en fegis? var går gränsen för feghet?

Vet inte om du bara vill provocera, men svarar ändå....

Om någon talar illa om, eller hotar min tjej, barn, släkt eller vänner, så slår jag först och frågar sen!

..och ja, din kille är feg, och borde skämmas!

Jag svär på mina ofödda barn att detta är sant. Min kille är verkligen.... Jag vet inte jag blir så förvirrad. Han svarar inte ens när jag bråkar med honom, han pratar aldrig om jobbiga saker och ännu mindre konfrontera någon.

Jag är osäker på att jag kan leva med detta. Vi var en restaurang en gång o jag fick fel mat. Han tyckte jag var dramatisk som ens sa något om det? Konfrontera och kräva att saker ting ska vara rätt finns inte i hans värld.

Klart man ska stå upp för varandra i ett förhållande och som förälder, men ändå med vissa invändningar. Vissa personer har förmågan att konstant hamna i situationer där de behöver någon som ska stå upp för dem och då sinar väl orken ibland. 

Men tycker du inte att han borde ha stått upp för mig de tillfällen jag ge nämnt? Jag är en ganska lugn o sansad person egentligen men när någon gör fel måste jag konfrontera de direkt. Jag tycker att det är viktigt för han mår ju dåligt gör hur folk behandlar honom vilket gör mig arg. BERÄTTA HUR DU KÄNNER DÅ

Mobilen ändrar mina ord så ursäkta om de blir fel ibland

Ja, det kan jag nog tycka att han borde ha gjort. Man ska få rätt mat på restaurang och sen beror det väl lite på hur mannen du smällde med bildörren agerade och vad han sade hur jag agerat, men agerat hade jag nog. Men om du, som du säger, måste konfrontera direkt så fort någon gör fel skulle jag nog uppfatta det jobbigt i längden och sannolikt skulle det även påverka mitt engagemang att stå upp för dig i alla situationer. 

Svårare är det då när det gäller att han blir trampad på och att han mår dåligt av detta. Frågan är ju om han kommer bli bättre på att ta hand om sig själv ifall du tar hans konflikter. Finns det inte en möjlighet att han faktiskt skulle ta tag i detta förr eller senare men att det är du som är snabbare reagera?

Jag förstår din poäng. Mannen med bilden var hur stor som helst o jag är ganska lite o blev faktisk rädd. Jag hann inte säga så mycket om ens nåt när mannen gick i taket. Ja jag tycker att det är viktigt att säga sin mening när någon gör fel. Väldigt viktigt för då slipper jag gå runt o ångra att jag inte sa nåt o må dåligt över detta om jag kände för att säga nåt.

Nej han har till o med sagt att det inte finns någon anledning till att konfrontera folk utan det är bättre att inte låtsats om de o gå vidare. Hur ska man gå vidare om man är arg o sårad?

Det finns två ytterligheter på skalan när det gäller att säga ifrån och inget av det är egentligen bra, en gyllene medelväg funkar mixat med civilkurage, man behöver inte vara konfliktsökande heller.

Jag är egentligen superkonflikträdd men ändå säger jag ifrån för jag tror även på att göra det rätta, så även om jag har varit skraj så har jag sagt ifrån både vid mobbing och misshandel.

Sen att jag inte skulle kyssa min flickvän (är själv tjej) mitt framför nynazister är en annan sak, men det är mer självbevarelsedrift och inte feghet.