Kontakt med barnen vid växelvist boende
Är mamma till en kille och bonusmamma till en tjej i mellanstadieåldern som båda bor hos oss (mig och min sambo som då tillika är pappa och bonuspappa) varannan vecka. Den lite äldre bonussonen är här ungefär varannan helg.
När min son är hos sin pappa har jag och sonen telefonkontakt 1-4 gånger per vecka, lite grand beroende på om det är något speciellt vi behöver prata om eller inte. Av respekt låter jag de få ha sin tid med varandra utan att "lägga mig i för mycket". Fungerar likaledes utmärkt åt andra hållet, det vill säga pappa har kontakt med sin son 1-3 gånger per vecka när sonen är hos mig. När min bonusdotter är hos sin mamma har min sambo och dottern kontakt på samma vis. Det händer att även jag har kontakt med henne om det är något speciellt vi behöver prata om. Bonussonen och pappa har kontakt någon gång per vecka.
När bonusdottern är hos oss har hon i regel med vissa undantag kontakt med sin mamma (och i en del fall sin bonuspappa) minst två gånger om dagen, oftast är det mamma som hör av sig. Häromdagen hade de kontakt åtminstone fyra gånger utan att det var något angeläget annat än det vanliga. Bonussonen som alltså var här fre-sön hade kontakt med sin mamma tre gånger under denna tid.
Det här kan ju tyckas vara ett lyxproblem men eftersom jag och min sambo känner oss ganska irriterade över det faktum att biomamman oavbrutet ringer till sina barn när de är här så tänkte jag höra med er vad ni tycker.
Såklart ska barnen få ha kontakt med sin mamma och/eller bonuspappa för att t ex säga godnatt eller nåt men när kontakten blir såhär pass frekvent blir det faktiskt lite jobbigt, som om hon måste "kolla av läget" hela tiden. Vad har ni ätit? Vad har ni gjort? Och så vidare.
Är vår irritation orimlig? Hur funkar det för er? Ska man göra nåt åt det och i så fall vad ska man göra? Eller ska man låta det bara vara?
