Ni med tonårsflickor med add/adhd

Min dotter har svårt att koncentrera sig, ångest, bryter ihop för minsta lilla, pratar hela tiden mm.

På det du beskriver så tycker jag ni ska kolla upp om hon har adhd, känner igen så mycket från min tjej.

Hon är 13 år.

Det låter som adhd. Sökte för depression när jag var 16. Fick adhd-diagnos när jag var 19. Adhd syns oftast inte lika tydligt på tjejer som på killarna.

Tack för svar.

Vart och hur görs en utredning angående adhd?

Jag har fått diagnosen adhd/add.
Jag är också en infernalisk ordbajsare, pratar alldeles för mycket och har likt TS dotter alltid gjort så. Jag är inte heller hyper utåt sett utan jag är det på insidan, i tankarna. Jag hetsar lätt upp mig och har svårt med minnet och koncentrationen, tappar ofta tråden och ibland kan de enklaste vardagssysslor vara nästintill omöjliga att utföra på rätt sätt.
Jag kan inte sortera ut vilja ljud jag vill lyssna på t ex. Det kan vara ett ljud som någon annan uppfattar som ett bakgrundsljud eller ett buller och som inte stör dem men för mig kan något sådant göra att jag inte kan höra vad en person säger eller läsa en bok. Alla ljud och ljus är mer eller mindre irriterande och kläder skaver på kroppen och gör att jag är konstant medveten om jag har ett plagg på mig som retar huden och då blir koncentrationen bara så där.

Att inte kunna sortera bort intryck är en av nackdelarna med add/adhd, och för mig så gör det att jag lätt bli väldigt trött. Speciellt när jag ska göra nya saker eller befinner mig på nya platser. Jag har en IQ på översta gränsen av normalsnittet men att inte ha förmågan att lära mig saker så som jag vill och i den takt som andra gör, gör att jag blir ledsen och ibland deprimerad. Det är mycket enklare för mig nu när jag är vuxen och kan välja mina rutiner lite mera men under skoltiden trodde jag bara att jag var lat och dum som inte kunde lära mig hur jag än gjorde. Det resulterade ju i att man lätt gav upp. Men det känns bättre sedan jag fick min diagnos och en förklaring på varför. Jag är fortfarande väldigt glömsk och har vissa svårigheter med att planera men mitt största problem är väl att komma igång med saker och att slutföra uppgifter.

 
Det är stor skillnad på pojkar/män som har adhd och på hur det yttrar sig på tjejer och sen är det också ganska olika för alla och det är många som säger "ja men så där har jag det också och jag har inte adhd!" Ja det stämmer ju förstås, och det är när det blir ett sådant problem att sköta vardagen ordentligt som man först har ett problem. 

Jag rekommenderar dig att läsa runt på nätet om flickor och vuxna med adhd/add och kanske beställa boken "vuxna med DAMP/ADHD" av Vanna Beckman. Den har hjälpt mig ganska mycket faktiskt och den fokuserar också en del på fördelarna med att ha diagnosen så som att man ofta är en idespruta t ex. 

Lycka till!

Har ingen dotter med ADHD, men vad en tonårstjej med ADHD nyligen.

Det är ganska vanligt att flickor inte uppvisar samma hyperaktivitet då vi blivit hårt drillade från hela vår omgivning sedan födseln att det inte är ett okej beteende.... Det är vanligt med mer "inre" hyperaktivitet.

Anyhow några av mina symptom var/är rastlöshet, problem med ögonkontakt och när det var mycket folk och ljud kring mig. HATAR kalas när alla ska prata med mig och vara nära. Blir helt utmattad!
Problem med närhet.
Problem med koncentration och motivation om det inte är något jag ser någon mening med.
Har väldigt selektiv hörsel eller vad man ska säga. Sitter jag själv och ska se på film i datorn måste jag ha jättehögt ljud i hörlurarna för att kunna hålla fokus uppe. Sitter sambon i samma rum som jag kan jag flippa för att han knäpper med fingrarna (i mitt huvud) väldigt högt. Jag kan inte heller koncentrera mig på filmen om något rör sig i rummet.
Mår väldigt dåligt när saker är osymetriska, stökigt eller kaos på annat sätt. Kan helt tappa fokus om något är avvikande.
Tycker inte om nya ställen och människor. Vill veta hur och när saker ska ske, gärna efter schema. Jag googlar bilder på nya lokaler jag ska till.
Kan inte ta svävande svar som "okej" , "vi får se" eller "kanske". Det måste vara ja eller nej. Säger någon "jag TROR att det blir såhär" hör jag det som "så här blir det" och blir väldigt frustrerad och orolig när det inte blir så. Har jag ställt in mig på en sak måste det uppfyllas.
Förfärliga humörsvängningar och eftersom jag har ett barn jag inte kan skälla på för ingenting samlas en massa inombords och jag flippar allt som oftast på löjliga saker när jag är själv. "Retas" väldigt lätt.
Pratar mycket, snabbt och ofta osammanhängande.
Hade mycket problem i skolan eftersom jag gick i stökig klass och inte hade hunnit få diagnos. Mådde jättedåligt i det skrikiga klassrummet och var sällan där. Lyckligtvis är jag smart så jag fick bra betyg ändå ;)
Hade också mycket problem med att inruta mig i ett mönster(även om det är det jag mår bäst av) och göra samma som alla andra i skolan. Det gick nog inte ett år under hela min skoltid utan att det var problem....
Ser oftare detaljer än heleheten i ett sammanhang.

Tack så mycket för era svar, jag är mycket tacksam att ni vill dela med er av era erfarenheter. & tack för boktips!

Det svåra med vår dotter är att hon alltid varit en ängslig och orolig tös men det har suttit inuti henne så hon har aldrig varit "stökig", klättrig eller liknande. 

Sen i höstas uppvisar hon ett deprimerat tillstånd. Är väldigt mycket ledsen och gråter. Är ofta väldigt arg, av för oss ofta oförklarliga anledningar men hon beskriver själv att hon blir arg på sitt kaos i huvudet. Hon har inga relationsproblem utan har kompisar som det funkar hur bra som helst med, hon är en kramig och gosig tjej.

Hon kan bli väldigt rastlös men kan också ligga timtal i soffan och kolla film/serier osv. Hon har svårt med inlärningen i skolan och har som sagt väldigt lätt för att tappa fokus och koncentrationen vid läxläsning. Har hon suttit 5 min och det är något hon inte förstår eller som går emot henne så blir hon jättearg och slänger ihop boken och ger upp.

Sen är hon väldigt negativ i sitt tänkande, hon förutsätter alltid att allt inte ska bli bra oavsett vad hon ska göra. Hon tycker det är jättejobbigt att må såhär dåligt och letar hela tiden efter svar om varför hon mår såhär och blir hela tiden då frustrerad, arg och ledsen för att hon inte hittar någon förklaring.

Hon har inga sociala problem så vid kalas och så så är hon alltid med och tycker det är roligt. Däremot har hon blivit lite tyst sista tiden på sådana tillställningar och så var hon inte tidigare.

Jag vill ju att hon ska få rätt diagnos, i veckan nu ska vi till läkare på psykiatripartners (BUP) som ska göra lite tester och så för depression, kanske kan jag ta upp frågan om add/adhd då och höra lite vad han säger.

Fortsätt gärna dela med er för jag har googlat mycket men tycker inte att det finns så jättemycket kring just flickor. Någon som har något tips om sidor?

Hej! Det finns en föreläsning i två delar utlagd på youtube av Svenny Kopp, en psykiater som är specialiserad på adhd/add. Den är jättebra tycker jag! Handlar om just FLICKOR med adhd/add. Traditionellt sett har man inte forskat särskilt på flickor med dessa problem så det är svårt att hitta något om just flickor.