara vän med honom eller någonsin se honom igen, snarare knipsa av hans pungkulor och skicka dom till "den nya" med posten... Just nu känns det så i alla fall.