Jag orkar inte längre...

Varför tjafsar ni om barnet när barnet är hemma?

Vi tjafsar inte om barnet när barnet är hemma hos oss.
Vi får aldrig vara ifred med barnet när barnet ska vara hos oss, mamman kan störa oss när hon vill och gör det när hon vill och pappan dansar efter hennes pipa, när hon viftade med lillfingret så gav pappan hela handen om du förstår vad jag menar.

Jag har inga problem med att ha styvbarn varannan vecka eller annat men det ska vara vi i lugn och ro, efter mer än sex år så har det inte blivit bättre så jag känner att det är dax att överväga att ge sig iväg från det här s.k styvfamiljelivet ( jag har egna barn och vi känner att det har blivit jobbigare under åren med denna mamma)

Jag känner igen problemet. Min sambos ex hörde av sig flera gånger om dagen om allt möjligt och han svarade på allt och motiverade allt och bad om ursäkt för allt och det tog massor massor av tid och energi från oss båda.
Men min bägare blev full mycket tidigare än efter 6 år.

För mig var rätt väg att ställa krav på min sambo. Kräva att han tog tag i det. Det blev samarbetssamtal på familjerätten med exet och pannkaka av det men han gick dit några gånger själv och fick bra tips och råd och efter några månader kan jag se en tydlig positiv trend. Exet är just nu så förbannad på honom att hon straffar honom med att inte höra av sig och vi njuter :) Jag tror inte alls att problemet är löst men tillfälligt under kontroll och både han och vi tillsammans är bättre rustade att hantera det när det blommar upp igen.

Okej, jag tolkade nedanstående som att NI bråkar om barnet när barnet är hos er.

" utan allt djävla tjafs om barnet under hans barn tid."


Vad är det hon gör? På vilket sätt stör hon? Läste en annan tråd där en styvmamma störde sig på att mamman ringde till sin dotter varje dag och sånt har jag svårt att förstå hur det kan störa?!

Men din bonus mamma kanske ringer Dig när barnet är hos er?

Är du samma anonym med punkter som i den tråden? Isåfall undrar jag om du också brukar ringa ditt barn och ditt ex hela tiden? Kan det vara så att du har människor i din närhet som tycker att du går över gränsen?

Jag har inte skrivit alls i den tråden, bara läst lite.

Jag har inget ex till mitt barn och kommer därmed aldrig ha någon att ringa till. Däremot har jag bonusbarn vars mamma ringer precis hur ofta hon vill till sitt barn. Självklart enligt mig!

Okej, fick bara en känsla av ditt första inlägg att ni var samma men då hade jag fel.

Bra att det funkar för dig. Jag tror dock att i det för vissa handlar om någon med ett gränslöst beteende, inte bara om vanlig kontakt och kommunikation.

När barn bor hos sina föräldrar växelvist boende så anser jag att barnen ska få vara ifred från den förälder som hon/han inte är hos, däremot anser jag att barnet ska kunna ringa den föräldern precis när hon/han vill, önskar eller har behov av det.

Det är ju inte föräldern som är barnet som får byta hem växelvist varannan vecka eller annan boendeform!

Det blir aldrig lugn och ro när den s.k barnfria föräldern ringer och vill "låna" barnet på den andres förälderns tid och dessutom ibland nyttjar eller går via barnet först.

Min man har ( pga mig) gått först via samarbetssamtal sedan advokat för att få till ett avtal för att barnet ska få lugn och ro växelvist boende men det har fallerat totalt och det är pga mamman hittar alltid något att ändra på.

Man lär ju känna en person allt eftersom tiden går, ibland får man se sidor som inte stämmer överens med den person man förälskade sig i. T.ex. när man förälskat sig i någon som strider för sitt barn som sedan böjer sig helt inför någon annan fast det kanske inte är det bästa för barnet i ens egen synpunkt. Jag har själv tagit upp hur jag känner för min man angående hur jag ser på hans agerande. Detta ger honom möjlighet att fundera på vilken sorts person han vill vara. Sedan får man se hur det blir. Man utvecklas ju enskilt och tillsammans, så mitt tips är att fundera på vad du vill ha, vem du vill va och vilken sorts person du vill vara tillsammans med. Det kan vara så att ni inte är rätt för varandra och det kan man bara reda ut om man är öppna och ärliga med varandra.

Sedan har jag kommit fram till att vad den andra föräldern gör eller inte gör har egentligen inte större betydelse utan det är hur min partner beter sig utefter det som får betydelse för hur jag ser på denne.

Där har du det egentliga problemet TS! Som alltså inte är mamman utan MAKEN, märk väl.
Först är han en vindflöjel för sitt ex, sen skjutsar du iväg honom på samarbetssamtal men gör inget för egen maskin.

Att nämna saker vid deras rätta namn.

Skulle inte orka med dräneras så där på energi jag heller, får du öht något tillbaka med honom?

Kan inte gå in på detaljer men ni förstår inte problemet!
Nu har det en hel del lossnat då det är domslut på hur allt ska vara, äntligen!!!

Tiden har runnit iväg och jag har kommit fram till att jag kommer att lämna min man och hans barn om ett år, nej han vet inget och jag kommer inget säga förrän allt med bostad, jobb mm löst sig!