"late bloomer"

Jag är nog en sådan som man skulle kunna kalla för late bloomer.
Min första kyss fick jag strax före 20. Det dröjde därefter ett halvår tills nästa gång. När jag fyllt 22 träffade jag min första pojkvän. Innan dess hade jag alltså kysst/hånglat 4 gånger och haft sex en gång.

Jag har nog alltid haft komplex för min kropp och jag har nu börjat funderat över hur jag var i sena tonåren och början av 20. Jag är lång för att vara tjej (185) och har alltid haft mycket finnar, speciellt på ryggen. Trots att jag varit osäker på mitt utseende så har jag varit kräsen. De få gånger jag blivit uppraggad att jag inte haft särskilt mycket intresse för killen i fråga. Tyvärr har det ofta varit att killen varit för kort och att jag blivit avtänd av det. Min första kyss var med en kille som var cirka 15 cm kortare och jag tyckte det kändes förfärligt då jag fick stå och böja mig ner och bestämde mig då för aldrig mer! Tyvärr har det inte varit så många killar omkring mig (och om det funnits så har alla varit "för" korta).

Efter första kyssen sa jag också till mig själv att nästa gång ska det vara med någon jag verkligen gillar, men det hände alltså dryga 2 år senare.

Jag inser ju nu att jag har gått miste om en hel del, speciellt de där tonårsförälskelserna som alla verkar se tillbaka på med glädje.

Är det någon som känner igen sig i det här. Är det konstigt att vara "late bloomer"?

Pappa46Sthlm

Äldre 14 Mar 16:52

#1

Alla utvecklas i olika takt och på olika sätt. Det finns inget konstigt i att vara en late bloomer. Vissa kan ha en tidig mental utveckling men en lite senare kroppslig. Jag tror att variationerna är oändliga. Samtidigt tolkar jag det som att du fortfarande är ganska ung. Runt 23 år, eller? Du har ju massor av din ungdom kvar. Dessutom har killarna i din ålder hunnit mogna lite. Tonårsrelationer kan vara otroligt jobbiga, eftersom båda är oerfarna och lite omogna.

Anonym (s)

Äldre 14 Mar 17:04

#2

Jag var också en late bloomer... dock hånglade jag redan 1 ggn vid 15 men allt annat... van att hångla med killar var nog inte förrän 18 och första ggn jag hade sex (om man nu kan kalla det det) var vid 19, men inte förrän vid 22 hade jag ett sexliv då jag träffade min första pojkvän, hade ett till kort förhållande efter och sedan vid 24 nästan 25 träffade jag min pojkvän som var min första riktiga förhållande och sambo, som jag kunde presentera för familj och släkt ... vi var tillsammans i 5 år och har nu gjort slut.

Man kan va late bloomer på olika vis antar jag...jag har varit sen att börja studera och är ff inte klar vid nästan 30. Körkort har jag inte heller...

När jag var tonåring var jag en ordentlig tjej och var inte speciellt busig......hade nog inte de där hormonerna att göra ngn revolt..tyckte det verkade jobbigt och hade ingen anledning....

Det där som kommer för många i tonåren kom nog något liknande i slutet av tonåren / vid ca 20 för mig.
Jag vill inte missa delar i mitt liv så jag har gjort saker sent istället för att hoppa över de utvecklingsfaserna.
När jag är äldre kan jag tänka att jag också gjort allt det där bara att det kom lite senare..

vid 20 års åldern kan det ju kännas jobbigt att vara late bloomer och ff i själva utvecklingen men sen efter 30 spelar det ju ingen roll....

kk kk

Äldre 14 Mar 18:39

#3

saltvattenspray01 skrev 2014-03-14 16:44:24 följande:

Jag är nog en sådan som man skulle kunna kalla för late bloomer.
Min första kyss fick jag strax före 20. Det dröjde därefter ett halvår tills nästa gång. När jag fyllt 22 träffade jag min första pojkvän. Innan dess hade jag alltså kysst/hånglat 4 gånger och haft sex en gång.

Jag har nog alltid haft komplex för min kropp och jag har nu börjat funderat över hur jag var i sena tonåren och början av 20. Jag är lång för att vara tjej (185) och har alltid haft mycket finnar, speciellt på ryggen. Trots att jag varit osäker på mitt utseende så har jag varit kräsen. De få gånger jag blivit uppraggad att jag inte haft särskilt mycket intresse för killen i fråga. Tyvärr har det ofta varit att killen varit för kort och att jag blivit avtänd av det. Min första kyss var med en kille som var cirka 15 cm kortare och jag tyckte det kändes förfärligt då jag fick stå och böja mig ner och bestämde mig då för aldrig mer! Tyvärr har det inte varit så många killar omkring mig (och om det funnits så har alla varit "för" korta).

Efter första kyssen sa jag också till mig själv att nästa gång ska det vara med någon jag verkligen gillar, men det hände alltså dryga 2 år senare.

Jag inser ju nu att jag har gått miste om en hel del, speciellt de där tonårsförälskelserna som alla verkar se tillbaka på med glädje.

Är det någon som känner igen sig i det här. Är det konstigt att vara "late bloomer"?

jag hade samma problem, kvinnor tyckte inte jag var het under några år. jag var poppis i en tjejgrupp men ingen annanstans, och trodde att det alltid skulle vara så.

mycket för att det var sant, jag provade då och då men fick sällan napp.

senare i livet, efter att ha flyttat till stora världsstäder så insåg jag att jag bara bott på fel ställen

mitt utseende var helt bortkastat på svenska kvinnor, men övriga världens kvinnor tyckte jag var hur het som helst.

tänk inte på att du missat nåt, bara ta för dig, hämningslöst. indulge.

Anonym (jag med)

Äldre 14 Mar 20:37

#4

Jag fick min första pojkvän först vid 24 års ålder och hade aldrig hånglat med någon innan (räknar inte kyssar på mellanstadiet). Blev av med oskulden samma år. Det kanske inte är det vanligaste här i Sverige men inte så ovanligt som man kan tro heller. För egen del växte jag upp i en extremt konservativ religiös miljö så det tog mig lång tid att frigöra mig från de normerna och värderingarna. Men jag kan också sörja att jag aldrig fick uppleva några tonårsförälskelser/förhållanden.

"late bloomer"

INNEHÅLL